tillika med öarna Mön, Nyord och Bogö, tillsammans 1,693 kvkm., med 108,742 inv. (1911), hvaraf en sjättedel i städerna. Amtet är delvis uppfylldt af en höjdsträckning, som slutar i Kulsbjergene och hyser flera af Själlands högsta punkter. Inom amtet ligga äfven Fakse kalkberg och Stevns klint. Kjöge å utgör gränsen mot Köpenhamns amt och Susån på en sträcka mot Sorö amt. Amtet har 5 städer, nämligen Næstved, Vordingborg, Præstö, Storehedinge och Stege på Mön, 7 härad och 3 prosterier. Det har äfven en mängd betydande herresäten, såsom baronierna Gavnö och Stampenborg samt de båda "jungfruklostren" Vallö och Vemmetofte. Öfver en femtedel af jorden hör till större egendomar, och 1905 funnos där kvar 500 fästegods. 1907 användes 62,250 har till odling af säd, 12,850 till rotfrukter m. m., 45,825 till äng och betesmark, medan 15,750 har lågo i träde; skogen upptog 20,550 har, mossarna 2,430 har. Kreatursstocken var 1909 28,650 hästar, 124,900 nötkreatur, 15,000 får och getter, 113,100 svin samt 813,400 höns. E. Ebg. Prätigau l. Prättigau [-ao], Val Pratenz, högdal i schweiziska kantonen Graubünden, sträcker sig med omkr. 40 km. längd från Silvrettaglaciären mot n. v. till den vilda, af borgruinen Fragstein (Ferporta) behärskade ravinen Klus, genom hvilken dalens vattendrag, Landquart, faller ut i Rhendalen. Dalen begränsas i n. af Rhätikon och i s. af Plessuralperna. P. har omkr. 10,000 inv., de fleste protestanter, hvilkas förnämsta näringsfång äro jordbruk och fruktodling, boskapsskötsel samt bearbetning af dalens kalk- och skifferbrott. Med Rhendalen och Davos är P. förenadt genom järnväg, och öfver Rhätikon gå flera gångstigar till Vorarlberg. Den största byn i P. är Schiers. (J. F. N.) Prätigauer, husdjurssk., detsamma som Montafonrasen (se d. o.). H. F. Pröfningskommitté. Se Pröfningsnämnd. Pröfningsnämnd, förv., den högsta af de två nämnder af skattskyldiga, som årligen för hvarje län och Stockholms stad tillsättas för att ombestyra bevillningstaxeringen. Den består af 10, högst 25 ledamöter, hvilka K. M:ts befallningshafvande (i Stockholm öfverståthållaren) eger utse bland de af taxeringsnämnderna därtill föreslagne. Minst hälften (i Stockholm en fjärdedel) af ledamöterna bör vara fastighetsegare, och ett efter beskattningens belopp och de skattskyldiges mängd lämpadt antal näringsidkare och andra inkomsttagare bör finnas i nämnden. Pröfningsnämndens arbeten, som försiggå i residensstaden under landshöfdingens ordförandeskap (i Stockholm öfver- eller underståthållarens), skola vara afslutade senast 10 aug. (för Stockholms stad 31 okt.). Nämnden har till uppgift att granska bevillningstaxeringarna samt pröfva och afgöra besvär eller annars framställda anmärkningar med anledning af taxeringsnämndernas beslut och eger efter verkställd pröfning besluta ändring, rättelse och tillägg i de senast församlade taxeringsnämndernas taxeringsåtgärder. Be-villningsberedningen, förut den lägsta af dåvarande tre skattenämnder, har vid införandet af deklarationssystemet såsom obehöflig indragits. Vid pröfningsnämndens sammankomster bör landskamreraren (i Stockholm kamreraren för uppbördsärenden) närvara som kronans ombud, öfver besluten kunna besvär anföras såväl af kronans ombud, vederbörande kommuner och vägstyrelser som ock af de skattskyldige. Menskattskyldig, som försummat att afge deklaration eller att efter anmaning fullständiga sin deklaration, har förlorat besvärsrätten. Ledamot af pröfningsnämnd kan lika litet som andra taxeringsmän, hvilka tillämpa riksdagens bevillningsföreskrifter, ställas till ansvar för nämndens beslut (R. F. § 113). — Namnet pröfningsnämnd förskrifver sig från 1883 års bevillningsförordning, men institutionen fanns redan förut under namn af pröfningskommitté införd genom 1812 års bevillningsförordning. Ursprungligen bestod den af 15 ledamöter, af hvilka tre skulle tagas ur hvarje bland de fyra riksstånden och resten ur ståndspersonsklassen. Genom 1861 års bevillningsförordning upphäfdes stånds- och klasskillnaden som grund för kommitténs sammansättning. Jfr Bevillningsberedning, Bevillningstaxering och Taxeringsnämnd. Kbg. Prölss, Robert, tysk skriftställare, f. 1824 i Dresden, d. 1906, författade åtskilliga väl byggda sorgspel och lustspel samt utmärkte sig som grundlig kännare af dramat, bl. a. genom Erläuterungen zu Shakespeares dramen (1874—89), Katechismus der dramaturgie (1877; 2:a uppl. 1899), Beiträge zur geschichte des hoftheaters zu Dresden (1879) och det stora arbetet Geschichte des neueren dramas (6 dlr, 1880—86). Han skref vidare Katechismus der ästhetik (1878, 3:e uppl. 1904), det filosofiska försöket Vom ursprung der menschlichen erkenntniss (1879), monografien Heinrich Heine (1886) m. m. — P:s son, Johannes P., f. 1853, har författat noveller, dikter m. fl. vittra verk, en biografi öfver Scheffel (1887; ny uppl. 1902) och Das junge Deutschland (1891) m. m. Prövesten, sjöfort vid Köpenhamn (se d. o., sp. 662 ff.). Ps., förkortning för psalm och Psaltaren. P. S., förkortning för lat. plebiscitum, folkbeslut, och postscriptum, efterskrift. Psaligrafi (af grek. psalis, sax, och graffein, inrista, teckna konturer), i Tyskland en benämning på silhuettkonsten (se Silhuett), särskildt det slag af den, som åstadkommer utklippningsbilder icke blott af människogestalter, utan äfven af djur, blommor, landskap, arkitektur o. s. v. Psalliota, bot. Se Champinjoner. Psalm (grek. psalmos, strängaspel; sång till strängaspel, af psallein, knäppa), grekisk benämning på sångerna i Psaltaren (se d. o.), sedan på församlingssång i den första kristna församlingen (se Ef. 5: 19 och Kol. 3: 16), som åtminstone i vissa fall synes haft formen af (improviserade?) växelsånger. Äfven Plinius i sitt bekanta bref till Trajanus säger, att de kristne brukade samlas en bestämd dag före soluppgången och "sjunga en sång till Kristus som till en gud turvis tillsammans" (secum invicem). Att religiös sång äfven förekom vid enskild andakt, framgår t. ex. af Apg. 16: 25 (Paulus och Silas i fängelset "lofvade Gud med sång och de andra fångarna hörde på dem"). Namnet "psalm" torde emellertid såväl under den första kristna tiden som särskildt under de närmast följande århundradena hufvudsakligen ha af sett de gammaltestamentliga psalmerna.