Oxenstierna (jfr Consistorium ecclesiasticum generale). Ledningen af de kommunala angelägenheterna, som gaf prästerna vana och förmåga att röra sig äfven i politiska frågor, den bildning, hvaraf de voro i besittning, och framför allt det patriarkaliska förhållande, som rådde mellan dem och deras församlingsbor, gjorde dem synnerligen lämpliga att vara de ofrälse ståndens ledare. Med skäl kan man kalla prästerna under 1600-talet sin tids "folktribuner". Tack vare deras bemödanden och ledning lyckades det de ofrälse stånden att med konungens hjälp genom reduktionen tillintetgöra det hotande adelsväldet, som äfven för prästerna var en allvarlig fara. Karl XI:s envälde, som beträffande kyrkan fick sitt uttryck i 1686 års kyrkolag, beröfvade prästerna den myndighet, som de förut tagit sig, att vid riksdagarna såsom rikskonsistorium (consistorium regni) döma i högsta instans i äktenskapsmål, i stridigheter mellan andlige eller mellan dem och deras församlingsbor, i befordringsfrågor och dylika angelägenheter. Då emellertid enväldet tog allvarlig hänsyn till kyrkliga önskemål, fann man sig i allmänhet däri utan svårighet. Vid frihetstidens riksdagar blef prästeståndets inflytande mycket stort. Sina speciella önskemål lyckades de i allmänhet genomdrifva och brukade f. ö. ofta uppträda hof samt och medlande, till dess den mot slutet af frihetstiden allt vildare partiyran grep äfven dem samt gjorde dem strängare och mera härsklystna än de öfriga stånden. I de vid samma tid börjande tvisterna mellan adel och ofrälse togo de lifligt del. Under det gustavianska tidehvarfvet spelade riksdagen ej någon mera betydande roll. Vid 1786 års riksdag voro prästerna likasom de öfriga stånden i opposition mot konungen, men under de följande stodo de troget på hans sida. Under tiden efter 1809, särskildt under de decennier, som upptogos af striden om ståndsrepresentationens vara eller icke vara, häfdade prästeståndet på ett utmärkt sätt sin plats som ett eget stånd inom riksdagen. En mera lysande samling representanter än prästeståndets under t. ex. 1830- och 1840-talets riksdagar kan svårligen något lands historia uppvisa, och visst är att, om man vill i riksdagsförhandlingarna från de sista 40 åren af ståndsrepresentationens tillvaro söka utredningen af någon fråga, så har man närmast att söka den i prästeståndets protokoll. Efter antagandet af 1866 års riksdagsordning miste prästeståndet sin rätt att utgöra en särskild del af nationalrepresentationen. Men genom kyrkomötesinstitutionens införande (se Kyrkomöte 2) har tillfälle beredts prästerna att utöfva stort inflytande i fråga om kyrkans styrelse och prästerskapets privilegier, som enligt regeringsformens § 114 ej kunna ändras eller upphäfvas utan konungens och riksdagens samstämmiga beslut och med bifall af allmänt kyrkomöte. Med afseende på dessa privilegier må anmärkas, att präst-änkors och prästdöttrars förmån att njuta giftorätt och arfs-rätt efter stadslag förlorade sin betydelse genom k. förordn. 19 maj 1845 och att prästerskapets och därmed likställda personers skattefrihet för deras gårdar och lägenheter i städerna upphäfdes fullständigt genom k. förordn. 3 okt. 1873. Genom löneregleringen af 9 dec. 1910 har tionden af skaffats, och prästernas aflöning skall utgå dels ur den till ersättning för tionden skapade kyrkofonden, dels af arrendemedel för boställena, dels af församlingsafgifter. Änkors och barns rätt till nådar kvarstår. Se bl. a. Giftorätt, Kyrkomötet, Nådår, Prästlön och Tionde. K. B-n. K. H. B. (K. B. W-n.) Prästexamen (Sacerdotalexamen), den pröfning, som skall af vederbörande domkapitel anställas med den, som söker inträde i prästämbetet. 1686 års kyrkolag (kap. 19 § 2) föreskrifver, att detta förhör skall omfatta såväl humanistiska som teologiska läroämnen. Denna examen egde ända till 1831 så mycket större betydelse, som någon prästerlig ämbetsexamen vid universiteten då ännu icke var i lag föreskrifven, ehuru det visserligen under 1750-talet blef alltmera vanligt, att blifvande präster någon tid studerade vid akademien och aflade den s. k. examen theologicum, en obligatorisk förberedelse för alla dem, som ville erhålla examen i lagfarenheten, medicinen och filosofien. Teol. kand.-examen och teol. lic.-examen betecknade lärdomsgrader. För tillgodoseende af den praktiska prästbildningen inrättades seminarier, 1806 vid Uppsala universitet och 1809 vid Lunds. Nästa steg var utfärdandet af bestämmelser för den teoretiska prästbildningen, hvarvid också seminarieinstitutionen ombildades. Genom k. br. af 12 mars (för Uppsala) och 17 sept. (för Lund) 1831 föreskrefs, att hvarje teol. studerande skulle vid anmälan till prästexamen förete betyg på vid universitetet aflagd teoretisk-teologisk examen (i Uppsala kallad dimissionsexamen, se d. o.) och praktisk-teologisk examen. Härigenom minskades prästexamens betydelse högst väsentligt, samtidigt som prästbildningens nivå höjdes. Sedan K. M:t 26 jan. 1877 på kyrkomötets hemställan förordnat, att efter 15 sept. 1879 ingen finge i teologisk fakultet inskrifvas, som ej aflagt antingen filos. kandidatexamen eller teologisk-filosofisk examen, omfattande ämnena latin, grekiska, hebreiska, filosofi och historia, ansågs det i prästexamen dittills förekommande förhöret i humanistiska läroämnen öfverflödigt. I anledning häraf blefvo de i kyrkolagens kap. 19 § 2 gifna bestämmelserna angående prästexamen, på hemställan af 1878 och 1883 års kyrkomöten och riksdagar, upphäfda, och genom k. kung. af 18 april 1884 (med tillägg genom k. förordn. 4 nov. 1887) stadgades, att prästexamen skulle omfatta endast de teologiska disciplinerna, nämligen exegetisk teologi, systematisk teologi, historisk teologi och praktisk teologi, och de delar af den svenska kyrkorätten, som för prästämbetets utöfning företrädesvis äro af nöden. Genom k. kung. af 13 dec. 1889 har K. M:t, på hemställan af 1888 års kyrkomöte, från prästexamen befriat teol. professorer, dem, som aflagt godkända prof för teol. professur, teol. docenter, teol. licentiater samt de lektorer, som vid universitet aflagt teol. examen. På grund af k. stadga af 30 okt. 1903 examineras numera i teol. filos.-examen endast i grekiska, hebreiska och filosofi. Genom stadga af samma datum utfärdades nya bestämmelser för den teoretiska teol. examen, nu kallad teol. kand.-examen, och för de praktisk-teologiska profven. -- Skyldighet att examinera i prästexamen åligger biskop och dem af domkapitlet, åt hvilka det lämnar detta uppdrag. Examen med lägre