1899 voro mer än 83 proc. okunniga i läsning och skrifning, men detta år reorganiserades skolväsendet, och skolgång blef obligatorisk. 1913 funnos 1,180 folkskolor, 25 fortsättningsskolor, 4 högre skolor och ett väl förgrenadt system af afton- och småbarnsskolor samt flera enskilda läroanstalter. Ett universitet finnes i Rio Piedras, öppet för båda könen och bestående af flera afdelningar, bl. a. en landtbruksskola med landtbruk och ladugård, samverkande med unionens försöksfarm vid Mayaguez. Bergsbruk förekommer ej, ehuru flera slags malmer finnas (guld, koppar, järn, bly, silfver samt svafvel och stenkol); endast salt framställes i strandlagunerna. Jämte hufvudprodukterna socker och kaffe odlas allmänt tobak, bomull, ris, majs, taro (Colocasia antiquorum), jams och pisang äfvensom oranger, kokospalmer och andra tropiska fruktträd. Ris är viktigaste födoämnet. I låglandet uppfödas stora hjordar af ypperlig boskap, som utföres till S:t Thomas, de franska öarna m. fl. orter. I allmänhet kan ön sägas vara mycket bördig, och utförseln därifrån är ej långt ifrån fyra gånger större än från det något större Jamaica. Öns fruktbarhet kommer att högeligen ökas, när det nu af regeringen för en kostnad af 3 mill. doll. planlagda bevattningssystemet i södra delen blifvit färdigt. -- Hela antalet brukningsdelar var 1910 58,371, omfattande en areal af 843,800 har, af hvilka 635,450 har voro odlad (improved) jord. Hela värdet af alla farmer steg 1910 till nära 102,38 mill. doll. Exporten värderades under finansåret 1912--13 till 49,1 mill. doll., importen till 36,9 mill. doll.; af den förra gingo för 40,5 mill. doll. till Förenta staterna, hvilka till ön importerade för 33,15 mill. doll. De viktigaste exportvarorna till Förenta staterna voro socker (344,400 ton, 26,6 mill. doll.), tobak (arbetad och oarbetad, 8,9 mill. doll.), kaffe och frukt (3 mill. doll.). 1909 funnos 939 industriella företag med 18,122 vid dem anställda personer och ett produktionsvärde af mer än 36,7 mill. doll., hvaraf 20,5 mill. kommo på socker och melass och 6 mill. på tobak. Ön har ännu stor brist på vägar och broar, ehuru regeringen på senare åren gjort mycket för att afhjälpa den. 1912 hade ön 547 km. järnvägar, hvilka från Ponce på södra kusten gå utefter denna kust, därefter uppför den västra och slutligen utefter norra kusten till S. Juan för att framdeles fortsättas till utgångspunkten, så att hela ön kommer att omgärdas af en järnbana. Från denna kustbana har man här och där börjat bygga banor till det inre. Landsvägarna äro omkr. 1,600 km. -- Postanstalterna äro 81, telegrafledningarnas längd 950 km. -- Hamnarna besöktes 1911--12 af 838 fartyg (i långfart) om öfver 1,06 mill. ton. Den viktigaste sjöstaden är S. Juan (se nedan). -- Till P. höra några små kringliggande öar, såsom Mona i v. och Vieques samt Culebra utanför östra kusten. Historia och författning: Ön, hvars ursprungliga namn var Borinquen (Boriquen), upptäcktes af Columbus 15 nov. 1493 och kallades af honom Isla de San Juan Bautista, ett namn, som snart fick vika för det nuvarande. 1510 grundades det första nybygget af Ponce de Leon, men hade länge att lida genom strider med de infödde kariberna, som i dessa fejder äfvensom genom angrepp af engelsmän, fransmän och sjöröfvare småningom alldeles utrotades, ehuru de anses ha varit 600,000. Länge trodde man, att inga spår af dem funnos kvar, men under senare tider ha anträffats stenyxor, spjutspetsar och knifvar, bilder af sten och lera samt stycken af lerkärl, hvilka numera förvaras i Smithsonian institute, etnografiska museet i Berlin och annanstädes. Sedan infördes negerslafvar, hvarjämte ön användes som deportationsort. Större omsorg började Spanien visa P. efter 1823, då det förlorat sina fastlandsbesittningar i Amerika, men först 1869 vardt det representeradt i cortes. Under spansk-amerikanska kriget 1898 besatte amerikanerna ön, utan att stöta på motstånd, och i fredsslutet 10 dec. 1898 afstods ön till Förenta staterna, som förvalta den som en koloni. Dess författning (den s. k. "organic act") är af 12 april 1900 (med ett par senare ändringar). P. styres af en guvernör och ett verkställande råd af 6 departementschefer och 5 infödingar, alla utsedda för 4 år af unionens president. Representationen består af 35 ledamöter, valda af alla manliga medborgare, som fyllt 21 år och minst ett år bott på ön. De väljas för 2 år liksom den kommissarie, som ön har att sända till unionens kongress. Guvernören har vetorätt. Förvaltning och rättskipning ha ombildats efter amerikanska förebilder. F. n. (1915) föreligger till behandling i Förenta staternas kongress en revision af författningen, gående ut på att ge P:s invånare amerikansk medborgarrätt och införa en delvis vald senat. P:s budget för 1912--13 visade i utgifter 9,5 mill. doll., medan förefintliga tillgångar stego till 11,9 mill. Statsskulden utgjorde 1 jan. 1913 5,225,000 doll. -- P:s hufvudstad är San Juan (48,716 inv. 1910); andra betydande städer äro Ponce (63,444 inv.) och Mayaguez (42,429 inv.). Litt.: A. Sardá, "La isla de P. R." (1889), J. Gomez, Sendras och A. Burin, "La isla de P. R." (1891), F. A. Ober, "P. R. and its resources" (1894), R. T. Hill, "Cuba and P. R." (1898), och W. Dinwiddie, "P.R." (1899). -- 20. P. Sucre [so'kre]. Se Cariaco. 1--20. J. F. N. Pufendorf [po'f-]. 1. Esaias von P., diplomat, f. 26 juli 1628 i Dorfchemnitz (Sachsen), d. 26 aug. 1689 i Regensburg, härstammade från en sachsisk prästsläkt, studerade liksom sin yngre broder Samuel P. först vid den berömda skolan i Grimma och sedan vid universitetet i Leipzig, där han blef magister 1649 och sedermera docent. Som akademisk lärare utgaf han flera disputationer, bl. a. om Druiderna och Platons teologi. Yid midten af 1650-talet blef han handledare för den sedermera namnkunnige 0 V. von Königsmarck och följde honom samt en annan ung ädling under flera år på utländska resor. Härigenom kom han i förbindelse med medlemmar af svenska aristokratien, hvilket föranledde hans inträde i svensk statstjänst. Omkr. 1659 blef han registrator i kansliet, begagnades af regeringen på grund af sin duglighet vid flera tillfällen som hemlig agent och tjänstgjorde 1665-70 som kommissionssekreterare i Paris. Sistnämnda år utnämndes han till regeringsråd i Bremen och Verden och fick 1 uppdrag att underhandla med Ltineburgska hofvet. Under åren 1671-74 var han resident vid kej-sarhofvet i Wien. Vid hemkomsten af gaf han en utförlig berättelse om sin verksamhet, utgifven 1862 af K. G. Helbig under titel Bericht uber kaiser Leo-