551 Pucelle (TOrléans-Puckelflugor 552 Pucelle (1'Orléans, La [pysä'1 dårleä7], fr., Or-leanska jungfrun. Se Jeanne d'A r c. Pucherit, miner., ett hyacintrödt eller brunt, rombiskt mineral, ett vismutvanadat af sammansättningen Bi V04. Förekommer på Schneeberg och Ullersreuth. A. Hng. Puchmajer, Antonin Jaroslav, tjechisk författare, f. 1769 i Moldauthein i Böhmen, d. 1820, blef 1806 kyrkoherde i Kadnitz. Bland skalder, som höra till den tjechiska renässansens första skede, är P. otvifvelaktigt den förnämste och den ton-gifvande. Med honom börjar en ny tid, med förädlad smak. Hans första diktsamling utkom 1795 (Sebråni bdsni a zpévu, I); denna följdes efter hand af fyra andra, den sista 1814, delvis efter-bildningar af Biirger, Kleist, J. B. Rousseau, La-fontaine och Karpiiiski. P:s vittra skrifter utgåfvos samlade 1833 af Nejedly under titeln Fialky (Violer). Som språklärd är P. känd genom Lehr-gebäude der russischen sprache (1820), för sin tid ypperligt, som ännu har värde. Andra språkliga arbeten af P. äro Grammatik und wörterbuch der zigeunersprache (1821) och ett försök till slavisk pasigrafi, Pravopis rusko-cesky (1805; ny uppl. 1851), hvarförutom han redigerade 2:a delen af Dobrovskys tysk-tjechiska ordbok. LU- (A-d J.) Puchstein [porchstajn], Otto, tysk arkeolog, f. 1856 i Labes (Pommern), d. 1911, bereste Italien, Balkanhalfön och Egypten 1881-83, var 1883-96 direktorialassistent vid de k. museerna i Berlin, vardt 1896 professor i klassisk arkeologi i Freiburg, deltog 1900-04 i utgräfningarna i Baalbek och utnämndes 1905 till generalsekreterare vid tyska arkeologiska institutets centraldirektion. Af P:s arbeten kunna nämnas Reisen in Kleinasien und Nord-syrien (med Humann, 1890), Beschreibung der skulpturen aus Pergamon: Gigantomachie (1895), Die griechischen tempel in Unteritalien und Sizi-lien (med Koldewey, 1899), Die griechische buhne (1901), Fuhrer durch die ruinen von Baalbek (1905) och Die ionische säule (1907). P. var en skicklig arkeolog, som utöfvat ett ej ringa inflytande på sin vetenskaps utveckling. Puchta [po'jta]. 1. Wolfgang Heinrich P., tysk ämbetsman och rättslärd, f. 3 aug. 1769 i Möhrendorf, Bajern, d. 6 mars 1845 i Er-langen, utgaf bl. a. Handbuch des gericntli-chen verfahrens in sachen der freiwilligen ge-richtsbarkeit (1821; 2:a uppl. 1831-32) samt Bei-träge zur geselzgebung und praxis des burgerlichen rechtsverfahrens (2 bd, 1822-27). - 2. Georg Friedrich P., den förres son, tysk rättslärd, f. 31 aug. 1798 i Kadolzburg, i dåv. furstendömet Ansbach, d. 8 jan. 1846 i Berlin, verkade först som e. o. professor i Erlangen, sedan som ord. professor i München, Marburg, Leipzig och slutligen i Berlin, där han 1842 blef F. C. von Savignys efterträdare. P. är en af de mest betydande representanterna för den riktning inom rättsvetenskapen, hvilken, förberedd af G. Hugo, bragt till sin höjdpunkt af v. Savigny och vidare fullföljd af P., fått namnet "den historiska skolan" - en riktning, som hufvudsakligen karakteriseras däraf, att den söker rättens grund i det nationella rättsmedvetandet. P. utöfvade en mycket omfattande författarverksamhet. Bland hans arbeten förtjäna särskildt att framhållas Das gewohnheits- recht (2 bd, 1828-37), Lehrbuch der pandek-ten (1838; 12:e uppl. 1877), Cursus der institutionen (3 bd, 1841-47; 10:e uppl. 1893) och (de af Rudorff utgifna) Kleine civilistische schriften (1851). 1. C.G.Bj. 2. L L.» Puchto. Se P achto. Pucic [putsitj], Medo, ragusansk ädling, sydslavisk skald, f. 1821, d. 1882, utgaf 1844 en antologi äldre ragusansk lyrik och 1852 sonettsamlingen Talijanke. Han författade de lyriska hjältedikterna Karagjurgjevka (serbernas politiska befrielsekamp) och Cvijeta (Ragusanska republikens fall). Dessutom utgaf han 1858 Spomenike srpske 1395-i&23, Zakone ostrova Mljeta (ön Meledas lagar) och den vittra kalendern "Dubrovnik". På italienska skref han Studi sugli Slavi och öfversatte till italienska Königinhof-handskriften samt utdrag ur Mickiewicz och Gundulic, till slaviska Platons "Symposion". Hans dikter utgåfvos 1879. Studie öfver P. af Franjo Markovié i "Rad jugoslavenske akademije", h. 66. A-d J. Puck (släkt med isl. púki, ond ande, pocker), en i åtskilliga germanska folkstammars myter förekommande skälmsk och kitslig tomte, som hos angelsaxerna äfven fick namnet Robin goodfellow ("Nisse god dräng"; se Nisse) och tillgodogjordes poetiskt af Shakspere i "Midsummer night's dream". Jfr vidare Puke, folkl., och Tomte. N. E. H. Puck, illustrerad skämttidning (vecko-), som uppsattes i Stockholm 1 juli 1901 af Hugo Ferdinand Vallentin, som var dess redaktör och utgifvare t. o. m. 1909. Den har under senare år varit i politiskt afseende afgjordt högertendentiös. Puck, författarmärke för A. M. F. Munthe (se Munthe 9). Puckel betecknar i allmänhet en rundad upphöjning öfver en yta och användes i medicinen enbart såväl som i sammansättningar (ryggpuckel, puckelrygg m. fl.) som benämning på den svåra defor-mitet af ryggrad och bröstkorg, som hufvudsakli-gast markeras af en rundad eller mera spetsig utbuktning af ryggen. Dylik puckelbildning är antingen en följd af tidigare, oftast redan i barndomen genomgången ryggradstuberkulos (se S p o n-d y l i t) eller är en med svår ryggradskrök-ning (se d. o.) sammanhängande deformitet af själfva bröstkorgen; i senare fallet är ej sällan engelska sjukan eller barnförlamning (se d. o.) yttersta orsaken till detta svåra och särskildt tidigare mycket vanliga lyte. Med g)d behandling af orsakssjukdomarna kan lytet i de allra flesta fall förebyggas eller åtminstone minskas, och tack vare läkekonstens, särskildt ortopediens, framsteg under de senare årtiondena torde puckelryggiga personer redan nu vara märkbart mindre vanliga än förr. P- Hgld. Puckelcell. Se Bi, sp. 217. Puckelflugor, Pho'ridce, zool., en till tvåvingarna hörande familj, omfattande ett fåtal små arter, som bland annat utmärkas genom starkt konvex thorax (däraf det svenska namnet) och vingar med få nerver. Den mest bekanta arten är Pho'ra incrassata, som lefver som parasit hos bilarver och stundom kan vålla biodlaren rätt stor förlust. (Se planschen till art. B i, fig. 13 o. 13 a.) G. G.