- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
563-564

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pufendorf, 1. Esaias von - Pufendorf, 2. Samuel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

pold, seinen hof und die österreichische politik 1671--74. Under sin vistelse i Wien upphöjdes P. i adligt stånd (1673) och utnämndes 1674 till kansler i Bremen och Verden. Under de följande åren uppdrogos åt honom skilda diplomatiska missioner till flera mindre tyska hof. På grund af ett mindre lämpligt uppträdande vid en diplomatisk förhandling i Celle fick han af regeringen uppbära skarpa förebråelser. Med fredsslutet 1679 upphörde dessa hans diplomatiska värf, och han utöfvade de följande åren endast sin kanslersbefattning, i hvilken han stundom lämnade den svenska styrelsens önskningar å sido och gaf flera anledningar till anmärkningar. -- Han begaf sig 1687 till Stockholm för att få sina penningförhållanden med svenska kronan ordnade. Trots att detta lyckades, beslöt han på grund af stigande missnöje att lämna Sveriges tjänst. Från Bremen sände han svenska regeringen ett mycket skarpt bref. 1688 for han till Köpenhamn och öfvertog, utan att ha fått afsked ur svensk tjänst, samma år posten som dansk gesant i Regensburg. På grund häraf anklagades och dömdes han af Svea hofrätt några månader efter sin död "in contumaciam" från lif, ära och gods. -- Förutom ofvannämnda redogörelse för sin verksamhet vid kejsarens hof har P. efterlämnat diplomatiska berättelser och memorial. Ett af dessa, som behandlar Sveriges ställning omkr. 1680, utgafs 1907 af B. Schirrmacher under titeln Esaias Pufendorf, schwedischer kanzler von Bremen, und seine denkschrift über den zustand des königreiches Schweden 1682 (tr. i "Realschule vor dem Lübeckertore zu Hamburg", 20:e bericht). <img l>S. Pufendorf. Efter målning af Ehrenstrahl.

2. Samuel P., den föregåendes broder, tysksvensk historiker, filosof och rättslärd, f. 18 jan. (n. st.) 1632 i Dorfchemnitz (Sachsen), d. 5 nov. (n. st.) 1694 i Berlin, studerade till en början teologi vid universitetet i Leipzig, men öfverflyttade 1656 till universitetet i Jena, där han under ledning af den berömde Erhard Weigel egnade sig åt studiet af matematik, filosofi och juridik. Efter att ha förvärfvat magistergraden återvände han till Leipzig för att där bryta sig en bana. Genom förmedling af brodern Esaias erhöll han emellertid anställning som informator hos hofrådet P. J. Coyet, som jämte riksrådet S. Bielke var svensk kommissarie vid Karl X Gustafs underhandlingar med Danmark. I april 1658 tillträdde han platsen, men sedan förhandlingarna med Fredrik III afbrutits, fängslades han jämte Bielke och hans följe -- Coyet lämnade några dagar före fientligheternas utbrott den danska hufvudstaden. Lösgifven i april 1659 efter 8 månaders fångenskap, åtföljde han på sommaren envoyén Coyet till Holland. På uppmaning af sin bror Esaias utgaf han där Elementorum jurisprudentiæ universalis libri duo (Haag, 1660), som inleder ett nytt skede i den rättsfilosofiska forskningen. Arbetet, tillegnadt Karl Ludvig af Pfalz, föranledde P:s kallande (1661) till den af kurfursten upprättade första tyska professuren i natur- och folkrätt vid universitetet i Heidelberg. Under fortsatta studier och talrikt besökta föreläsningar kom han att undersöka sitt fäderneslands statliga tillstånd och dess historiska utveckling. Resultatet häraf blef skriften De statu imperii germanici, som efter flera svårigheter kunde tryckas i Haag 1667 under pseudonymen Severinus de Monzambano -- först efter flera år blef den verklige författaren röjd. Den väckte ett oerhördt uppseende genom den klarhet, bitande skärpa och hänsynslösa kritik, hvarmed P. blottade den tyska riksförfattningens många brister, nagelfor de olika statsinstitutionerna och framlade förslag till deras reformering. Arbetet, som utgått i mångfaldiga upplagor (den senaste editionen ombesörjdes 1910 af Fritz Salomon) och öfversatts till flera språk (till tyska bl. a. af H. Bresslau 1870), kommenterades ifrigt och framkallade en mängd stridsskrifter, hvilka utgöra en hel litteratur, men också en viss misstämning mot P. från kollegernas och hofvets sida. Med glädje mottog han därför den svenska regeringens kallelse 29 nov. 1667 att vid det då nyss inrättade lärosätet i Lund intaga en professur af samma art, som den han innehaft i Heidelberg. Hans arbete i Lund, dit han anlände på sommaren 1668, blef i vetenskapligt hänseende särdeles lysande. Han utvecklade en betydande verksamhet som akademisk lärare, utgaf flera disputationer och utarbetade där sina båda ypperliga arbeten: De jure naturæ et gentium libri octo (1672) och De officio hominis et civis iuxta legem naturalem libri duo (1673), som är ett utdrag af det förra. Genom dessa skrifter och den vetenskapliga strid de framkallade har P. en gång för alla frigjort rättsvetenskapen från teologiens och skolastikens förmynderskap och lyft den till en själfständig vetenskap. De mottogos af det lärda Europa med stor beundran, öfversattes till nästan alla språk, men väckte äfven motsägelser på grund af författarens frisinnade åsikter, hvilka icke stodo i samklang med tidens ofördragsamma lutherska teologi. I Lund leddes oppositionen mot honom af professorerna Beckman och Schwartz. De insände till regeringen sina anmärkningar mot de hädiska nyheterna, men förmyndarstyrelsen ingrep till den fria forskningens skydd och befallde anklagarna att nedlägga sin obefogade talan. Efter en tillfällig försoning utgaf Beckman -- Schwartz var dock den egentlige författaren -- en stridsskrift af gröfsta slag ("Index novitatum", Giessen, 1673) mot P., i hvilken denne beskylldes för alla möjliga kätterska och ateistiska irrläror. P. drog saken inför konsistorium. Beckman måste fly, dömdes ärelös, och hans pamflett blef af bödeln bränd på torget i Lund. Äfven Schwartz måste snart därefter lämna Sverige. I Tyskland fortsattes striden. Där blef P:s arbete fördömdt af den teologiska fakulteten i Leipzig och förbjudet i Sachsen, men vann snart allmänt erkännande. De stridsskrifter P. utgaf med anledning af denna fejd samlade han sedan i Eris Scandica (Frankfurt, 1686), uti hvilka hans öfverlägsenhet i logisk skärpa och dialektisk färdighet ytterligare framträder. Sin glänsande akademiska bana

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 20 22:59:03 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcb/0298.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free