595 Pungdjuren 596 orsaksförhållande till den större eller mindre grad af fulländning, som råder i förbindelsen mellan moder och af-komma. Som nu denna förbindelse hos pungdjuren är mycket mindre intim än hos öfriga däggdjur med undantag af kloakdjuren (se d. o.), så blir utan vidare pungdjurens lägre organisationsgrad begriplig. Medan några få pungdjur äro utrustade med en moderkaka af enklaste slag, saknar det stora flertalet fullständigt detta organ. Detta har till följd, att dräktighetstiden är mycket kort (7-8 dygn hos pungråttor och smärre känguruer) och att djuren födas i ett så ofullgånget skick, att de kunna betecknas som larver, d. v. s. de måste genomgå en verklig metamorfos för att uppnå det könsmogna djurets organisation och habitus. Sålunda utbildas hos det nyfödda djuret en sugmun, som omsluter moderns bröstvårta; mjölken utspru-tas af moderdjuret, enär ungen ej förmår suga ut den, dessutom fungera ännu en tid efter födelsen urnjurarna, hvilka hos de högre däggdjuren uteslutande tjänstgöra under fosterlifvet, lungorna äro försedda med egendomliga, rymliga luftkamrar; de främre extremiteterna äro kraftigt utvecklade, medan de bakre ännu äro små stumpar; sinnesorganen äro ännu mycket efterblifna o. s. v. I sammanhang åter med detta det nyfödda djurets omogna skick upptages det hos flertalet pungdjur i en på moder-djurets buksida belägen, mer eller mindre väl utbildad pung. I pungen utmynna mjölkkörtlarna genom bröstvårtor, som äro ringiormigt anordnade. Hos några af de lägre pungråttorna, som sakna pung, sträcka sig bröstvårtorna emellertid fram till framlemmarna. Huruvida de hos pungdjuren liksom hos kloakdjuren förekommande pungbenen, hvilka äro rörligt förenade med blygdbenens främre rand, stå i något förhållande till pungen (som deras namn skulle antyda), är osannolikt, så mycket mera som de ej blott förekomma äfven hos de pungdjur, som sakna pung, utan också hos hannarna likaväl som hos honorna. Äfven i en del andra organisationsförhållanden stå pungdjuren på ett lägre plan än flertalet andra däggdjur. Sålunda är hjärnhålighetens främre och mellersta afdelning liten; ända till 10 öfre och 8 undre framtänder kunna uppträda; trumbenet är ringformigt; hos vissa pungdjur är den nyfödda ungen försedd med ett korpben, som förbinder sig med bröstbenet, men senare reduceras till det hos andra däggdjur vanliga korpbensutskottet; vadbenet liknar kloakdjurens; högst sannolikt saknas något organ motsvarande de högre däggdjurens hjärn-balk; lifmodern och slidan äro ej som hos flertalet högre däggdjur sammanvuxna, utan äro pariga som hos de senares foster. Tandömsningen är inskränkt till en kindtand i hvarje käkhalfva. Tandsystemet som helhet visar hos pungdjuren alla öfvergångar från en typ, som närmast liknar rofdjuren (fig. l a) med likformiga framtänder och väl utbildade hörntänder, till en sådan, som öfverensstämmer med gna-garnas (e). Denna ombildning åstadkommes, såsom det framgår af de här meddelade bilderna, därigenom, att de mellersta framtänderna utvecklas alltmera, medan de närmast bakom dessa stående samtidigt tillbakabildas och slutligen alldeles försvinna. Medan pungdjuren under tidigare geologiska perioder sannolikt hade en världsvid utbredning - ännu under den yngre eocentiden lefde de i Europa -, finnas de numera blott i Amerika och i den australiska regionen. I Australien, där de Fig. 1. Tan elsystemet af en pungråtta (a), ett rofpung- djur (ö), en pungapa (c), en pungbjörn (d) och en voni- bat (e}. sakna konkurrens med nästan alla högre däggdjur, ha pungdjuren kunnat upptaga alla för däggdjur tillgängliga platser och på denna grund differentierats i en mångfald olika riktningar. Sålunda finnas pungdjur, som lefva som rofdjur, insektätare