537 Pterosperma-Ptolemaios 538 lita framlemmarna. Arbetsfördelningen mellan fram- och baklemmar, hvilken är ett af fåglarnas lyckligaste förvärf, är ej genomförd hos flygödlorna. Och måhända ha vi i denna omständighet att se den förnämsta orsaken till, att flygödlorna ej med framgång kunde upptaga kampen för tillvaron med tandfåglarna (se Fåglar), hvilka uppträdde ungefärligen samtidigt med de sista flygödlorna. Måhända har också en annan orsak bidragit till deras utdöende, nämligen de sista flygödlornas enorma storlek: några af dem uppnådde en längd af 6 m. mellan vingspetsarna - en öfverspecialisering, som sannolikt varit orsaken till så många andra samtida kräldjurs undergång. - Till de bäst kända släktena böra Rhampho-rhynchus och Pterodactylus från Bajern och Wiirt-temberg. L-e. Pterospe'rma, löt. Se Plankton, sp. 1015. Ptero;stichus, zool. Se F e r o n i a, zool. Pteryco^mbus bräma B. Fries, zool., en fiskart bland de taggfeniga benfiskarna. Arten, som är den enda kända representanten för sitt släkte, utmärker sig genom hög, hoptryckt kroppsform och stora fjäll. Den har en enda lång ryggfena och en analfena, som nedfällda gömmas mellan de vid roten af dem sittande stora fjällen. Längden går till 40-50 cm. I utvuxet tillstånd är denna sällsynta fisk anträffad endast vid norska kusten. &. L.* Ptery;gium (af grek. pte'ryx, vinge), med., en med nybildning förenad triangelformig inväxning af bindehinnan på hornhinnan. Den aflägsnas lätt genom en enkel operation och bör helst borttagas i början, då den annars kan växa längre in och störa synförmågan samt besvära genom skafning mot ögonlocket. G-d. Pterygoge^ea, zool., en klass bland insekterna. Se Insekter, sp. 717. Pte'ryla3, zool., fjäderfält. Se Fjäder, sp. 484. Ptriodus, paleont. Se Multituberculata. Ptilophyllum, paleobot. Se Cykadofyter, sp. 1002. Ptilorhyrnchus, zool. Se Paradiseidse, sp. 19. Ptilozamites, paleobot. Se Cykadofyter, sp. 1002. PtPnidae, zool., familj af de med tydligt 5-ledade tarser försedda skalbaggarna, omfattande smärre arter med trådformiga, sågade, kamtandade eller med 3 låga, platta ändleder utrustade antenner, med i den ofta kapuschonglikt framskjutande halsskölden mer eller mindre indragbart hufvud samt med cylindriska eller ovala täckvingar, som helt omsluta bakkroppen. Familjen omfattar två ej sällan som själfständiga familjer betraktade afdel-ningar: 1. Ptimnw, tjufbaggar (äfven med ett från tyskan öfversatt namn kallade b o r r b a g-gar). Hit hör bl. a. släktet Ptinus med 8 svenska arter, af hvilka den vanligaste, Ptinus fur, redan omtalats i art. Borrbil 1. Ytterligare kan nämnas Niptus hololeucus, en liten omkr. 4 mm. lång, gult silkesluden art med nästan klotrunda täck vin gar, som anses härstamma från Asien, men i senare tid spridt sig öfver hela jorden och äfven i Sveriges städer blifvit allmän i boningshusen, där den är i rörelse nattetid eller i mörka skrubbar äfven om dagen. Den har befunnits göra skada på ylle- och lädervaror. - 2. Anobiince, t r ä b o r-r a r e, omfattande många svenska släkten, af hvilka släktet Anobium redan blifvit omtaladt i art. Dödsuret. Medan flertalet af de dithörande arterna som larver gör skada på trävirke och bl. a. orsakar de ur små hål på gamla "maskstungna" möbler dagligen utfallande högarna af "mask-mjöl", har en äfven i vårt lands södra hälft förekommande, men för öfrigt nästan öfver hela jorden spridd art, A. paniceum, blifvit illa beryktad för sina angrepp icke blott på torra konserverade födoämnen, såsom de ombord på fartyg förvarade bröd-förråden, utan äfven på böcker och herbarier, i hvilka senare äfven de giftigaste växter utan olägenhet förtäras. Man lär t. o. m. ha sett denna art i flera på hvarandra följande släktled lefva af uteslutande opium. G. A-z. Ptininae, zool. Se Ptinidae. PtPnus fur, zool. Se B o r r b i 11. Ptisan (grek. ptisafne, lat. ptifsana), oftare på franskt vis skrifvet t i s a n e, farm., med., ursprungligen hos grekerna afkok på skaladt korn (korngryns-soppa), som oftast dracks osiladt och om hvilket Hippokrates har skrifvit ett särskildt kapitel, hvari han af handlar denna drycks användande samt sjukas diet i allmänhet. Med "tisane" menar man nu i Frankrike en dryck, som innehåller endast en ringa mängd medikamentösa ämnen (ofta något växtslem) och som man ger den sjuke för att understödja verkan af kraftigare läkemedel. Förr har det också funnits särskilda me-dikamentsberedningar med namnet ptisaner, t. ex. den'purgerande "tisane royale", som bereddes på sennablad m. m. och ungefär motsvarar, hvad i Sv. farmakopén kallas infusum Sennas compo-situm. ^ O. T. S.» Ptolemaeos (lat. Ptolemäus), konungar i Egypten. P. I, L a g o s' son, med tillnamnet S o t é r (räddaren), d. 283 f. Kr., en af Alexander den stores mest framstående och skattade fältherrar, spelade en stor roll i Macedo-nierns fälttåg i Afgani-stan och Indien, blef gift med en persisk prinsessa och fick efter Alexanders död Egypten. P., som först regerade som Filippos Arri-daios och Alexander d. y:s satrap (sedan 323 f. Kr.), blef 311 fullt själfständig. Han lyckades att under alla följande stormar behålla Ptolemaios l Soter, bild på och utvidga riket. Ke- . ett antikt mynt. dan 321 måste han tillbakaslå ett angrepp af Perdikkas, understödde därefter sin svåger Kassandros och förde under de näst-följande åren i förening med Antigonos och Seleukos krig mot Eumenes, men blef efter dennes död (316) själf anfallen af den öfvermodige Antigonos (se Diadocher). Kriget mot honom och hans son, Demetrios Poliorketes, fördes med växlande framgång, till dess Antigonos 301 stupade vid Ipsos i Frygien i kamp mot P., Seleukos, Lysimachos och Kassandros. P. försonade sig nu med De-