jämlikhet med sina medmänniskor, hvilken kränkning skulle upphöra, så snart vi nått fullmyndighetens punkt. Hans politiska system företedde emellertid en tillämpning af hans socialekonomiska mutualitetsprincip, och särskildt i Idée générale de la révolution (1851) framlade han planen till en politisk organisation af frivilliga grupper, förenade medelst ett förbundsfördrag. I Principe fédératif (1863) modifierade han sin anarkistiska ståndpunkt. -- Som sina läromästare angaf P. först bibeln, därefter A. Smith och slutligen Hegel. Hans religiösa förkunnelse präglades af häftiga angrepp mot tron på Guds tillvaro och på odödligheten. P. inrättade 1849 försöksvis en folkbank i Paris, företaget var ej framgångsrikt och sönderbröts, då han fängslades. -- I högre grad originell än hvad åtskilliga velat göra honom, hade P. sin förnämsta styrka i den glänsande framställningskonsten med dess bestickande klarhet och fängslande paradoxer. Hans inflytande vardt mycket stort, det gjorde sig gällande äfven i Sverige; men någon skola kan han ej anses ha bildat. P:s Oeuvres complètes utkommo i 33 bd, 1867--76; hans Correspondance i 14 bd 1876. -- Litt.: Sainte-Beuve, "P., sa vie et sa correspondance" (1872), Diehl, "P. J. P." (3 bd, 1888--96), Mülberger, "Studien über P." (1891) och "P:s leben und werke" (1898), Desjardins, "P., sa vie, ses œuvres et sa doctrine" (2 bd, 1896), och Bourguin, "P." (1901). Jfr "P. et le socialisme de 1848" i Gide och Rist, "Histoire des doctrines économiques" (1909). E. H. T. Proust [pro], Joseph Louis, fransk kemist, f. 1754, d. 1826, var efter hvartannat öfver-apotekare vid sjukhuset La Salpétriére i Paris och professor vid artilleriskolan i Segovia och centralskolan i Madrid. P. gjorde sig ett namn genom uppvisandet af kemiska föreningars konstanta sammansättning samt genom ett stort antal undersökningar inom såväl den oorganiska som den organiska kemien. Proust [pro], Antonin, fransk politiker, f. 15 mars 1832 i Niort, d. 22 mars 1905 i Paris, gjorde sig tidigt känd genom intressanta resebe-skrifningar, egnade sig åt journalistik och blef medarbetare i flera ansedda tidningar, "Courrier du dimanche", "Semaine universelle" m. fl. Han blef snart bemärkt för sin eldiga och med stor stilistisk talang förda opposition mot andra kejsardömet. 1869 uppställde han sig förgäfves som kandidat till lagstiftande kåren, var i början af fransk-tyska kriget krigskorrespondent till "Le temps", blef 4 sept. 1870 sekreterare åt Gambetta och var under Paris' belägring inrikesminister där. 1876 vald till deputerad, egnade han sig med stort intresse och framgång åt frågor rörande undervisning och skön konst. I Gambettas "stora ministär" (nov. 1881-jan. 1882) var han minister för de sköna konsterna. Senare blef han inblandad i Panamaaffären och åtalad, men frikänd (1893). Han drog sig sedan från det offentliga lifvet. P. var en flitig författare; bland hans arbeten märkas Chants populaires de la Gréce (1866), La revolution. Les préliminaires (1872), Le prince de Bis-marek, sa correspondance (1876), L'art jrancais 1789-1889 (1890) och L'art sous la répuUique (1891). E. A-t. Proustit Beudant, Ars en i k si l f ver blände, miner., bildar kristaller af romboedrisk eller skale-noedrisk typ, isomorfa med och af ungefär samma glans och färg som pyrargyritens. Den kemiska sammansättningen, efter formeln Ag3 AsS3, motsvarar 65,5 proc. silfver, 15,o proc. arsenik och 19,4 proc* svafvel. Proustiten är således rik på silfver och utgör tillsammans med den nyss nämnda pyrar-gyriten den förnämsta silfvermalmen, ehuru utvinnandet af silfver ur sagda malmer försiggår efter en ganska invecklad process. Vanlig på silfvermalm-gångar, t. ex. i sachsisk-bömiska gångdistrikt, i Dauphiné, i Chile, Peru, Mexico, Nord-Amerika etc. Vid omvandling öfvergår proustiten rätt ofta till silfverglans och gediget silfver. Jfr P y r a r-g y r i t. A. Hng. Prout [präVt], Ebenezer, engelsk tonsättare och teoretiker, f. 1835 i grefsk. Northampton, d. 1909 i London, var hufvudsakligen autodidakt och blef 1879 lärare i harmoni och komposition vid Royal academy of music i London, 1884 därjämte pianolärare vid Guildhall-musikskolan samt 1894 professor i musik vid universitetet i Dublin. Han var längre tider musikkritiker i "Monthly musical record", "The Academy" och "The Athenaeum". P. komponerade kammarmusik verk, symfonier, kantater, kyrkliga sångverk, en orgelkonsert m. m., närmast i Mendelssohns anda. Med sina både till innehåll och omfång betydande läroböcker Harmony, its theory and practice (1889; omarbetad uppl. 1903), Counterpoint, strict and free (1890), Double counterpoint and canon (1891), Fugue (s. å.), Fugal analysis (1892), Musical jorm (1893), Applied forms (1895) och The orchestra (2 bd, 1898-99) intog P. en mycket framstående plats bland samtida musikteoretiker. I formläran hyllade han H. Riemanns grundsatser. P. blef 1895 hedersdoktor vid Dublins och Edinburghs universitet. E. F-t. Prouts hypotes [praVts-], kem. Då atomvikterna hos ett stort antal grundämnen (se d. o.) utgöras af hela tal, uppställde Prout 1815 den hypotesen, att alla grundämnenas atomvikter äro niultipler af vätets, som då antogs vara lika med 1. Denna åsikt är dock numera förkastad. I. B. Provadia [pra-], stad i Bulgarien, förvaltningsomr. (okrug) Varna, vid floden P., som faller ut i Svarta hafvet s. om Varna, och vid järnvägen Rustsjuk--Varna. 5,724 inv. (1905). Provence [pråvã's; af lat. provincia, provins], fordom provins i sydöstra delen af Frankrike, begränsades i v. af Languedoc, i n. af Venaissin och Dauphiné, i ö. af Piemont och Nizza samt i s. af Medelhafvet och motsvarar de nuv. depart. Bouches-du-Rhône, Var och Basses-Alpes samt delar af Vaucluse, Drôme och Alpes-maritimes. Arealen beräknas ha utgjort 21,280 kvkm. Hufvudstad var Aix. Den förnämsta staden såväl i äldre som nyare tid var Massilia (Marseille). Provinsen var delad i Öfre P. (norra P.), med 4, och Nedre (södra P.), med 8 "sénéchaussées". Landområdet omfattar Rhônes och Durances m. fl:s nedre floddalar och är i hufvudsak bördigt med jämnt, varmt och torrt klimat samt ymnig växtlighet af oliv-, orange- och citronträd, vin, mullbärsträd, järnek o. s. v., ehuruväl äfven smärre ofruktbara sträckor förekomma. Af malmer finns föga, men sidenindustrien blomstrar sedan gammalt. Invånarna i P.,