471 Prärihönssläktet-Prästbol 472 migt hårbevuxen, framfötternas tumme tydlig och försedd med stor klo. Färgen är ofvan ljust rödbrunaktig, med inblandadt grått och svart, undertill smutshvit; svansen har vid spetsen bruna band. Längden utgör 40 cm., hvaraf 7 cm. komma på svansen. Prärihunden, som af canadiska pälsjägare fått sitt namn på grund af sitt skällande läte, lefver på Nord-Amerikas slätter (prärier) i vidsträckta samhällen, hvilka man på grund af deras storlek kallar "byar". Vid valet af plats för sina "byar" synas prärihundarna fästa sig vid förekomsten af ett slags kort, krusigt gräs (Sesleria dactyloides), som tillika med en rot utgör deras föda. Tillsammans med prärihunden pläga skallerormar och präriugglor lefva, ofta i samma håla, i fred och ro. I slutet af okt. tillstoppar prärihunden ingångarna till sitt bo, faller därefter i dvala och visar sig icke åter, förrän vårvärmen väckt honom till nytt lif. Hans kött är välsmakande, hvarför han ock faller byte för jägaren. C. U. S. (L-e.) Prärihönssläktet, Tympanuchus, zool., ett till ordn. Galliformes, fam. Phasianidce och underfam. Tetraonince hörande nordamerikanskt fågelsläkte, som kännetecknas af två långa, af omkr. 18 fjädrar bildade tofsar, som hänga ned på halsens sidor och betäcka nakna partier af huden. Den mest bekanta arten är T. americanus (eng. the prairie hen), i storlek mellan ripa och orre, är på ryggsidan svart, ljusröd och hvit, på undersidan ljus-brun och hvit, randig på tvären, med hvitaktig buk; kinder och strupe äro gulaktiga, de förlängda halsfjädrarna med ytterfanet mörkbrunt, innerfa-net ljust gulrödt. Könen äro nästan lika till färg och storlek. Längden uppgår till 44, vingbredden till 75 cm. Prärihönan finnes utbredd i Mississippiområdet, från Manitoba och Wisconsin i n. till Louisiana och Texas i s., Indiana och Kentucky i ö. samt Kansas, Nebraska och Dakota i v. Förr fanns arten äfven i de östra staterna, men har där utrotats genom hänsynslös förföljelse. Prärihönan tillhör, som namnet antyder, slättlandet och stäpperna (prärierna) och tillbringar sin mesta tid på marken; endast vid hårdt väder eller för att plocka frukter och bär uppehåller den sig i träd. Om vintern slå sig dessa fåglar tillsammans i stora skaror, men mot parningstiden fördela de sig i mindre flockar på omkr. 20 individer, som anställa parningslekar; arten lefver i månggifte. Äggen, 11-14, läggas i ett enkelt rede. Försök att i Europa acklimatisera dessa fåglar ha hittills ej krönts med framgång. G. G. Präri-indianer. Se Indianer II. Präriugglan, zool. Se Ugglor. Prärivargen, zool. Se Kayoten. Präst (af grek. presby'teros), en man, hvilken har som sitt ämbete att förrätta de religiösa kulthandlingarna samt inom vissa högre religioner att handha den religiösa förkunnelsen. Prästen inom de historiska religionerna har sitt ursprung icke i den primitive trollkarlen, utan i offerförrättaren. Offret förrättades ursprungligen af klanöfverhufvudet eller familjefadern. Men på ett längre framskridet religiöst stadium med mera komplicerad gudalära blef det allt svårare för den vanliga människan att veta, till hvilken gudom man i en viss situation lämpligast borde offra, samt huru detta offer skulle göras behagligast just för denne gud. Därför blef det sed att vända sig till någon i dessa stycken förfaren man. En dylik kunskap kunde naturligtvis odlas hos särskilda familjer, och härigenom blef fullgörandet af sådana handlingar i verkligheten ärftligt. Härifrån är icke steget långt till ett stånd eller en kast. Detta stånd uppfattades allt mer som medlare emellan gudar och människor, och härigenom fick det en maktställning, som framgångsrikt täflade med adelns och krigarnas, så i Indien och Egypten. Hos grekerna och romarna stå prästerna i nära förbindelse med konungamakten. Efter republikens införande i Aten och Rom bibehöll den högste prästen den kungliga titeln (grek. archon basileus, lat. rex sacrorum). Äfven bland hebréerna utöfvade ursprungligen hvarje familjefader de kultiska handlingarna. Men småningom uppstod där ett ärftligt prästestånd inom Levi stam. Till att förrätta tempeltjänsten uppdelades prästerna i tjugufyra klasser, med hvar sin föreståndare, som hade en veckas tjänst. I spetsen för alla stod öfversteprästen. -- Om prästens uppgift och ställning i islam se Imam, sp. 429. -- Enligt den urkristna uppfattningen voro alla troende ett utvaldt släkte, ett konungsligt prästerskap (1 Petr. 2: 9); de egde i och genom den omedelbara tillgången till Gud utan mänsklig medlare det "allmänna prästadömet". Emellertid uppstod snart på grund af den historiska situationen och genom olika inflytanden hufvudsakligen från den gammaltestamentliga åskådningen ett kristet prästerskap, klerus, till skillnad från laici, lekmän. Genom sakramentens stigande betydelse och framför allt genom läran om mässoffret blef prästen inom katolska kyrkan medlare emellan Gud och människor. Prästvigningen blef ett sakrament, som förlänade prästen en character indelebilis (se d. o.). Den evangeliska kyrkan ser i prästen endast en ordets och sakramentets tjänare och tillägger honom icke någon som helst helighet framför lekmännen. E. Rld. Prästbevis (Prästbetyg). Se Betyg. Prästbol (förr äfven prästbord och i landskapslagarna kyrkobol; jfr Kaplansbol och Klockarbol), kam., en af de löneförmåner, som inbegripas i de s. k. prästrättigheterna; den består i bostad med jordbruk. Prästbolen njuta af ålder s. k. prästbolsfriheter, d. v. s. frihet från de skatter och besvär, som i århundraden ålegat