ånyo inneslöts och 12 förgäfves anfölls. Försvaret leddes nämligen med samma energiska aktivitet som förut. 14 nov. gjordes sålunda ett lyckadt utfall, hvarvid ryssarna tillbakaträngdes till höjderna vid Rokienitza. 19 nov. tillfogades dem svåra förluster s. om P.; 20 s. m. trängdes de tillbaka äfven i v. och n. v. och 30 i n. Deras anfall blefvo därefter för en tid svagare, under det att kommendanten fortsatte med utfall på utfall. Postförbindelsen uppehölls under hela belägringen medelst flygmaskiner, och fästningsverken ledo föga af beskjutningen, men proviantbrist vållade fästningens uppgifvande 22 mars 1915. (J. F. N.) L. W:son M. Przemysliderna. Se Böhmen (Historia). Przerowa, Sewerin. Se Jarochowski, K. Przesmycki [pʃe′smytski], Zenon, polsk skald under pseudonymen Miriam, f. 1861, egnade sig efter universitetsstudier i Warschau åt litteraturen, redigerade den konstkritiska veckotidskriften ”Życie” och utgaf 1893 den reflexionslyriska diktsamlingen Z czary modości, liryczny pamiȩtnik duszy. Som poetisk tolkare har han inlagt stora förtjänster, särskildt i fråga om den tjechiska litteraturen och Maeterlincks verk. 1893 författade han en förträfflig studie öfver Vrchlický. A--d J. Przevalsk. Se Przjevalsk. Przevaljskijs häst [pʃe-], zool. Se Hästdjuren, sp. 171--172 och fig. 1. Przevalskij, N. M. Se Przjevalskij. Przezdziecki [pʃesjdsie′tski], Alexandr, polsk historiker och arkeolog, f. 1814, d. 1871, företog många studieresor och samlade i bibliotek och arkiv ett rikt material till Polens historia, användt i Wo-lyn, Ukraina, Obrazy miejsc i czasöw (Volynien och Ukrajna, ort- och tidsminnen, 1844), Wiadomosci bibliograficzne o re.kopisach po biblijotekach i ar-chiwach zagranicznych (Bibliografiska upplysningar om handskrifter i utländska bibliotek och arkiv, 1850), O polakach w Bolonii i Padwie (Om polackerna i Bologna och Padua, 1852), Zycie domowe Jadwigi i Jagielly (Jadwigas och Jagiellos husliga lif, 1854) m. fl. arbeten. Dessutom utgaf han de gamla krönikorna af Dlugosz och Kadlubek samt Wiszniewskis litteraturhistoria och 2rödla do dziejöw polskich (Ur källorna till Polens historia, 2 dlr, 1843-44). Intrycken från en 1833 företagen rundresa i Sverige innehållas i Szwecya i pisma (1845). A-d J. Przibram. Se Pfibram. Przibram [pji'-], Hans, österrikisk zoolog, f. 1874 i Wien, vid hvars universitet han 1914 vardt e. o. professor i experimentell zoologi. P. upprättade 1903 i det i Prater belägna vivariet en biologisk försöksanstalt, från hvilket redan mycket betydande bidrag till denna gren af biologien utgått. Äfven P:s egna, talrika arbeten röra sig på detta område; af dessa nämnas Regeneration bei den crustaceen (1899), Studien ilber die regeneration (1901-02), Einleitung in die experimentelie morphologie der tiere (1904), Kristallanalogien zur entwicklungsmechanik der organismen (1906), Dif-ferenzierung des abdomens enthäuster einsiedler-krebse (1907), Experimentelle bchandlung biolo-gischer grundfragen (1908) och Physiologie der formbildung (1910). P. är äfven verksam som tecknare och har haft teckningar utställda på Wiens "Sezession". L-e- Przjevalsk</> [pʃe-], stad i ryska Turkestan, prov. Semirjetjensk, 12 km. s. s. ö. om Issyk-kul, 1,700 m. ö. h. 7,987 inv. (1897). Meteorologisk station. Landtbruksskola. Staden hette förr Karakol, men fick 1889 namnet P. efter forskningsresanden Przjevalskij, som dog där och fått ett monument där rest åt sig. Przjevalskij [pʃe-], Nikolaj Michailovitj, rysk upptäcktsresande, f. 12 april (31 mars) 1839, d. 1 nov. 1888, genomgick krigsakademien i Petersburg, blef 1864 lärare i geografi vid junkerskolan i Warschau och sändes 1867 af generalstaben till östra Sibirien för att göra en statistisk-topografisk beskrifning af Ussuriområdet. 1870--73 företog han på uppdrag af Geografiska sällskapet i Petersburg, följd af endast 3 man och med löjligt små pekuniära resurser, sin första stora upptäcktsresa i det inre Asien. Den gick från Kiachta öfver Peking genom ordosområdet längs Hwang-ho till Ala-schan, därifrån återvände han till Kalgan för att efter öfvervintringen där 1872 framtränga genom Kansu mot v. Han färdades förbi Kuku-nor och genom den djurrika högslätten Zaidam samt kom, efter att ha öfvergått norra Tibets gränsberg, till Murussu, Jang-tse-kiangs öfre lopp, där han i jan. 1873 tvangs af brist på dragare att vända om öfver Ala-schan till Urga. Endast 27 dagsresor återstodo till hans föresätta mål, Lhasa. I maj 1876 begaf han sig med en expedition ånyo ut på en resa till det inre Asien, hvilken företrädesvis hade till mål undersökning af Lop-nor och Tibet. Genom ett dittills nästan okändt område färdades expeditionen från Kuldsja i Ilidalen till Tarim-floden och utför denna till Lop-nor, som sannolikt ingen europé sett sedan Marco Polos dagar. Därefter framträngde expeditionen mot s. ö. till Altyn-tag (se Kwen-lun), men då P. på denna väg ej kunde komma till Tibet, återvände han till Kuldsja (juli 1877). Efter ett nytt försök, som redan i slutet af s. å. måste afbrytas till följd af P:s sjukdom, anträdde han 1879 sin tredje stora expedition. Från Saisan gick han öfver Barkul till Hami, passerade därefter Gobiöknen och oasen Satschou, öfvergick bergskedjan Nan-schan, den östra fortsättningen af det 1876 upptäckta Altyn tag, och närmade sig sin route 1872--73; men i det han höll sig mera åt väster, lyckades han framtränga 3 breddgrader längre mot s. och komma Lhasa 267 km. nära, då han af sändebud från Dalai-Lama förmåddes att vända. Under stora strapatser, genom stark köld, snö och stormar öfvergick P. Kwen-luns mer än 4,000 m. höga bergskedja, hvilken han vid detta ställe kallade Marco-Polo-berget. Därefter undersökte han trakten kring Kuku-nor och gjorde en utflykt till Hwang-hos öfre lopp för att om möjligt nå denna flods källområde, hvilket dock till följd af de branta bergskedjorna visade sig omöjligt. Längs Ala-schan på bekanta