källa för kännedomen af detta folks fromhetslif, särskildt under tiden efter exilen. Psalmförfattarnas tro visar sig stå i innerligt samband med profeternas förkunnelse. Därför lägga de hufvudvikten på de religiöst etiska grundsanningarna och kunna liksom profeterna understundom rent af polemisera mot offren (ps. 40, 50, 51) samt äro burna af det lefvande hoppet om en messiansk framtid, då äfven hednafolken till följd af Jahvehs mäktiga ingripande till frälsning för sitt folk skola vinnas för Israels Gud. Nyare kommentarer på tyska äro af Delitzsch (5:e uppl. 1894), Bæthgen (4:e uppl. 1904), Duhm (1899) och Kittel (1914); på danska af Buhl (1900) och på engelska af Briggs (1906). ^{E. S--e.} Psalterium, lat. 1. Psaltaren (se d. o.). -- 2. (Grek. psalt<over>e</over>rion), mus., stränginstrumentet psaltare (se d. o.). -- 3. Anat. Se Mage, sp. 459. Psametik, egyptiska konungar. Se Egypten, sp. 1484. Psamma, bot. Se Calamagrostis. Psammetichos, härskare i Korint (se d. o., sp. 1047). Psammit (af grek. psa'mmos, sand), stundom använd benämning för sandsten. -- Psammitstruktur, sandstensstruktur. Psammofil (af grek. psa'mmos, sand, och fi'los, vän), bot. Se Psammofyt. Psammofyt (af grek. psa'mmos, sand, och fyto'n, växt), Psammofil växt, bot., i sand växande växt, som visar tillpassning till detta substrat, såsom vida omkringkrypande underjordiska organ (rötter och rhizom), kort vegetationsperiod (små enåriga, snart blommande arter) och skydd mot för stark transpiration. En psammofil vegetation är väl utvecklad t. ex. på sandiga stränder och dyner. Som exempel på typiska psammofyter kunna framför allt vissa gräs och halfgräs nämnas, såsom Calamagrostis (Psamma) arenaria, Elymus arenarius, Carex arenaria m. fl. En typisk psammofyt är Acanthosicyos (se d. o.). ^{G. L--m.} Psammophila, zool. Se Rofsteklar. Psará (Ipsara), liten, bergig ö i Egeiska hafvet, 18 km. n. v. om ön Chios, har en areal af 60 kvkm. och anses (1915) tillhöra Grekland, enligt stormakternas öfverenskommelse. Omkr. 4,500 grek. inv. Före det grekiska befrielsekriget hade ön mer än 20,000 inv. och bildade under detsamma jämte Hydra och Spetsa den förnämsta grekiska sjömakten. Trots tappert motstånd eröfrade turkarna ön och ödelade den 3 juli 1824. Hufvudorten P. på öns södra sida har nu föga mer än 500 inv. -- Hit förlade Almquist scenen för sitt drama "Svangrottan på Ipsara". (^{J. F. N.}) Psaronius Cotta, paleobot., stenvandlade, med marattiacéerna besläktade ormbunksstammar eller rättare delar af sådana, hvilka äro utmärkta därigenom, att deras hufvudmassa utgöres af ett af adventivrötter genomdraget barkparenkym. Veden, som består af flera i en parenkymväfnad inbäddade bandformiga och veckade kärlsträngar, är i förhållande till barken mycket obetydligt utvecklad. Psaroniusstammarna, som stundom kunna nå en genomskärning af mer än en meter, ehuru denna vanligen är mycket mindre, förekomma i synnerhet i de permiska lagren. Bekanta fyndorter äro bl. a. Chemnitz i Sachsen och Autun i Frankrike. På 1700-talet användes delar af dessa stammar som slipade och polerade i stor mängd till alla möjliga prydnader, hvarför de numera äro ganska sällsynta. Adventivrötterna framstå i genomskärning på stenmassan som runda eller något ovala fläckar, härigenom erinrande om fläckarna på en stares bröst, hvaraf det tyska namnet "staarstein". ^{A. G. N.} Pschaurer, ett kaukasiskt folk med georgisk (karthwelsk) dialekt, men med starka kulturinflytanden från de dem närboende osseterna (se d. o.). ^{K. F. J.} Pschorr, Robert Franz, tysk kemist, f. 4 dec. 1884 i München, vardt filos. doktor 1894 i Jena, är professor i kemi vid Berlins universitet, arbetsledare för Chemische reichsanstalt där och en af sekreterarna i Deutsche chemische gesellschaft, i hvars "Berichte" han offentliggjort ett stort antal uppsatser. Psedera quinquefolia, bot., detsamma som Parthenocissus quinquefolia (se Parthenocissus). Psefit (af grek. psefi's, liten, rund sten), petrogr., stundom använd äldre benämning för klastiska bergarter, som i motsats till psammiter och peliter bestå af större korn och brottstycken, således konglomerat och breccior. -- Psefitstruktur, konglomerat- eller brecciestruktur. ^{E. E.} Pselaphidæ, zool., familj af skalbaggar, besläktade med kortvingarna och omfattande helt små arter med blott 3-ledade tarser, i spetsen klubbformade antenner, starkt utbildade palper och kort, styf och oböjlig bakkropp, som vanligen blott i sin främre hälft döljes af täckvingarna. Åtskilliga nå ej ens 1 mm. i längd, de flesta omkr. 1,5. Många lefva i myrornas samhällen, stundom som husdjur, t. ex. den i art. Myrgäster omtalade Claviger testaceus. Andra träffas under stenar, mossa och multnande löf, såsom den hos oss vanliga, glänsande brunröda Pselaphus Heisei. 3,000 arter äro kända från alla världsdelar; af dessa äro 26 funna i Sverige. ^{G. A--z.} Pselaphus, zool. Se Pselaphidæ. Psellos, Michael Konstantinos, bysantinsk lärd, f. 1018 i Nikomedeia eller Konstantinopel, d. inemot 1110, fick sin bildning i Aten och Konstantinopel, där han umgicks med Joannis Xiphilinos och tillegnade sig sin tids vetande i teologi, juridik, filosofi, historia, naturvetenskaper och matematik. I Konstantinopel, där han undervisade i filosofi, var han uppburen vid Konstantin IX Monomachos' hof (1042--54) och fick hedersnamnet "fursten bland filosofer". Under Isak I Komnenos och Konstantin X Dukas var han mycket inflytelserik samt var premiärminister under sin lärjunge Mikael VII Parapeinakes' regering (1071--78). Mycket underhaltig till karaktären, servil och föga nogräknad, var han dock en både snillrik och ofantligt lärd man. Hans skrifter utmärka sig för vältalighet och språkets renhet. Endast ett mindre antal af dem är tryckt, mest i latinsk öfversättning. Här må nämnas Opus in quatuor mathematicas disciplinas, Synopsis legum, på jambisk vers, De operatione dæmonum dialogus (tr. 1577) och De lapidum virtutibus samt främst hans historiska arbete Chronographia (fr. 976 till 1077). En fullständig förteckning på hans många skrifter finnes hos Fabricius, "Bibliotheca græca", X, 41. Bland monografier öfver P. må nämnas P. V. Bezobrazov, "M. P." (1890 f.; på ryska). ^{J. C.} Pseu, zool. Se Rofsteklar.