- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
553-554

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Puckelhvalar - Puckeloxen - Puckelstritar - Pud - Pudasjärvi - Puddefjorden - Puddelklämma - Puddelprocessen - Pudding (maträtt) - Pudding (metallurgi) - Pudel - Puder - Puderdosa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Puckelhvalar, Megaptera, zool. Se Fenhvalar, sp. 28 och fig. 1. Puckeloxen, zool. Se Zebun. Puckelstritar, zool. Se Stritar. Pud, rysk handelsvikt = 1/io ryskt skeppund (berkovets) = 40 ryska skålpund = 16,sa kg. Pudasjärvi [po'dasj-], socken vid Ijo älfs öfre lopp, Uleåborgs län, Finland, lyder under Kemi domsaga och Uleå härad samt utgör ett konsistoriellt pastorat af 1:a kl., Kuopio stift, Uleåborgs kontrakt. Areal 8,142 kvkm., med en befolkning, finsktalande, af 10,527 pers. (1910). A. G. F. Puddefjorden, en 3,5 km. lång, i mynningen 1,2 km. bred norsk fjord, som mellan Laksevaagsnes i s. v. och den framskjutande udden Nordnes i n. ö. bildar en del af Bergens redd. P:s yttre bassäng är en förträfflig hamnplats för de största fartyg. På P:s västsida, midt emot Bergen, ligga förstäderna Laksevaag (1,454 inv. 1910) och Damsgaard (1,296 inv.). Innerst i P. ligger förstaden Solheimsviken (4,245 inv.). På nordsidan af P:s inre bassäng ligger Bergens marinstation. Store och Lille Lungegaardsvand i Bergen ha genom den för småbåtar kanaliserade Nygaardsström aflopp till P. Kegelbunden färjtrafik mellan Bergen och Laksevaag öfver P. K. V. H. Puddelklämma, metall. Se Puddelprocessen. Puddelprocessen (eng. puddling}, metall., kallas den af engelsmannen Henry Cort uppfunna och 1784 patenterade metoden att af tackjärn framställa smidbart järn med användande af fossilt bränsle, genom hvilken metod Englands och därefter andra stenkolsproducerande länders järnindustri kunde göra de storartade framsteg, som 1800-talets förra hälft fick bevittna. Puddelmetoden skiljer sig från de äldre härdfärskningsmetoderna (jfr Järn, sp. 389) i främsta rummet därigenom, att bränslet ej som i dessa kommer i direkt beröring med järnet. Puddelprocessen försiggår i en flamugn, som uppvärmes af den därigenom strykande lågan från en med densamma förenad eldstad eller också genom förbränning af gaserna från en generator (se Generatorgas). Puddelugnens härd, d. v. s. botten och sidoväggar, infodras med stycken af järnrik färskslagg eller rik järnmalm, och sedan genom skarp eldning ytan af denna infodring kommit i börjande smältning, så att sprickorna mellan styckena med tillhjälp af en järnkrok kunnat igenfyllas med smältande gods, inlägges och nedsmältes tackjärnet tillsammans med färskslagg. Därefter vidtar den s. k. rabblingen, d. v. s. att massan öfver hela härden flitigt omröres med ett groft, på ändan vinkelrätt nedböjdt spett (eng. rabble}. Därigenom att på detta sätt färskslaggen intimt blandas med tackjärnet, befordras färskningen, d. v. s. föreningen mellan slaggens syre och de beståndsdelar i tackjärnet, kol, kisel o. s. v., som skola aflägsnas, så att den slutligen öfvergår till ett våldsamt kok öfver hela härden. Efter färskningens slut återstår för smeden att hopsamla de i härden spridda små smidesjärnsklumparna, "färskorna", och däraf forma 6 eller flera bollar, hvilka man uttager, i den mån som de bli färdiga, och för under hammaren eller i en s. k. puddelklämma (eng. squeezer) för att utpressa så mycket slagg som möjligt, medan denna ännu är i flytande tillstånd. I puddelugnen är nämligen ej tillfälle att, som vid härdfärskningen, hopsmälta färskorna till en smälta och därigenom till största delen befria järnet från slagg, utan denna måste med mekaniska medel utpressas, hvilket dock ej lyckas mer än till en viss grad. Därför karakteriseras också puddeljärnet af sin intima blandning med slagg, hvilken förorsakar en vanligen tågig textur med mer eller mindre mörk brottyta. -- Sedan bollarna blifvit hopslagna, utvalsas de med samma värme till råstänger, hvilka vidare sönderklippas, hopläggas i paket och garfvas (se Garfva), hvarvid ytterligare en del slagg utpressas. Såväl därigenom, att i puddelugnen järnet blir mera likformigt behandladt, än som är möjligt i en smälthärd, som genom den efterföljande, ofta flera gånger upprepade garfningen lyckas man medelst puddelmetoden erhålla en jämförelsevis jämn, ehuru, som sagdt, mycket slaggbemängd produkt. En annan förtjänst hos puddelmetoden är, att man, just genom det myckna användandet af slagg, lyckas i högre grad än med härdsmidesmetoderna ur järnet borttaga fosfor eller förminska dess skadliga inflytande, hvarför man med denna metod kan tillgodogöra sig så fosforhaltiga tackjärnssorter, att de ej skulle kunna användas för härdsmide. Efter införandet på 1850- och 1860-talet af götjärnsmetoderna har puddlingen, som ditintills var den i de stenkolsproducerande länderna så godt som uteslutande använda metoden för tillverkning af smidesjärn, i allt hastigare ökadt tempo fått vika för dessa. I Sverige har den -- oftast med användning af ved som bränsle -- varit i bruk på några få ställen, men är numera sedan längre tid tillbaka nedlagd. C. A. D. (F. S--e.) Pudding, en maträtt, som får särskildt namn efter hufvudbeståndsdelen (ris, kött eller fisk o. s. v.) och till ingredienser i öfrigt har mjöl, ägg, smör, mjölk och kryddor samt gräddas i en rundad form. Jfr Plumpudding. Puddling, metall. Se Puddelprocessen. Pudel, zool. Se Hunden, sp. 1315 och fig. 5 å pl. III. Puder (fr. poudre, af lat. puflvis, stoft, damm), egentligen ett mycket fint fördeladt pulver, särskildt ett ytterst fint siktadt pulver af någon stärkelseart, mest af ris (poudre de riz), som är så lätt, att det likt damm bringas i rörelse af minsta vindfläkt. Sådant stärkelsepuder begagnades under "gustavianska tiden" i Sverige till att strö i håret eller i de då brukliga perukerna. (Redan allongeperukerna puderbeströddes, sedan 1700-talets början; jfr Peruk, sp. 614.) Detta bruk att "pudra" håret härstammar från Frankrike. Med s. k. pudervippor, knippen af fjädrar eller dun, anbragtes detta hvita puder icke blott på håret eller peruken, utan också på ansiktets hud för att dölja en missprydande rodnad eller fläckar (fräknar o. d.) i huden, hvarjämte rödt smink på kinderna efter behof användes. Såväl finpulvriserad stärkelse som vissa torkande och adstringerande pulver användas till "inpudring" mot "hudlöshet" samt för att förekomma sådan hos späda barn på de kroppsdelar, som ofta fuktas af urin, samt hos personer, särskildt feta, som svettas mycket. O. T. S. (C. G. S.) Puderdosa, artill., en liten bleckdosa med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 20 22:59:03 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcb/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free