blifvit manöverodugligt och en fjärdedel af besättningen urståndsatt att strida, måste han slutligen ge sig, hvarpå "Öland" af engelsmännen bogserades i land. Efter att en månad ha hållits i fängsligt förvar, lyckades P. få sitt fartyg nödtorftigt repareradt; att detta skett på engelska statens bekostnad är, liksom uppgifter om presenter från drottning Anna och om hennes anbud af en amiralstitel åt P., icke historiskt bevisligt. På hemfärden strandade "Öland" på Skagens ref, där det sönderslogs. Först 1710 blef P. åter fartygschef; han blef holmmajor i Karlskrona s. å., deltog i de följande årens sjöexpeditioner, utnämndes 1714 till Viceamiral och chef för örlogsvarfvet i Karlskrona, i hvilken egenskap han utvecklade en ovanlig driftighet, samt erhöll 1715 amiralsfullmakt. I okt. 1716 förordnades han till landshöfding på Gottland, där han lyckades afvärja flera ryska anfall, men 1728 förflyttades han till Kalmar för att vara närmare flottstationen i Karlskrona, där hans stora erfarenhet och arbetsamhet äfven togos i anspråk. Till president i Amiralitetskollegiet utnämndes han i dec. 1734 och fick således egna sina sista år odeladt åt flottan. Svenska akad. lät 1831 prägla en medalj öfver P., med anledning af hvilken Franzén höll ett minnestal öfver honom (tr. i "Sv. akad:s handl. ifrån år 1796", del 16). Jfr A. Munthe, "Svenska sjöhjältar", I, "Gustaf von P.", 1899). S. E. B-g. Psilander, Erik Hjalmar, germanist, f. 12 nov. 1869 i Stockholm, vardt 1890 student och 1901 filos. doktor i Uppsala, där han s. å. utnämndes till docent i tyska språket och litteraturen, 1906 till e. o. och 1909 till ordinarie professor i tyska språket. Bland P:s vetenskapliga arbeten märkas Die niederdeutsche apokalypse (1901) och Hochdeutsche und niederdeutsche fragmente (1904). Psilanderhielm, Nils, brorson till frih. Gustaf von Psilander, mineralog, f. 26 nov. 1706 i Karlskrona, d. 4 aug. 1768 i Stockholm, företog efter slutade studier vid Uppsala akademi resor i vetenskapligt syfte till Öland och Gottland, tog närmare kännedom om de norska bergverken samt öfverlämnade, vid återkomsten till Sverige 1727, till Bergskollegium 3 folioband anteckningar, som han gjort under dessa resor. I Bergskollegium blef P. auskultant 1728, men företog därefter i sällskap med den sedermera som kemist och mineralog ryktbare A. Swab en resa till bergverken i Böhmen, Ungern, Salzburg, Bajern, Sachsen m. fl. orter. P. antog ett anbud att gå i rysk tjänst och blef 1736 rysk bergshauptman, men återvände till Sverige 1742, blef extra ordinarie bergsråd 1748 och ordinarie 1754. Sin dyrbara mineraliesamling skänkte han Vetenskapsakademien, af hvilken han var medlem sedan 1743 och som efter hans död äfven erhöll hans boksamling. P:s presidietal Om nödvändigheten att vid mineralsamlingars görande icke blifva bedragen (1754) finnes infördt i nämnda akademis handlingar. P- O. Bm.* Psilanderskiöld, Nils, friherre, sjömilitär, brorson till Gustaf von Psilander (se Psilander), f. enligt egen uppgift 18 nov. (n. st.) 1707 i Karlskrona, d. där 9 mars 1783, blef 1720 underofficer vid flottan, gick 1723 efter erhållen tillåtelse i utländsk tjänst. I fem år tjänade han i engelska flottan och deltog därvid i kriget mot Spanien samt var med om ett anfall vid Gibraltar, i hvilken strid han illa sårades. Efter fredsslutet (1728) gick han öfver i holländsk tjänst och tjänade där 12 år, bl. a. som chef på en fregatt, med hvilken han två gånger råkade i strid med turkiska galärer. Under tiden hade han i Sverige 1729 avancerat till löjtnant och 1734 till kaptenlöjtnant. Efter återkomsten hem blef han 1745 varfskapten i Karlskrona och 1751 varfsmajor i Stockholm, hvarifrån han efter 3 år förflyttades till Karlskrona. Schoutbynacht 1758, förordnades han 1761 till befälhafvare för den svenska örlogseskader, som i förening med en rysk flotta under kriget med Preussen blockerade fästningen Kolberg. P. blef 1762 Viceamiral samt 1765 amiral och amiralitetsråd. Adlad 1751, upphöjdes han 1771, samma år som han tog afsked, i friherrligt stånd, men tog aldrig introduktion. S. E. B-g. Psila rosæ, zool. Se Morotflugan. Psiloi (Psiletai) kallades det lättast väpnade manskapet vid de forngrekiska härarna. De förde slunga, båge eller spjut, någon gång stridsyxa eller klubba, buro inga eller högst enkla skyddsvapen och voro afsedda att i mindre afdel-ningar framför de stora slaghoparna (falangerna) oroa fienden och inleda striden. C. O. N. Psilomelan (af grek. psilos, glatt, och melas, svart) Haid. 1. Svart glaskopf (se Glaskopf), miner</I>., en därb brunsten i stalaktitiska eller njurformade bildningar med tradig eller tät textur, af ungefär samma sammansättning som pyrolusiten, därjämte innehållande BaO, K20 och MnO samt af större hårdhet (5,5-6). Den är till färgen järnsvart till blåaktigt eller brunaktigt svart och förekommer tillsammans med andra manganmalmer på gångar i porfyr och trakyt på flera ställen i utlandet (Thüringen, Ungern, Ilefeld på Harz) samt i Sverige på några ställen i Dalarna. Den har samma användning som pyrolusiten. Ant. Sj.* Psiloriti. Se Ida 2. Psilura mornacha, zool. Se Nunnan. Psiol, flod i ryska guv. Kursk, Charkov och Poltava, förenar sig med Dnjepr nedanför Krementjug efter ett lopp af omkr. 680 km. (J. F. N.) Psithyrus, zool. Se Snyltbin. Psittacidae, zool. Se Papegojor. Psittaula, zool. Se Papegojor, sp. 1484. Psittacus errthacus, zool. Se Papegojor, sp. 1484. Pskov (Pleskov). 1. Guvernement i nordvästra Ryssland, begränsadt af guv. S:t Petersburg i n., Novgorod, Tver och Smolensk i ö., Vitebsk i s. och Livland i v. 44,209 kvkm. (hvaraf 995 kvkm. vatten). 1,390,000 inv. (1912), de fleste storryssar jämte omkr. 26,000 ester, 12,000 letter och 1,500 judar. Landet är till större delen slätt, endast i s. och s. ö. bergigt. Omkring floderna Lovat och Polista utbreder sig en stor skogbevuxen kärrtrakt, som sträcker sig ända till norra gränsen. Floderna äro många och höra till tre särskilda bäcken: till sjöarna Peipus och Pskov floderna i n. v. (Velikaja med dess många tillflöden), till sjön Ilmen floderna i midten (Sjelonj, Polista, Lovat) och till Düna de sydöstra vattendragen. De äro till en del segelbara och användas i stor utsträckning till timmerflottning. Guv. har ej mindre