öfverensstämmelse härmed höll man före att, om provokantens talan befanns obefogad, denne kunde på yrkande af svaranden dömas att fullgöra sin förpliktelse. Denna äldre uppfattning är oriktig och numera allmänt öfvergifven. Provokatorisk talan är af samma natur som annan negativ fastställelsetalan, och domen kan alltså aldrig innehålla ett förpliktande för käranden att fullgöra något, endast en naken fastställelse, huruvida förpliktelsen består eller ej. Vill svaranden få käranden förpliktad att utge, hvad svaranden har att fordra, så måste han uttaga genstämning på käranden. Åtskilliga lagrum omnämna provokatorisk talan. Bland dem har stadgandet i § 6 af förordn. 4 mars 1862 om tioårig preskription m. m. den största räckvidden; enligt detta stadgande eger den, hos hvilken fordran blifvit genom kraf eller eljest bevakad, genom sakens instämmande till domstol äska fordringsrättens pröfning. Domstol skall ex officio pröfva, huruvida vederbörliga förutsättningar för väckande af s. k. provokatorisk talan äro till finnandes och, om så ej befinnes, utan pröfning afvisa saken. -- Hvad beträffar forum för instämmande af provokatorisk talan, så förekommer därom ett stadgande i § 24 af förordn. 4 maj 1855 ang. handelsböcker och handelsräkningar: den förmente gäldenären, som vill stämma för att erhålla domstols förklaring, att han icke är skyldig, skall stämma till sitt eget personliga forum (alltså icke till borgenärens forum). Ehuru stadgandet angår ett speciellt fall, torde man böra äfven för andra fall af provokatorisk talan tillämpa den princip, som däri kommit till uttryck. E. K. Provokatorisk talan, jur. Se Provokatorisk rättegång. Provost, Tomas, glasmålare, son till en berömd mästare i samma konst i Bruges, blef 1532 mästare i sin födelsestads Lukasgille samt inskrefs sedan som frimästare i Antwerpens målargille. 1556 inkom han till Sverige med de handtverkare och konstnärer, som "maister" Jean d'Herboville inskaffade å konung Gustafs vägnar. Han arbetade sedan till 1564 för Stockholms och Uppsala slott samt för åtskilliga af flottans fartyg, både som glasmålare och glasmästare. Intet arbete är be-varadt. På våren 1565 lämnade han sannolikt landet, och sedan dess känner man intet om hans öden. -rn.* Provsteret kallas i Danmark (utom Köpenhamn) den domstol, som fäller utslag i käromål öfver prästers samt klockares och folkskollärares tjänstefel eller sedliga vandel. Den består af prosten i det kontrakt, där den anklagade bor, och motsvarande underdomare. I händelse af oenighet dem emellan blir den dom giltig, hvilken afkunnas af den, som har högsta rang eller ämbetsålder, och besvär kan anföras hos stiftets landemode (se d. o.), d. v. s. biskop och stiftsamtman i det stift, där vederbörande är bosatt. E. Ebg. Pro'xenos, grek., offentlig gästvän; i det forna Grekland en person, med hvilken en främmande stat ingått officiell vänskapsförbindelse eller ett fördrag, på grund hvaraf han mot åtnjutande af vissa förmåner inom denna stat skulle med råd och dåd bistå dem bland dess medborgare, hvilka som främlingar kommo till hans hemland, och i allmänhet där bevaka den af honom representerade statens intressen. Denna inrättning, som kallades p r o x e n I (proxeni'a), motsvarar således närmast våra dagars konsulsinstitution. Stundom tilldelades benämningen proxenos blott som en utmärkelse eller ett offentligt erkännande och är i sådant fall närmast jämförlig med den i senare tider stundom brukliga titeln "hedersborgare". A. M. A. Prozor, graffält. Se H a 11 s t a 11 - t i d e n, sp. 1148. Prozor, Maurycy (Maurice), grefve, polsk-fransk författare, diplomat, f. 10 febr. 1849 på Popovcie i Litauen, guv. Vilna, trädde 1880 i den ryska diplomatiens tjänst samt blef legationssekreterare i Stockholm (1881), Bukarest (1884), Rio de Janeiro (1885), Bern (1886), Dresden (1887) och Lissabon (1891), tjänstgjorde 1892-97 i utrikesdepartementet och utnämndes 1897 till generalkonsul i Geneve. P. har på franska öfversatt, försett med orienterande inledningar och låtit uppföra Ibsens arbeten och bevakar hans författarrättighe-ter i Frankrike. Han har vidare öfversatt några af Björnsons noveller och l:a delen af "Över sevne" (spelad af 1'Oeuvre), dikter af Snoilsky (i "La nouvelle revue"), noveller af Geijerstam, A.-C. Leffler och H. Bång, G. Heibergs "Balkonen" och Elin Ameens "En moder" (bägge spelade af 1'Oeuvre) samt skrifvit artiklar om nämnda författare och författarinnor och S. Kovalevsky i franska tidskrifter. Han har vidare författat romanen La bohéme diplomatique ("Adéle Mitrovitsch", 1892) samt essayer öfver franska skriftställare, bl. a. öfver E. Röd (i "Ord och bild"), Sienkiewicz och G. Brändes (bägge i "Cosmopolis"). Prozymlter. Se A z y m i t e r. Prsjevalskij. Se Przjevalskij. Prubba, förvrängn. af p r o b a (se d. o.) i bemärkelsen universitets- eller skol-fängelse. Prudent [pryda7], Emil e, fransk pianist och tonsättare, f. 1817 i Angouléme, d. 1863 i Paris, utbildades vid konservatoriet i Paris. Med Thal-berg och Mendelssohn som förebilder fortsatte han sedan pianostudierna på egen hand och egde som pianolärare i Paris högt anseende. Hans kompositioner för piano utmärka sig genom elegans och klangfyllnad samt räknas till den bättre salongsmusiken. P. skref äfven en pianotrio, en konsertsymfoni för piano och orkester samt en pianokonsert. Prude'ntia, astron., en af småplaneterna. Prude^ntius (Aurelius P. Clemens), kristen romersk skald, f. 348 i Spanien, d. omkr. 405. Efter en lysande ämbetsmannabana drog P. sig frivilligt tillbaka för att helt egna sig åt diktkonsten i kyrkans tjänst. Han är den mest ursprunglige och produktive af de äldre kristne skalderna i Västerlandet. Mest framstående är hans lofsång öfver martyrerna (Liber peristephanon), hvilken innehåller lefvande och stundom starkt realistiska skildringar. Af tidigare datum är en samling hymner öfver dagens olika stunder och afdel-ningar (Liber cathemerinon). I denna förekommer en begrafningspsalm: Jam moesta quiesce querela etc., mästerligt öfversatt och bearbetad af J. 0. Wallin (ps. 492: "Nu tystne de klagande ljuden"). Af didaktisk polemisk natur äro Apotheosis, riktad mot patripassianer m. fl., och Hamartigenia, behandlande syndens uppkomst och vederläggande Marcions gnostiska dualism. I Contra Symmachum