547 Publicistmöten-Publikan 548 tresse vidtagna åtgärderna äro följande företrädesvis att lägga märke till: åstadkommande af en principiell utredning af de för den periodiska pressen mest önskvärda ändringarna i tryckfrihetslagen (1886), utarbetande genom B. Lundstedt (se d. o.) af en bibliografi öfver Sveriges periodiska litteratur 1645-1899, initiativ till och understöd af Understödsföreningen svenska publicisternas pensionskassa, åstadkommande af journalistiska resestipendier och upprepade försök (1891 ff. och 1912) till upprätthållande af en platsförmedlingsbyrå för tidningsmän. Sedan 1887 har klubben haft anordnad en äfven för resande journalister tillgänglig permanent lokal med läse- och skrifrum, rikt urval af tidningar och tidskrifter, bibliotek o. s. v. Af klubben har sedan 1881 utgetts en illustrerad tidning "Julkvällen"; af behållningen på densamma ha lämnats afsevärda understöd till förutnämnda understödsförening. Vidare har klubben utgett facktidningen "Pressen" (1898-1901) och utger sedan 1907 årligen "Meddelanden", hvari utom styrelseberättelser och ledamotsförteckningar ingå stipendiaters reseberättelser, protokollsreferat m. m. För öfrigt är att lägga märke till hvarjehanda af klubben anordnade större offentliga festligheter (vårfest 1893, karnevaler 1891 och 1907-13, "Pressens vecka" 1901) samt dess värdskap för eller inbjudningar af utländska tidningsmän såsom under utställningsåret 1897, vid nordiska och olympiska spelen, vid de brittiska (1906), franska (1908) och tyska (1910) pressbesöken. En del donationer har tillfallit klubben. Den största af dessa har varit en å 25,000 kr. 1901 af stiftelsen för Lars Hiertas minne på 100-årsdagen af Hiertas födelse. Af ränteafkastningen utgå stipendier till publicister för att i utlandet företaga viktiga utredningar eller eljest utbilda sig för sitt kall. Därjämte ha förekommit donationer till en understödsfond, en stipendiefond för kvinnliga journalister, till lokalfonden m. m. Publicistklubbens fonder och kassa-tillgångar uppgingo l jan. 1915 till 143,000 kr.; häri ingå en lokalfond på öfver 78,000 kr. och Lars Hiertas stipendiefond på 30,000 kr. T-s. PublicFstmöten ha varit de första mera öppet och allmänt framträdande uttrycken af en lifligare samhörighetskänsla och kraftigare sammanslutnings-sträfvanden mellan svenska pressens män. Dessa möten blefvo också af afsevärd betydelse icke minst genom de däraf beredda tillfällen till personligt umgänge yrkeskamrater emellan. Senare tiders mer och mer utvecklade organisationsformer torde dock i förening med de lättare och lifligare förbindelsemedlen ha gjort detta slags möten med sin ganska dyrbara och vidlyftiga apparat tämligen öfverflödiga. Det första publicistmötet hölls i Stockholm 1868 under L. J. Hiertas ordförandeskap och efterföljdes redan året därpå af ett i Göteborg. Det tredje hölls på nytt i Stockholm 1871. Följande möten, det 4:e-16:e, ha varit förlagda till Örebro 1874, Linköping 1876, Jönköping 1878, Kristianstad 1881, Stockholm 1884 och 1886, Göteborg 1889, Hälsingborg 1892, Gäfle 1895, Yisby 1898, Sundsvall 1901, Kalmar 1904 och slutligen till Stockholm 1907. Ett 17:e möte var utsatt att hållas i Göteborg 1910, men inställdes. Mötena ha i allmänhet pågått tre, fyra dagar, fördelade mellan förhandlingar i gemensamma yr- kesfrågor, samkväm och utflykter. För samtliga möten föreligga tryckta redogörelser. De olika landsdelarnas pressföreningar, som numera äro anslutna till Publicistklubben (se d. o.), ha i regel haft och ha fortfarande sina årsmöten anordnade i form af ett slags publicistmöten, förlagda till olika orter inom föreningsområdet. T-s. Publicitetsprincipen, jur., den grundsats beträffande rättigheter till fast egendom, att inskrifning i offentligt register, fastighetsbok (se d. o.), å ena sidan kräfves för att en sådan rättighet skall beaktas och skyddas, men å andra sidan gentemot enhvar, som i god tro handlat under förlitande på inskrifningens riktighet, utesluter beaktande af annans eventuella rätt, som icke på samma sätt inskrifvits. Jämte denna grundsats, den s. k. m a-teriella publicitetsprincipen eller regeln om fastighetsbokens puUica fides, talar man jämväl om en formell publicitetsprincip, grundsatsen att fastighetsbokens innehåll bör vara tillgängligt för allmänheten, åtminstone för hvar och en, som har ett berättigadt intresse att få del af detsamma. Den materiella publicitetsprincipen tillhör ännu icke vår rätt; 1875 års lagstiftning (k. förordn, ang. lagfart och ang. inteckning 16 juni 1875) utgör emellertid första steget på vägen till principens införande, och lagberedningens förslag till jordabalk II (1908) tenderar vidare i samma riktning. I saknaden af ett tillförlitligt jordregister, på hvars införande emellertid arbetats i åtskilliga år, ligger ännu så länge ett hinder mot genomförandet af ett ordnadt fastighetsbokssystem på publicitetsprincipens grund. De fastighetsböcker, som föras hös-våra underrätter - "hos häradsrätterna benämnda lagfarts- och inteckningsböcker - åtnjuta icke publica fides i här angifna mening; en oriktig uppgift i en sådan bok grundlägger icke rätt. I formellt hänseende äro däremot dessa böcker publika, så att hvem som helst kan få kännedom om deras-innehåll. _ C. G. Bj. Publicitetssystem. Se Försäkring, sp. 505. Publi'COla, pseudonym. Se Halldin, J. G. Publik (lat. publicus, offentlig, allmän, af por-pulus, folket). 1. Den stora allmänheten; läsekrets; åskådar-, åhörarkrets vid en offentlig föreställning (pVblikum). - 2. Allmän, offentlig (i motsats till privat, enskild), betecknar något, som angår eller afser det på grund af maktfullkomlighet verksamma samhället, d. v. s. i regel staten. Uttrycket publik innebär sålunda, beträffande en person, att denne i något afseende är organ eller eljest verksam för staten, beträffande en sak, att denna tillhör staten eller annan publik inrättning, vare sig dess användning tillika är publik eller blott privat, och beträffande en verksamhet eller ett förhållande, att dess ändamål är statligt. _ 2. Rid. Publikan (lat. publicänus, af pu'blicum, i betydelsen statsmonopol), hos forntidens romare en för-paktare af statens inkomster eller en entreprenör af offentliga arbeten. Romarna hade nämligen redan från äldre tider för sed att genom censorerna för 5 år i sänder till den högstbjudande öfverlåta uppbörden af statsinkomsterna, äfvensom utförandet af arbeten för statens räkning. Till följd däraf egnade sig de store kapitalisterna, som ej tillhörde senaten, men riddarståndet, åt entreprenörs-