463 Pryssing-Prytz 464 P. utesluten ur underhuset. Han fängslades samtidigt, frigafs i jan. 1649, men måste ånyo tillbringa en lång tid i fängelse (juni 1650-febr. 1653), denna gång för sina stridsskrifter mot parlamentet. Efter frigifningen vände han sig med sina angrepp bl. a. mot katoliker och kväkare samt mot förslagen om att göra Cromwell till konung och medge judar att inkomma i riket. Han sökte 1659 för-gäfves tilltrotsa sig sin gamla plats i underhuset, lyckades omsider i febr. 1660 återtaga den och påyrkade nu lidelsefullt konungadömets återställande. Efter restaurationen, till hvilken han som medlem af Convention parliament medverkade, belönades han med utnämning till arkivarie i Tower; som sådan verkade han förtjänstfullt för utgifning af historiska urkunder, bl. a. i arbetet A brief register of the several kinds of parliamentary writs (4 bd, 1659-64). P:s skrifter, omkr. 200 till antalet, äro i allmänhet mycket omständliga och stilistiskt undermåliga. Jfr "Documents relating to the proceedings against William P.", på uppdrag af Camden society utg. af S. R. Gardiner 1877. _ o v.s-g. Pryssing, gammalt namn på öl från Preussen. Prytanée militaire [pritane militär]. Se under Prytaneion. PrytanéVon, i många forngrekiska stater, t. ex. Aten, Elis och Megara, namnet på stadshuset eller regeringsbyggnaden, i hvilken regeringens ledamöter (p r y t a n e r, se d. o.) sammanträdde. Till den för prytanerna på statens bekostnad anordnade spisningen i P. (sitesis en prytaneio) inbjödos som tillfälliga gäster fältherrar, sändebud m. fl. Äfven kunde denna hedersförmån på lifstid beviljas åt personer, som gjort sig synnerligen högt förtjänta om staten. Jfr Hestia. - Prytanée militaire är sedan början af 1850-talet namnet på militärskolan i La Fléche, Frankrike. Skolan meddelar undervisning åt söner till fattiga officerare och underofficerare. 500 lärjungar, af hvilka 80 pensionärer. Inträdesåldern är 9-15 år, och vid 19 måste eleverna lämna skolan. Prytäner (grek. pryta'neis, förmän, styresmän), i många forngrekiska stater benämningen på de i spetsen för statsstyrelsen stående männen. Deras ämbetsställning och myndighet voro mycket olika i olika stater och under skilda tidehvarf. I Aten bildade de under det demokratiska statsskickets tid (från början af 5:e årh. f. Kr.) ett femtiomanna-utskott, som för handhafvande af de löpande regeringsärendena borde dagligen vara samladt och äfven spisade på offentlig bekostnad i sin ämbets-lokal (prytaneion 1. tholos, se dessa ord). Det stora femhundramannarådet var nämligen fördeladt i tio lika stora sektioner, motsvarande statens tio fyler 1. stammar, hvilka i en genom lottning bestämd ordning, hvar och en under en tiondel af året, tjänstgjorde som prytaner. Hvarje sektions tjänstgöringstid kallades en p r y t a n l (pry-tanél'a}. A. M. A. Prytani. Se Prytaner. Prytz. 1. Andreas Johannis P., predikant, dramaturg, f. 1590 i Arboga, d. 7 april 1655 i Norrköping, blef student i Uppsala 1610, då han inskrefs i J. Rudbeckius' kollegium. Han deltog i dettas öfningar, bl. a. de dramatiska, var någon tid dess "quaestor", men lämnade universi- tetet 1612 samt reste 1614 till Wittenberg och Greifswald. Hemkommen, blef han 1619 filos, magister i Uppsala samt utnämndes 1621 till professor i vältalighet. Vid denna tid författade P. sina båda skådespel Olof Skottkonung (1620) och Gustaf then första (1621; tr. 1622, 1649 och 1883). 1623 utbytte han professuren mot rektoratet i Linköping, blef 1628 hof predikant samt utnämndes 1631 till kyrkoherde i Göteborg och superintendent öfver dess stift. Där började han den verksamhet som predikant, för hvilken han hos samtida vann så stort loford. 1647 utnämndes han till biskop i Linköping och blef äfven där omtyckt, ehuru han hade några svårigheter med anledning af de i Norrköping vid denna tid gjorda försöken att utbreda den reformerta kyrkans läror. - P:s namnkunnighet beror på hans båda skådespel. De ära väsentligen religiöst historiska dramer, men sakna ej därför ett världsligt element. I likhet med sin förebild Messenius har P. i dem infört satiriska sedemålningar och folkscener, hvilka hos honom framträda nästan ännu oftare än hos föregångaren. Men tillika har han lyckligt knutit dessa scener till ämnet och ej låtit dem intaga någon själfständig ställning. "Gustaf then första" är svagare, men eger däremot intresse för de på dalmål skrifna folkscenerna, det äldsta sammanhängande prof på svenskt folkmål, som svenska litteraturen erbjuder. - För öfrigt utgaf P. åtskilliga latinska tal och disputationer samt många likpredikningar m. m. - Jfr bl. a. "En lustigh Comcedia om .... konung Gustaf then första", utg. af J. A. Lun-dell (1883), och Ljunggren, "Svenska dramat" (1864). 2. Johan P., den föregåendes brorson, ämbetsman, vitter författare, f. 1621 i Högby, Östergötland, d. 1667, blef student i Uppsala 1641, reste sedan utrikes under sju år och kallades vid hemkomsten till eloquentiae professor i Uppsala, men valde i stället ämbetsmannabanan och blef 1660 justitieborgmästare i Stockholm. Han var borgarståndets talman vid de båda riksdagarna s. å. och adlades 1661. P. uppsatte förslaget till förmyndarkammaren i hufvudstaden och var äfven i öfrigt en skicklig ämbetsman. Han utnämndes till kansliråd, men afled, innan han tillträdt befattningen. P. var framstående latinsk författare och efterlämnade både disputationer och skaldestycken på latin. 3. Klas Johansson P., den föregåendes son, militär, författare, f. 4 febr. 1651 i Stockholm, d. 17 juli 1707 på Edö i Närke, blef student i Uppsala 1664, medföljde envoyén Fritz Cronmans ambassad till Byssland 166&-69 och riksrådet Klas Totts beskickning till konungavalet i Polen 1669. Året förut tog han anställning som konduktör vid fortifikationsstaten i Riga, men öf-vergick 1670 till Jämtlands regemente som fänrik. Efter några års militärtjänst i utlandet blef han efter hemkomsten kapten 1675 och 1676 major vid generalmajor Wittenbergs dragonkår, men lämnade efter danska krigets slut krigstjänsten. Mera känd är han som författare och kompilator af arbeten i historia, genealogi och juridik. Intet af dessa har blifvit tryckt, utan alla ha de stannat i handskrift. En af honom själf uppgjord förteckning, befintlig i Palmskiöldska samlingen i Uppsala universitets-