vägar återvände han öfver Urga till Sibirien (nov. 1880). Sin fjärde expedition anträdde han i nov. 1883 från Kiachta, drog genom öknen Gobi till Ala-schan och östra Zaidam, upptäckte på 4,140 m. höjd Hwang-hos källor och framträngde ända till Jang-tse-kiang. Våren 1885 undersökte han trakten mellan Lop-nor och Kerija för att öfver de berg, som skilja Chotan från det egentliga Tibet, intränga i sistnämnda land; men öfvergången omöjliggjordes genom kinesernas förhuggningar, och P. drog därför till Chotan för att öfver Aksu återvända till Karakol i närheten af Issyk-kul (nov. 1885), där han tre år senare afled under förberedelserna till en femte forskningsresa. Från sina resor hemförde P. samlingar af växter och djur af oskattbart värde, omfattande nära 20,000 zoologiska och 16,000 botaniska arter, med hvilkas bearbetande många fackmän i åratal varit sysselsatta. Bland andra märkliga upptäckter voro vilda kameler och en äldre hästtyp (Equus Przewalskii). P:s reseberättelser äro dels intagna i kejs. ryska geografiska sällskapets publikationer, dels utgifna i särskilda, med kartor rikt utrustade arbeten på ryska (1875--76, 1883 och 1888, de båda förstnämnda äfven öfversatta till tyska). S. Hedin har i sammandrag öfversatt dem ("General Prschevalskijs forskningsresor i Centralasien 1870--85", 1889--91). Ryska vetenskapsakademien började 1888 utgifvandet af de vetenskapliga resultaten af hans resor (på ryska och tyska). Wbg. Przjevalskijkedjan [p j e-]. Se Kwen-lun. Przybyszewski [pjyby{e'vski], Stanislaw, polsk författare, f. 6 maj 1868 i en by nära staden Inowraclaw i provinsen Posen. Son till en fattig polsk folkskollärare, fick han en bristfällig skolundervisning, men studerade efter 1889 vid universitetet och polyteknikum i Berlin, där han var bosatt många år. Han redigerade först en polsk arbetartidning, "Gazeta robotnicza", kastade sig i den sociala rörelsen, kom in i tysk-skandinaviska författarkretsar (Dehmel, Strindberg, Ola Hansson, Munch m. fi.; se A. Paul, "Strindberg-erinnerungen und -briefe", 1915) och började medarbeta i "Freie biihne", "Gesellschaft", "Magazin" och andra tidskrifter. I två studier, Zur psychologie des in-dividuums (1892), behandlade han Chopin, Nietz-sche och Ola Hansson. Hans skönlitterära författarskap började med Die totenmesse (1895) och Vi-gilien (1896). 1897 utkom under den gemensamma titeln Homo sapiens trilogien Vber bord, Unterwegs och Im Malstroem samt romanen Satans kinder. I dessa prosaarbeten visade han redan en ovanlig intuitionsförmåga och psykologisk skärpa i förening med en djupsinnig mystik. Efter resor i Europa, hvaribland i Skandinavien, flyttade han till Krakau 1898, där han redigerade den af Ludwik Szcze-panski uppsatta konsttidskriften "Zycie", hvari han framställde sitt estetiska program: konsten bör vara fri från all tendens, såväl nationell som moralisk eller social och endast fördjupa sig i den rena Psyche, mystikens och metafysikens irrgångar och afgrunder. Denna konstnärliga världsåskådning omsattes i flera dramer, som ha många beröringspunkter med väsentliga sidor af August Strindbergs senare författarskap. Hit höra de mystiska och symbolistiska dramerna Das grosse glück, Das goldene vliess, Die mutter och Die gäste, hvilka sammanförts under den gemensamma titeln Totentanz der liebe (1902). Dessa följdes af de i samma fantastisk-allegoriska stil hållna stämningsbilderna 8nieg (Snön, 1903), Sluby (Löftena, 1905) och Odwieczna basn (En kvällssägen, 1906). En samling studier och aforismer utkom 1900 under titeln Na drogach duszy (På själens stigar). Numera vistas P. företrädesvis i Warschau och skrifver uteslutande på sitt polska modersmål. Jfr hans artikel L'inferno de A. Strindberg i "Revue bleue" (1912). En studie öfver P. läses i Arthur Moeller-Bruck, "Die möderne literatur" (1902). A-d J. Pråm, skpsb., ett flatbottnadt och mycket fylligt samt därför också lastdrygt transportfartyg. Den saknar rigg och som regel maskin samt förflyttas genom bogsering. Dock ha under de sista åren byggts pråmar, försedda med explosionsmotor och propeller. Pråmar förekomma i vidt skilda storlekar, alltifrån små öppna båtar till stora däckade fartyg (t. ex. stålpråmen "Karl Schroers 31", trafikerande Rhenfloden; dess längd är 123 m., bredden 14,08 m.). -- Pråmar begagnas dels att inom ett hamnområde föra last till eller från andra fartyg (ballast-, kol-, vatten- o. s. v. pråmar), dels också för transport af last i floder och kanaler samt öfver smärre haf såsom Östersjön, hvarjämte äfven Atlanttrafik numera eger rum med stora pråmar, försedda med maskin (för fjädring af bogserlinan) och segelställ. I länder med segelbara floder och utveckladt kanalsystem har pråmtrafiken en oerhördt stor betydelse. C. K. S. Prånga, sjöv. Se Pressa 2. Prägla, genom intryckning af stamp frambringa figurer på ytan af stycken af metall eller annan massa. -- Präglingsmaskin. Se Myntverk, sp. 72. Präri l. Prärie (fr. o. eng. prairie, äng), den benämning, som de franske kolonisterna gåfvo åt de stora, bördiga, trädlösa slätterna i Nord-Amerika mellan Ohio i ö. samt de torra stäpperna i v., således staterna Ohio, Indiana, Illinois och Iowa, södra delen af Michigan, norra delen af Missouri samt delar af Wisconsin, Nebraska och Kansas. Prärierna äro dels jämna, dels vågiga (eng. rolling prairies), voro förr endast bevuxna med ett yppigt gräs, genomströfvades af ofantliga hjordar af bisonoxar och voro äfven tillhåll för ett rikt djurlif i öfrigt, men tillhöra nu de bördigaste sädesproducerande trakter på jorden, där Gamla världens alla sädesslag bredvid den amerikanska majsen frodas i den yppigaste rikedom. De skoglösa slätterna i Louisiana och Texas plägar man utmärka med namnet savanner. Prärieblomman, en i Amerika från 1900 årligen utkommande julkalender på svenska språket, med bidrag på vers och prosa af uteslutande svensk-amerikanska författare. Många värdefulla artiklar om svenskarnas historia i Amerika voro införda, nekrologer o. s. v., i allt väsentligt efter svenska förebilder. Ehuru uppnående en för svensk-amerikanska förhållanden god spridning, nedlades kalendern med 13:e årg. ^{O. A. L--r.} Prärihunden, Cynomys ludovicianus, zool., hör till familjen ekorrdjur (Sciuroidea) inom gnagarnas ordning och däggdjurens klass. Kroppen är kort och tjock, hufvudet stort, kindpåsarna förkrympta, öronen mycket små, svansen kort, yfvig och