535 Pteromalus-Pterosauria 536 som sedan gammalt betraktats som parasit på fjärilpuppor, ur hvilka den ofta kläckes i stor mängd, egentligen vara hyperparasit på de i dessa puppor parasiterande små Apanteles- och Microgaster-arterna af Braconidernas grupp. Arterna af släktet Torymus parasitera ofta på gallsteklar. Särskildt kan nämnas den lilla guldgröna, på sömntornstekeln (se Gallsteklar) parasiterande Torymus bede-guaris. Chalcis minuta är parasit på fjärils- och fluglarver samt myrlejon, Diomorus armatus på rof-steklar, som bo i växtstjälkar, Tridymus aphidum på bladlöss, Podagrion på ägg af bönsyrsan. Mo-nodontomerus nitidus parasiterar dels på larverna af murarbin (se M e g a c h i l i n se) och andra solitära biarter, dels på de hos dessa parasiterande bin af släktet Stelis. På de nämnda murarbina parasiterar äfven en annan chalcidid, Leucospis gi-gas, hvilken visar exempel på samma slags hyper-metamorfos, som beskrifvits för guldsteklar. Larven på första stadiet är nämligen smärt och rörlig och vandrar i detta skick omkring i bicellen för att utrota där möjligen befintliga rivaler af sin egen art och först därefter slå sig till ro för att i en mycket otympligare gestalt äta på bilarven, som endast räcker till uppehälle för en enda parasit. Denna parasit hemsökes i sin tur af en annan parasitisk chalcidid, Melitobia acasta, hvars hanne, som har rudimentära vingar och ögon samt är blekt färgad, stannar kvar inom det urätna värddjurets skinn, där parningen eger rum, hvarefter de bevingade honorna flyga ut för att uppsöka nya värddjur. - Eucyrtus (Ageniaspis) fuscicollis och Li-tomastix truncatella lägga sina ägg i fjärilägg, som ej dödas däraf, utan utvecklas till larver, i hvilka sålunda parasitstekelns ägg befinner sig. Detta senare visar den öfverraskande egendomligheten att så att säga fortplanta sig redan i äggstadiet, enär det, i stället för att utvecklas till en enda individ, ger upphof till hundratals, hvilket plägar betecknas som polyembryoni. En sådan polyembryoni har sedermera konstaterats hos flera såväl chalcidider som proctotrupider. Den nämnda Eucyrtus parasiterar bl. a. i äggen af benvedsmalen (Hyponomeuta cognatella), Litomastix åter i äggen af nattflyn. - Omkr. 8,000 arter af chalcidider äro kända, men långt flera finnas helt säkert, fastän deras ringa storlek och deras undangömda lefnadssätt lägga stora hinder i vägen för studiet af gruppen. G- A-z. Pteromalus, zool. Se Pteromalidse. Pte^omys, zool. Se Flygande ekorrar. Pterona'rcys, zool. Se Sjösländor. PteYonus, zool. Se Krusbärsstekeln. PterophoYidae, zool. Se Fjädermott. PterophyMlum Brongniart, palcobot., ett inom trias- samt jurasystemet förekommande cykadofyt- -------WMlm«!uwmi>iivi-!^ Blad af Pterophyllum brevipenne. (J/4 nät. storl.) släkte (se Cykadofyter), nvars blad äro regelbundet delade i rätvinkligt utstående, smala, nästan rektangulära, parallellnerviga flikar, som äro fästa på bladspindelns sidor. Släktet grunda- des på två bladaftryck från Hör i Skåne, hvilka dock numera blifvit utbrutna och förda till Ano-mozamites. A. G. N. Ptero'poda, Fenfotingar, zool., en ordning bland Gastropoda, bukfotingarna (se B l ö t d j u r, sp. 825). Alla äro kristallklara, till ett pelagiskt lefnadssätt anpassade snäckor. Foten är ombildad dels till två stora åror, som vid simning röras upp och ned som vingar, dels till ett ciliebärande bihang. Från andra snäckor skilja P. sig också genom huf-vudets förkrympta beskaffenhet. Mantelhåligheten ligger på buksidan. De äro hermafroditer. Skalet erbjuder inom denna ordning alla grader af tillbakabildning. De lefva uteslutande i hafvet. I^e- Pteropo^idae, zool. Se Flyghundar. Pteropodinae, zool. Se Flyghundar. PteYopus, zool. Se Flyghundar. Pterosau7ria (af grek. ptero'n, vinge, och sau-rors, ödla), Ornithosauria, Flygödlor, paleont., en utdöd kräldjursgrupp med fågellikt yttre, som uppträdde under triastiden och utvecklade en ganska stor formrikedom under jura- och kritperioderna. Rekonstruerad bild af en flygödla. Flertalet af skelettets karaktärer hänvisar P. till kräldjuren, fastän de ej förete närmare anslutning till någon särskild kräldjursordning. Men därjämte finnas andra delar, såsom skulderblad, bröstben, delar af skallen, hjärnan (af hvilken senare man kan göra sig en föreställning genom att taga afgjutnin-gar af hjärnskålens inre) o. s. v., hvilka mest likna fåglarnas. Af särskildt intresse är den parallella historiska utveckling flygödlor och fåglar i några hänseenden uppvisa: de tidigast uppträdande flyg-ödlorna äro liksom urfågeln (se Archseopte-r y x) försedda med lång svans och med tänder, medan de yngsta från kritperioden liksom våra moderna fåglar ha kort svans, hvarjämte näbbens hornslida har undanträngt och ersatt tänderna (så hos släktet Pteranodon). Att emellertid fåglarna ej utvecklats ur flygödlorna, ådagalägges genom lemmarnas byggnad. Flyghuden, som har bevarats på flera exemplar, tyckes ha haft likhet med fläder-mössens, den uppbäres af det starkt förlängda femte fingret och sträcker sig därifrån till baklemmarna - alltså en flygapparat af helt annat slag än fåglarnas. Baklemmarna bära tydlig kräldjurs-prägel och ha, i motsats till förhållandet hos fåglarna, ej ensamma kunnat uppbära kroppen, så att flygödlorna vid klättring och gång äfven måst an-