533 Pterinea-Pteromalidae 534 som ormbunkar, i själfva verket är pteridosper-mer. Eedan nu kan dock sägas, att denna del är ganska afsevärd samt att pteridospermerna märkligt nog synas bli proportionsvis talrikare än ormbunkarna, ju längre man går tillbaka mot stenkolsperiodens början, så att de inom de undre karbon-lagren (kulm) äro öfvervägande. Huruvida klassen varit representerad äfven under den mesozoiska tiden, är ovisst, men sannolikt. I systematiskt hänseende äro pteridospermerna af betydelse som på en gång besläktade med såväl ormbunkar som cyka-dofyter. Släktskapen med de förra torde dock böra uppfattas sålunda, att ormbunkar och pteridosper-mer ha sitt ursprung från samma stam, medan det i fråga om cykadofyterna är antagligt, att de äro afkomlingar af pteridospermer. Då äfven ginkgo-och cordaitesväxterna synas vara besläktade med pteridospermerna, är klassens betydelse i systematiskt och fylogenetiskt hänseende utomordentligt stor. Jfr A." G. Nathorst, "De äldsta fröväxterna. En ny klass inom växtriket" (i "Fauna och flora", 1906). A. G. N. Pterinea Goldf., paleont., fossilt musselsläkte, hörande till fam. Aviculidce. Skalet, ganska tjockt och försedt med koncentriska ribbor, är snedt, osymmetriskt och med kort främre och långt bakre öra. Låsranden har listformade tänder; ligament-arean är hög, parallellstrimmig med randen. Släktet tillhör silur- och devonsystemen. Från Sveriges öfversilur har Hisinger beskrifvit P. retrofiexa och P. reticulata. A. Ung. Pte'ris L., Braken, bot., ormbunksläkte af fam. Polypodiacece, med omkr. 60 arter i varmare länder, skildt från Pteridium genom enkelt indusium. P. cretica, P. serrulata o. a. odlas ofta i kruka som prydnadsväxter. Om P. aquilina se Pteridium. G. L-m. Pteroca'rpus L., bot., farm., ett släkte af hög-stammiga träd, hörande till fam. Leguminosce, underfam. Papilionatce, och egande ett vackert löf-verk af parbladiga blad med uddblad och blommorna i enkla eller sammansatta klasar. Blomfodren äro klockformade, kronorna vanligen gula, ståndarna i regel diadelfiska eller monadelfiska. Baljan är sammantryckt, vingad, vanligen rundad och öppnar sig ej. De 30 arterna äro alla tropiska. P. Marsupium Roxb., som har utvändigt brun, inuti röd bark, 2-3-pariga blad och gulhvita blommor samt nästan cirkelrunda baljor, ger en röd saft, som intorkad utgör det förr officinella kino (se .d. o.). Af P. santalinus L. fil., som har l-2-pariga blad, gula, rödstrimmiga blommor och rundadt skär-formiga baljor, erhålles drogen lignum Santali ru-brum, rödt sandelträ, caliaturträ, ett träslag af mörkröd färg, som i hemlandet (Ostindien) användes till tempelbyggnader och i Europa dels i konstsnickeriet, dels, raspadt, till färgning af fernissor och yllevaror, till kalikåtryck, och som tillsats till ansjoviskryddor. Afrikanskt sandelträ (b a r w o o d) erhålles af P. Soyauxii och andra arter. Af P. draco L. fås ett rödt harts (se D r a k-blod). O. T. S. (G. L-m.) Pteroca'rya Kunth, bot., trädsläkte af fam. Juglandacece, med 4 arter i Transkaukasien och öst-Asien. Från Juglans skiljer sig släktet genom mångparigt parbladiga blad, mångblommiga honax .och vingad frukt (genom förbladens utväxning). P. fraxinifolia är ett utmärkt vackert prydnadsträd, förtjänt af att planteras allmänt. G. L^m. Ptero^hilus, zool. Se G e t i n g a r, sp. 1083. Ptero^lidae, zool. Se Stäpphönsen. Pteroda'ctylus, paleont. Se Pterosauria. Pteroglorssus, zool. Se Pepparätarna. Pterogra'ptus Holm, paleont. Se G r a p t o l i-t er, sp. 145. Pteroma'lidae 1. numera vanligen Chalci'didcz, zool., familj af parasitsteklarnas grupp. Hit höra vanligen metallglänsande, ofta gröna små steklar med korta, brutna pannspröt. Bakhörnen af prothorax nå ej till vingarnas fäste. Yingarna ha blott en enda ribba, som följer framkanten och utanför dess midt af ger en mycket kort gren, riktad snedt inåt vingytan. Många hithörande sakna vingar, särskildt ofta hannarna. Honans äggläggningsrör framträder ur en springa på buksidan. Det är för öfrigt svårt att skarpt begränsa denna grupp från proctotrupidernas. Vissa steklar, som af en del forskare räknas till dessa senare, anses af andra böra föras till chalcididerna. Exempel på steklar med en sådan oviss systematisk ställning äro my-marinerna, de minsta af alla steklar, somliga ej Olika slags chalcidider. (Förstorade.) längre än 1/s mm., och öfver hufvud bland de minsta af alla insekter. Denna grupp utmärkes för öfrigt af sina långa och smala, med långa hår frän-sade vingar, sina svarta och gula färger samt den stora ändleden på pannspröten. Den anses af somliga för en familj för sig, Mymaridce, jämställd med öfriga parasitstekelfamiljer. Hit hör bl. a. den äfven i Sverige anträffade, l mm. långa Polynema natans, som simmar omkring i vattnet med tillhjälp af de sannolikt äfven som gälar tjänstgörande vingarna för att uppsöka äggen af jungfrusländor (se d. o.) och i dem lägga sina egna ägg. Till en närstående grupp af chalcidider räknas en annan liten stekel, Prestwichia aquatica, som likaledes under vatten, fastän gående, söker tillfälle att afsätta sina ägg, nämligen i äggen af vattenskinnbaggar, sådana som t. ex. ryggsimmare. - För öfrigt äro chalcididerna dels parasiter på insekter af alla ordningar, dels på växter. De på växter parasiterande äro jämförelsevis fåtaliga. Bland dem må nämnas släktet Isosoma, hvars arter alstra gallbildningar på gräs, samt Blastophaga och andra i fikon lefvande släkten (se F i k o n s t e k l a r). Så mycket flera äro insektparasiterna, hvilka dels äro ägg-parasiter, dels anbringa sina ägg i larver eller i fullbildade insekter. Många äro hyperparasiter, d. v. s. parasiter på andra parasiter. Sålunda lär den äfven i vårt land vanliga Pteromalus puparum,