Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pterosperma ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
541
PtoLemaios
542
änder I. Denne mördade sin moder, men undanträngdes
själf af sin äldre broder, hvilken efter några års
regering dog, år 81 f. Kr. Han efterträddes af sin
dotter Berenike, hvilken till gemål och samregent
upptog sin styfson, P. X Alexander II, och af honom
inom kort bragtes om lifvet, hvarefter han själf föll
ett offer för det uppretade folket. Till en ej legitim
sidogren af det ptolemaiska huset hörde P, XI, 81-51
f. Kr., med tillnamnet Auletes ("nöjtblåsaren"), som
af folket i Alexandria utsågs till konung. Dennes
dotter, den ryktbara Kleopatra, den sista
själfständigt regerande medlemmen af Ptolemaiernas
hus, erkände tidtals som medregenter under namn af
P. (XII och XIII, båda med tillnamnet F i l o p a t o
r) dels sina två bröder, dels sin son; hon hade ärft
sin ätts lidelsefulla lynne. (Jfr Kleopatra 3.) En
annan yngre son, hvars fader Kleopatra uppgaf vara
Julius Caesar, var senare moderns medregent (P. XIV,
kallad Csesarion). Den sista af Ptolemai-erna var
Kleopatras dotter med Antonius, Kleopatra Selene,
gift med konung Juba af Maure-tanien. Hon hade
en son, Ptolemaios, sin faders efterträdare (2B-40
e. Kr.). Litt.: Mahaffy, "The empire of the Ptolemies"
(1895) och "Egypt under the ptolemaic dynasty"
(1899), Sträck, "Die dy-nastie der Ptolemäer"
(1897), och Bouché-Leclercq, "Histoire des Lagides"
(1904-07). A. M. A.* Ptolemaeos (lat. Ptolemäus),
K l a u d i o s, grekisk astronom, föddes omkr. 100
e. Kr. Om hans lefnadsförhållanden känner man blott,
att han vistades i Alexandria, där han 126-141 utförde
åtskilliga astronomiska observationer. Uppgiften om
Pelusium som hans födelseort är bevisligen oriktig och
beror på P:s tillnamn Pheludiensis (en förvrängning
af Klaudios) i d^. äldsta latinska öfver-sättningarna
från arabiskan af "Almagest". - P. är af forntidens
astronomer den mest bekante, om
o e o o o o - 2 "
Ptolemeiska världssystemets sfärer.
också ej den mest betydande. I alla händelser intar
han i astronomiens historia en af de mest framstående
platserna på grund af det inflytande han utöfvat dels
som öfverbringare till eftervärl-
den af de genom grekerna vunna resultaten, dels genom
det af honom utbildade och efter honom uppkallade
ptolemeiska världssystemet. I hvad mån originalitet
bör tillerkännas P., kan icke med visshet afgöras,
då de föregående grekiske astronomernas och särskildt
Hipparchos’ skrifter väsentligen gått förlorade. Att
P. i flera punkter dragit nytta af Hipparchos’
arbeten, är obestridligt, men å andra sidan är det
säkerligen oriktigt att karakterisera honom som
blott kompilator. Den uppgift, som utgjorde det
hufvudsak-liga föremålet för P:s undersökningar,
var att söka förklara den genom observationerna
konstaterade, skenbart ojämna rörelsen hos vissa
himlakroppar, under förutsättning att jorden
som stillastående omkretsades af månen, solen,
planeterna och fixstjärnorna samt att all rörelse
skedde uni-formt i cirkulära banor (jfr fig.). För att
åstadkomma en sådan förklaring antog P., att solen,
månen och planeterna rörde sig i excentriska cirklar
och epi-cykler. Förklaringen af oregelbundenheterna
i solens och månens rörelse medelst excentriska
cirklar hade blifvit angifven redan af Hipparchos,
men utbildades nu vidare af P. För solen antog han
blott en excentrisk cirkel eller en epicykel, som
rörde sig på en med jorden till medelpunkt beskrifven
cirkel. För månen, hvars s. k. andra ojämnhet, eller
evektion, P. upptäckte, samt för Mars, Juppiter och
Saturnus behof des en epicykel, hvars medelpunkt i
sin ordning rörde sig på en excentrisk cirkel. Däremot
erfordrades för Mer-kurius och Venus ytterligare ett
antagande, nämligen att den excentriska cirkeln,
hvarpå epicy-kelns medelpunkt rörde sig, egde en
rotatorisk rörelse kring jordens medelpunkt. Sedan
sålunda den allmänna beskaffenheten af de olika
himlakropparnas rörelser blifvit bestämd, återstod
för P. att på grund af observationerna bestämma
storleken af radierna samt excentriciteterna för de
olika cirklarna, äfvensom hastigheten för planeternas
och deras epicyklers medelpunkters rörelse. Därvid
ådagalade P. stört skarpsinne, ehuru visserligen
skillnaden mellan de beräknade och observerade
positionerna i några fall blef ganska betydlig. -
Om P. själf ansåg sin teori som något mera än en
geometrisk förklaring, d. v. s. en metod att genom
konstruktion bestämma de olika himlakropparnas lägen
i ett gifvet ögonblick, torde icke vara alldeles
klart. I "Almagest" förekomma dock uttalanden, som
häntyda på, att han verkligen trodde sig ha gett
en fysisk förklaring af företeelserna, t. ex. hans
polemik mot anhängarna af läran om jordens rörelse
samt hans försvar lör de invecklade rörelser, som
planeterna enligt hans teori erhöllo. I alla händelser
uppfattades systemet af hans efterföljare som fysiskt
existerande och gällde som sådant i århundraden,
ända tills Coppernicus och Kepler ersatte det med
ett mera naturligt förklaringssätt. - Det arbete,
i hvilket P. framställt sin teori för himlakropparnas
rörelser, är Mega’le sy’ntaxis, mera kändt under den
arabiserade titeln "Almagest" (af arab. art. al och
grek. megi’ste, den största, den yppersta, hvilket
epitet araberna tillade P:s "Syntaxis"). Detta arbete
innehåller äfven undersökningar rörande en mängd
andra viktiga astronomiska frågor. Så t. ex. beräknar
P. däri storleken af ekliptikans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
