än 850 sjöar. Den största är Pskov, som betäcker en yta af 734 kvkm. och är genom ett 60 km. långt sund förenad med Peipus. Skogar uppta nära hälften, i vissa distrikt ända till 2/3 af arealen. Oaktadt den magra jorden är åkerbruket hufvudnäring, men fyller ej behofvet af spannmål. Mycket lin exporteras. Vid de större sjöarna och floderna idkas ett indräktigt fiske. Industrien är obetydlig. -- 2. Hufvudstad i nämnda guvernement, belägen på ömse sidor om Velikaja, 14 km. från dess utflöde i sjön Pskov, vid Petersburg--Warschau-järnvägen, 275 km. s. v. om Petersburg. Regelbunden ångbåtsförbindelse med Dorpat (på 10 timmar). 36,069 inv. (1910). Staden består af Kremlj på udden mellan Velikaja och dess biflod Pskova, den egentliga staden mellan dessa floder, Zapskovje till höger om Pskova samt Zavelitje v. om Velikaja. Katedralen i Kremlj, byggd omkr. 1138, men ombyggd i sin nuv. form 1691--99, eger flera gamla reliker samt grafvar, som hysa biskopar och furstar i P. Det stora antalet kyrkor samt ruinerna af en mängd kloster i och utanför den nuv. staden vittna om P:s forna storhet och rikedom. Den nuv. staden är till stor del byggd af trä och visar spår af förfall. Många af invånarna lefva af jordbruk och trädgårdsskötsel, andra ha sin näring af den varutrafik järnvägen framkallat. Stora nederlag och reningsverk för lin finnas. Staden är säte för en grekisk biskop och har ett präst- och lärarseminarium, flickgymnasium och några lägre tekniska skolor samt arkeologiskt museum. -- P., fordom en systerrepublik till Novgorod och en af Rysslands äldsta städer, bibehöll sin själfständighet och sina fria institutioner ända till 1500-talet. Floden Velikaja hade alltifrån den aflägsnaste forntid varit en handelsväg mellan södra Ryssland och norra Östersjön, och det var helt naturligt, att en rysk befäst stad tidigt skulle uppstå i dalen. På 1100-talet blef P. en "prigorod" till republiken Novgorod, d. v. s. måste i vissa afseenden lyda under Novgorods jurisdiktion och hjälpa det i krigstid. P. hade emellertid sin egen (valde) furste och blef sedan senare hälften af 1200-talet så mäktigt, att det af Novgorod erkändes som jämlike (1348). I sin ordning hade P., som under senare delen af medeltiden räknade omkr. 60,000 inv., flera "prigorod", och dess välde sträckte sig öfver det område, som nu bildar distrikten Pskov, Ostrov, Opotjka och Gdov. P:s institutioner liknade Novgorods -- en allmän församling af stadens borgare (den s. k. vjetje) afgjorde de viktigaste ärendena, mottog vad och valde fursten --, men hade en mera demokratisk karaktär. På 1200-talet hade P. blifvit en viktig station för handeln mellan Novgorod och Riga. Ett årh. senare ingick det i hanseförbundet. Dess köpmän och handelsföreningar hade faktorier i Narva, Reval och Riga. Den emellan de "svarte" och de "hvite" (storborgarna och de ringare klasserna) förda striden erbjöd storfursten af Moskva många tillfällen att inblanda sig i P:s inre affärer; 1399 tillegnade han sig rättigheten att bekräfta valet af P:s furste. Efter Novgorods fall (1478) kunde P. ej längre försvara sin själfständighet emot Moskva. 1510 intogs det af Vasilij IV Ivanovitj; vjetje upphäfdes, de inflytelserikaste familjerna förflyttades till Moskva, och en vojvod sattes att, å storfurstens vägnar, styra staden. Dess merkantila betydelse försvann snart, dess strategiska fortfor. Under medeltiden hade litauerna och svärdsriddarna vid flera tillfällen sökt komma i besittning af P. 1240 lyckades de senare intaga staden, men blefvo 1242 på Peipus-sjöns is besegrade af Alexander Nevskij. Senare traktade Polen efter P. Det belägrades 1581 i 7 månader af Stefan Báthory. 1613 gjorde Evert Horn ett misslyckadt försök att intaga P., som då var befäst med en med 17 torn försedd och inåt med bålverk förstärkt hög ringmur. Hösten 1614 lät Gustaf Adolf anlägga en skans på en holme nedanför staden för att hindra all tillförsel sjöledes. 30 juli 1615 stodo Gustaf Adolf och Evert Horn utanför P:s murar, och den senare stupade s. d. vid tillbakaslåendet af ett utfall. Gustaf Adolf "logerade sig" nu framför P., och därunder dödades generalkvartermästaren Myr af en rysk kula. Den efter alla konstens regler ledda belägringen öppnades dock först 20 aug., men sedan en stormning afslagits 12 okt., uppbröt Gustaf Adolf 17 s. m. för att därigenom underlätta fredsunderhandlingarna. En stor skans uppfördes likväl sedan af svenskarna vid åmynnet nedom staden, och en redutt anlades på en holme i Velikaja; dessa arbeten voro färdiga i sept. 1616. I nov. s. å. anföllo ryssarna skansen, men blefvo tillbakaslagna. Befästningarna utrymdes efter fredsslutet 1617. Peter I lät uppföra detacherade verk utanför P., hvars gamla befästningar då äfven moderniserades. 1 o. 2. (J. F. N.) L. W:son M. Psoras, anat., en en- eller tvåparig muskel, som är belägen lateralt på ländkotkropparna, sträckande sig ned i bäckenet. Det ena paret går äfven ut ur bäckenet, fäster sig på hvar sitt lårben, böjer detta mot kroppen samt bidrar vid människans stående och gång att hålla kroppen upprätt. G. v. D.* Psocidae, Stöfsländor, zool., en numera ofta som underordning (Copeognatha) räknad familj af ordn. gnagarinsekter (se d. o.), omfattande små oansenliga insekter med stort hufvud, långa, hårfina pannspröt och oftast 4, under hvilan takformigt hoplagda vingar, af hvilka de främre äro större och stundom försedda med mörka teckningar. Hos några exotiska arter äro vingarna fjällbetäckta som hos fjärilar. Somliga ha rudimentära vingar eller äro helt och hållet vinglösa. De flesta träffas på trädens bark och uppges nära sig af lafvar och växtaffall. Några blekt färgade, ljusskygga och vinglösa arter (se fig.) äro vanliga inomhus, där de ses raskt löpa omkring bland gammalt papper samt i synnerhet i växt- och insektsamlingar. De äro kända under namnet boklöss (jfr B ok l u s). De ha af somliga iakttagare tillskrifvits förmågan att jämte skalbaggarna af släktet Anobium frambringa det under namn af dödsuret (se d. o.) kända tickande ljudet. - Honorna af de i det fria lefvande arterna af släktet Psocus äro kända för den bland fullbildade insekter enastående förmågan att ur munnen utspinna trådar, med hvilka de hopvis la äggen betäckas. - Omkr. 300 arter af. Atropos divinatoria. (Starkt förstorad.)