dock lämnades åt församlingarnas fria val. I allmänhet blef den snart införd öfver hela riket. Här och där, särskildt i Norrland och vissa delar af Småland, yppades dock missnöje med den "nya boken", som, menade man, icke var alldeles fri från neologisk bismak. Detta kan förklara, att ännu under senare åren nya upplagor af 1695 års psalmbok blifvit utgifna (t. ex. i Kalmar 1872, Umeå 1875 och Luleå 1877). En från neologi fri psalmbok sökte J. H. Thomander och P. Wieselgren åstadkomma genom sin 1849 utgifna "öfversedda" "i möjlig mån renläriga" upplaga af svenska psalmboken. — Kyrkomötet 1868 begärde på initiativ af domprosten K. A. Torén i Uppsala och v. häradshöfding L. Torpadie hos K. M:t en revision af 1819 års psalmbok, och ett kraftigt inlägg i denna fråga gjordes af U. L. Ullman i hans skrift "Om den kyrkliga psalmboken med särskild hänsyn till den svenska kyrkans psalmbok af år 1819" (1871). K. M:t uppdrog ock 1872 åt domprosten Torén att granska psalmboken och att utarbeta förslag till en revision. Emellertid utkommo åtskilliga enskilda psalmboksförslag (af K. A. Cornelius 1879 och 1882, af S. Cavallin 1882 och af "psalmboksvännerna" 1883), och då Torén 1883 förklarade sig ha varit hindrad att fullgöra uppdraget och begärde tillsättandet af en kommitté, utsåg K. M:t med stöd af en skrifvelse från 1883 års kyrkomöte 1883 en psalmbokskommitté bestående af domprosten Torén, d:r K. D af Wirsén, d:r S. Cavallin och lektor U. L. Ullman, hvarjämte en granskningsnämnd (ärkebiskop A. N. Sundberg samt biskoparna J. Andersson och A. Th. Strömberg) blef tillsatt. Denna kommitté, som enligt instruktionen skulle handla med all varsamhet, utarbetade ett — ganska starkt förändradt — förslag på 527 psalmer, som utkom 1889. Med afseende på uppställningen vidtogs den förändring, att den dogmatiska indelningen fick ge vika för en liturgisk, en anordning, som vidhållits i sedan utkomna förslag. Då förslaget möttes med föga sympatier från såväl myndigheter som allmänheten, fick kommittén i uppdrag att verkställa en omarbetning. Denna, som utkom 1896 och innehöll 570 psalmer, var präglad af vida större försiktighet i fråga om såväl utmönstringar som ändringar, men dess brister uppvisades bl. a. i B. Risbergs broschyr "Den svenska psalmbokens revision, kritiska bidrag" (1897), och kyrkomötet 1898 antog ej förslaget, utan uttalade sig för en fortsatt revision "med varsam hand" (enligt 1868 och 1883 års principer). Ett förslag till psalmbokens förbättrande genom ett supplement föll på den förseglade sedeln. — Nu vidtog åter en de enskilda förslagens period. Efter att 1899 ha utgett en samling Psalmer för kyrkoårets sön- och helgedagar framlade kyrkoherde E. Evers i Norrköping ett fullständigt Förslag till reviderad psalmlok 1902 (granskadt af B. Risberg i broschyren "Är Evers' psalmboksförslag tillfredsställande?", 1903), och kort efter utkom (1903) ett — mycket starkt revideradt — Psalmboksförslag af kyrkoherde S. Alin. Ett psalmboksförslag innehölls äfven i K. O. Sandgrens "Kan psalmboksfrågan lösas?" (1903). På kyrkomötet 1903 kom hvarken Evers' eller AHns förslag under ompröfning, men kompromissvis antogs ett af kyrkoherde A. Strandell framställdt yrkande, att kyrkomötet skulle begära såväl ett nytt psalmboksförslag som ett förslag till supplement (af nya behöfliga psalmer) att genom K. M:ts försorg framläggas till ett blifvande kyrkomötes pröfning. Förslag till supplement utgåfvos af Evers (1906), Paul Nilsson (1907) och seminarierektor J. Johansson (1908), det senare i sammanhang med ett revisionsförslag. Särskilda psalmboksförslag utgåfvos äfven af Johansson (1907) och Nilsson (1908). Kyrkomötet 1908 afböjde tanken på supplement, men beslöt att hos K. M:t anhålla om ett förslag till reviderad psalmbok i enlighet med de af 1868, 1883 och 1898 års kyrkomöten uttalade grundsatser. På grund häraf tillsatte regeringen s. å. en kommitté, bestående af biskop J. A. Eklund, filos. d:r E. N. Söderberg och kyrkoherden A. F. Runstedt. Den blef färdig med sitt 636 nummer starka förslag 1911. Detta förslag, som mottagits med ganska allmänna sympatier, utmärker sig för större hänsyn mot 1819 års psalmbok, än tidigare visats, men har alltför många nya — särskildt tyska — psalmer. Mot förslaget, liksom öfver hufvud mot hvarje revision, har hofpredikanten K. Åhlfeldt gjort ett temperamentfullt inlägg genom broschyren "Till försvar för Sveriges gamla psalmbok" (1912). På grund af till K. M:t inkomna utlåtanden från myndigheter har kommittén 1913 anmodats att företaga en omarbetning, som utgafs i början af år 1915 och skall föreläggas detta års kyrkomöte. Äfven en mängd psalmböcker, afsedda att begagnas vid enskild andakt eller vid separatistisk gudstjänst, har sett dagen i vårt land. De viktigaste bland dessa äro: Mose och lambsens visor, af Georg Lybecker (1717, många uppl.), Andelig dufwo-röst, af O. Kolmodin (1734, många uppl.), Sions sånger (1743—45, i herrnhutisk anda; många uppl.), Cancionale eller kyrkopsalmer och andeliga sånger ifrån äldre tider, 2 samlingar (1857 och 1858), Psalmer och lofsånger för enskild och offentlig gudsdyrkan (1870; metodisternas psalmbok) och Psalmbok för nya kyrkan, utg. af A. Th. Boyesen (1879; svedenborgsk psalmbok). — De svenske lapparnas äldsta psalmbok är från 1744 (utg. af P. Fjellström). Den senaste är från 1895. I Finland har den svenska psalmboken af 1695 blifvit bibehållen fram mot våra tider, fastän försök gjordes att få en ny psalmbok till stånd. Genom Runebergs tillkallande 1853 kom det mera fart i arbetet, och ett af honom utarbetadt förslag, hvari 66 psalmer af honom själf voro upptagna, utkom 1857. Nya förslag följde 1866, 1868 och 1879, af hvilka dock intet ansågs hålla profvet, och först 1886 blef en ny Svensk psalmbok för de evangelisklutherska församlingarna i Finland antagen af kyrkomötet. Denna psalmbok (på 500 psalmer) ansluter sig vida närmare till gamla psalmboken än den svenska af 1819, med hvilken den dock i formellt afseende ej kan mäta sig. Äfven en ny psalmbok på finska (i st. f. den äldre af 1701), utförd hufvudsakligen af E. Lönnrot och J. Krohn, antogs på kyrkomötet 1886. — I Danmark anbefalldes 1569 en psalmbok af kyrkoherden vid Vor frue kirke i Köpenhamn, H. Thomissön, till allmänt bruk (tidigare fanns Malmö-Psalmbogen af 1533), men denna lämnade 1699 plats för den af biskop Th. Kingo (d. 1703) under