425 Proto.. .-Protokollssekreterare 426 som ej sällan har användning i medicinen och till rökning. Sålunda erhålles af P. icicariba elemi-harts (se Elemi), af P. guianense ett slags oliba-num, af P, aracouchini aracouchinibalsam, som i Syd-Amerika användes som sårmedel och till rengöring af tänderna, och af P. carana caranna- 1. karannaharts, som i början är snöhvitt, men sedan blir mörkgrönt eller brungrönt, erinrar om takamahaka och elemi och har mest användts i hemlandet till beredning af plåster mot yttre skador. G. L-ni. C. G. S. Proto .... Se P r o t .... Protoasclneae, bot. Se Ascomycetes. Protobasidiomycétes, bot. Se Basidiomy-c e t e s. Protocalamariäcese, paleobot. Se C a l a m a-r i a l e s. Protocaliciineae, bot. Se Ascomycetes. Protococcäles, bot., detsamma som Protococcoi-dece (se Chlorophycese). Protococcoidese, bot. Se Chlorophycese. Protode'rm, bot. Se Meristem Protodiscineae, bot. Se Ascomycetes. Protodörisk (af grek. prötos, den förste) kallas en i den äldre egyptiska konsten förekommande kolonn- eller pelarform, som företer vissa skenbara likheter med den grekisk-doriska ordningen. Den protodoriska kolonnen har ett 8-16-sidigt skaft, uppkommet genom affasning af en fyrkantig pelare. Kapitalet utgöres af en fyrsidig abacus, basen af en framspringande rund skifva. Den protodoriska kolonnen vid grafgrottorna vid Beni-Hasan i Mellersta Egypten är icke murad eller på annat sätt rest, utan frihuggen ur den naturliga klippmassan. Se pl. I till art. Byggnadskonsten. Protoeleme'nt, astrokem. Vid jämförelse af spektrallinjerna från vissa stjärnspektra med de linjer, som man erhåller vid studiet af metallernas spektra på jorden, visar det sig, att linjerna ibland endast delvis of verensstämma. Utsätter man däremot metallerna för ytterst starka gnisturladdnin-gar, bli deras spektra mera lika stjärnornas. Vissa linjer försvinna, andra åter bli starkare, och nya uppträda. Det ämne, hvars linjer i stjärnspektrum öfverensstämma med metallens på ofvannämnda sätt uppkomna nya spektrum, kallas enligt Lockyers föredöme med samma namn som metallen, men med förstafvelsen "proto", t. ex. proto-järn, proto-mangan. I. B. Protoepifyt, bot. Se Epifyter, sp. 097. Protoetruskiska järnåldern, arkeol. Se H a Il-st ätt-tiden, sp. 1147. Protofloem. Se Kärlsträn g, sp. 580. Protofluör, kem., ett hypotetiskt grundämne, som enligt Nicholson skulle finnas i solkoronan. Protofluor Sr ett af de fyra urelement, med tillhjälp af hvilka samtliga andra element kunna uppbyggas. Dessa element äro utom protofluor (Pf) coronium (Cn), väte och nebulium (Nu). Nicholson har också visat, att man kan erhålla atomvikten hos hvilket grundämne som helst endast genom att summera hela multipler af dessa urelement. Af-vikelserna från de experimentellt bestämda värdena på atomvikterna äro mestadels lika med eller mindre än felen vid de noggrannaste bestämningarna. Protofluors atomvikt skall enligt Nicholson vara = 2,3604, coroniums = 0,5131 och ne- buliums = 1,6277. Härur erhålles t. ex. atomvikten för magnesium till 2H + 5Nu + 6Pf = 24,32. Magnesiums experimentellt bestämda atomvikt är = 24,S2. I.B. Protofyter, bot. Se Protophyta. ProtogenéYa, astron., en af småplaneterna. Protogenes (grek. n^coxoyér^g), grekisk målare under Alexander den stores tid, var samtidig med Apelles och jämte honom ansedd som Greklands förnämste målare på sin tid. Han var född i Mindre Asien, men lefde och verkade på ön Rhodos. Hans mest berömda målningar voro en Hvi-lande satyr och Jalysos, stamhjälten på ön Rhodos, hvilken bild ofta omtalas af de gamle, förnämligast för natursanningen i några bifigurer, t. ex. en hund med skum om munnen och en rapphöna, som P. skrapade ut i förargelse öfver, att okunniga åskådare för mycket fäste sig vid den bisaken. Alexander ville han icke förhärliga, utan han grupperade honom i en tafla tillsammans med Pan. P:s riktning var, som det synes, ytterligt realistisk; hans sträf-van gick ut på högsta grad af illusorisk framställning, som han uppnådde genom ängslig noggrannhet och långsamhet i utförandet. C. R. N. (A. L. R.) Protogingnejs 1. Protogingranit, petrogr., en delvis gnejsartad bergart, som jämte glimmern eller t. o. m. i stället för denna innehåller ett gröngrått, talkliknande mineral (egentligen en mineralblandning). Den förekommer i Sverige bl. a. inom Järbo socken i Dalsland (se J ä r b o g r a n i t). I Alperna har bergarten stor utbredning. E. E. Protogingranit, petrogr. Se Protogingnejs. Protogyn, bot., detsamma som proterogyn (se D i k o g a m i). Protohi'ppus, paleont. Se H ä s t d j u r e n, sp. 174 ff. Protokatekösyra, kem., dioxibensoesyra, C6 H8 (OH)2 CO . OH, bildas vid upphettning af många hartser och växtextrakt, t. ex. kateku, med alka-lier. Protokatekusyran, som är modersubstansen till ett stort antal i växtriket förekommande ämnen, t. ex. vanillin, heliotropin, veratrumsyra, bildar färglösa kristallnålar, som äro lättlösliga i varmt vatten. P- T. C." Protokoll, en i behörig ordning verkställd skriftlig uppteckning af hvad vid ett visst tillfälle (vid en regerings, representantkammares, domstols o. s. v. sammanträde) förekommit, i syfte att på tillförlitligt sätt konstatera det förhandlade (se Diskussion, Dombok och Justera). Med konceptprotokoll förstås det vid själfva sammanträdet omedelbart nedskrifna, med m u n-d o r a d t det sedermera renskrifna protokollet. - Ordet protokoll (grek. proto'kollon, lat. protocofl-lum, af grek. prötos, den förste, och koflla, lim) betydde ursprungligen det blad, som fastlimmades vid papyrusrullarnas början och innehöll uppgift om författaren m. m. Sedan öfverflyttades namnet på det vid de bysantinska notariatsurkunderna fästa blad, som innehöll kronologiska uppgifter. - P r o-t o k o 11 e r a, föra protokoll öfver. Protokollsdeputationen. Se D e p u t a t i o n, sp. 169. Protokollsjustering [-jyste-]. Se Justera. Protokollssekreterare. När protokoll först började föras i svenska riksrådet, hvilket skedde på 1620-talet, tjänstgjorde sekreterarna i kansliet om-