565 Puff-Puff-ormen 566 fick han ej länge fortsätta. När kriget med Danmark gjorde en hastig ända på det unga universitetets verksamhet, kallade Karl XI honom (24 aug. 1677) till rikshistoriograf och gaf honom äfven titeln af Kungl. Maj:ts sekreterare. I maj 1678 utnämndes han efter rikshistoriograf en Ph. B. von Chemnitz' död till häradshöfding i Askers härad i Närke, en tjänst, som blott afsåg att bereda honom ökade inkomster. I jan. 1682 blef han assessor i antikvitetskollegiet och s. å. drottning Ulrika Eleonoras handsekreterare. Han adlades 1684 och erhöll friherrlig värdighet 1694, men tog aldrig introduktion på svenska riddarhuset. Det första resultatet af hans häfdaforskning blef en på Bengt Oxenstiernas befallning nedskrifven redogörelse för Sveriges förbindelser med Frankrike, som förelåg färdig 1680, men först efter hans död trycktes (Haag, 1708; fransk öfv. 1709) under titeln De occasioni-bus joederum inter Sueciam et Galliam. Hufvud-uppgiften för P. som svensk rikshistoriograf var dock att ge en framställning af Karl X Gustafs korta, men orosfyllda regeringstid, hvilken skulle utgöra en fortsättning på von Chemnitz' utredning om Sveriges deltagande i Trettioåriga kriget. P. fann dock snart, att han icke kunde skildra stormaktstidens fulländning utan en redogörelse för dess grundläggning. Manuskriptet till Commenta-riorum de rebus Suecicis libri XXIV, som omfattar tiden från Gustaf Adolfs landstigning i Tyskland till drottning Kristinas tronafsägelse, förelåg färdigt i början af 1683, men trycktes ej förrän 1686 i Utrecht (ny, förkortad uppl. 1705; tysk öfv., Frankfurt, 1688). Till stor del hvilar arbetet på von Chemnitz' redan nämnda verk. Större själfständighet framträder dock i hans forskningar om Karl X Gustaf, hvilka han påbörjade vid tillträdet af befattningen som rikshistoriograf och bragte till .afslutning 1686. På grund af P:s af flyttning till Berlin och arbetets granskning i Kanslikollegium blef det icke förrän 1694 i samband med förf:s Tbesök i Sverige fråga om dess tryckning. Först några år efter hans död kunde De rebus a Carolo Gustavo, Suecice regis, gestis commentariorum libri septem bli tillgängligt i bokhandeln (Niirnberg, 1696; tysk och fransk öfv., Niirnberg, 1697; svensk -öfv. af A. Hillman, Stockholm, 1913 ff.). Detta arbetes värde förnöjes ytterligare genom Erik Dahl-berghs i koppar stuckna ypperliga ritningar till Karl X Gustafs fältslag och krigsföretag. Förutom dessa nämnda, omfattande verk medhann denne "heros historiens" under sin Stockholmstid äfven andra verk. Einleitung zur historie der vornehm-sten reichen und staaten in Europa (Frankfurt, 1682; öfv. till flera språk) gaf en för sin tid ypperlig framställning af de europeiska staternas historia och författningar samt gällde länge som en oöfver-träffad lärobok. Den följdes 1686 af en andra del, som hufvudsakligen behandlade Sverige (svensk öfv. 1688 af P. Brask; i omarb. och tillökad uppl. af rikshistoriograf en J. Wilde 1738). Uti af handlingen De habitu religionis christiance ad rem pu-blicam (Bremen, 1687), som författades med anledning af upphäfvandet af ediktet i Nantes, förfäktade han de två stora grundsatserna: samvetsfrihet iör den enskilde och kyrkans underordnande under statens höghetsrätt. - Under en resa till Holland 1684 väcktes frågan om P:s öfverflyttning till Berlin. På sommaren 1686 träffades af görandet om hans inträde i kurfursten Fredrik Vilhelms tjänst som historiograf. P. gaf sitt bifall härtill så mycket hellre, som han icke ansåg sig tillräckligt ekonomiskt belönad af Karl XI och betraktades med ovilja i vissa aristokratiska kretsar på grund af sin historiska författarverksamhet. Förgäfves sökte svenska regeringen hålla honom kvar med löfte om nya historiska uppgifter. I början af 1687 gaf Karl XI sitt samtycke till öfverflyttnin-gen, men den verkställdes icke förrän följande år. I Berlin hedrades han med stora löneförmåner och utnämndes 1690 till geheimeråd. Genom en oerhörd arbetsförmåga hade han redan i början af 1693 kommit så långt på den store kurfurstens historia, att han kunde träffa af tal om verkets tryckning. De rebus gestis Friderici Wilhelmi (Berlin, 1695) utkom dock först året efter hans död. Af fortsättningen, skildringen af kurfursten Fredrik III:s regering, hann han äfven med åren 1688 -1690 (utgafs 1784 af von Hertzberg under titeln "De rebus gestis Friderici III"). På Karl XI:s önskan begaf sig P. i mars 1694 till Stockholm för att ordna med tryckningen af Karl X Gustafs historia. Han återvände på sommaren, rikt belönad för sina förtjänster om svensk häfdaforskning, men dog på hösten. - Om hans förut antagna författarskap till skriften "Anecdotes de Suéde", se d. o. - Som historieskrifvare intar P. icke samma framstående rum i vetenskapens häfder som såsom juridisk, filosofisk och politisk skriftställare. Men hans arbeten, särskildt de, som behandla Karl X Gustafs och Fredrik Vilhelms regeringstid, försvara dock en rangplats inom tidehvarfvets historiska litteratur. Hans framställning, som präglas af stor formell skicklighet, stöder sig på de offentliga handlingarnas grund, hvilka dock mera refereras i kronologisk följd än inarbetas i framställningen. Men den är ensidig, då P. blott begagnar ett lands arkivmaterial och endast förtäljer om krig, diplomatiska förhållanden och "statsactioner". Till den inre utvecklingen tar han så godt som ingen hänsyn. - Jfr 0. Malmström, "Samuel P. och hans arbeten i Sveriges historia" (1899) samt äfven A. Nyblseus, "Om Puffendorfs plats i den nyare praktiska philosophiens historia" (1868), H. von Treitschke, "Samuel P." (i "Preussische jahrbii-cher" 1875), J. G. Droysen, "Zur kritik Pufen-dorfs" (i Droysens "Abhandlungen zur neueren geschichte"), P. Meyer, "Samuel P." (i "Jahres-bericht der fursten- und landesschule zu Grim-mer", 1895), i hvilket arbete återfinnes en biblio-grafisk förteckning öfver P:s skrifter, som dock är mycket bristfällig. Åtskilliga af P:s bref äro utgifna af K. Varrentrapp (i "Historische zeitschrift", bd 70, 1893; 73, 1894) samt hans bref till Chr. Thomasius af E. Gigas (i "Historische bibliothek", bd 2). 1-2. s.E.B-g. Puff (eng.; fr. pouf), i öfverdrifvet berömmande ordalag hållet offentligt omnämnande (af en person, en prestation, en vara o. s. v.), tidningsreklam; uppblåst, rund form på del af klänningsärm (jfr D r ä k t, sp. 934 ff.); rund och låg stoppad stol eller mindre soffa utan karmar eller synligt trä. Pu'ffert (ty. puffer), liten pistol. Puffinus, zool. Se Liresläkte t. Puff-ormen, zool. Se Huggormarna, sp. 1246.