613 Puré-Purp 614 styrka, som P. sedermera knappast öfverträffade. Han skref vidare musik till Drydens sorgespel Tyrannic love m. fl. samt 1690 operan Dioclesian och 1691 sin förnämsta dramatisk-musikaliska skapelse, King Arthur (tryckt 1843), till text af Dryden. Härtill anslöto sig operan The fairy queen (till ämne från Shaksperes "En midsommarnattsdröm"; operan tryckt 1903) och musiken till Lees The massacre of Paris, Drydens Amphitryon, d'Urfeys Don Quixote samt en stor mängd andra. I afseende på stilen företer hans musik ansenlig inverkan från de samtida italienarna. Ett rikt urval ur hans kompositioner för scenen finnes uti A collection of ayres composed for the theatre (1697). Många af hans sånger finnas också i "Orpheus britannicus", som hans änka utgaf i 2 bd 1698—1702. Högre konstnärligt värde ega hans kompositioner för kyrkan, om de än voro mindre epokgörande, en egenskap, som man måste tillerkänna hans skapelser för scenen, alldenstund P. grundlade en nationell opera, som dock snart undanträngdes af den italienska. Hans kyrkomusik hade, såväl genom körsatsernas verkningsfulla bredd som genom ariornas melodiska friskhet, betydligt inflytande på Händels kompositionssätt, sedan denne 1712 bosatt sig i London. Uti "Purcell's sacred music" (1829—32) finnes samlad största delen af hans kompositioner för kyrkan, utgörande "Anthems" med orkester eller orgel, hymner, psalmer, kanon m. m. Dit hör hans största verk, ett åttastämmigt Te Deum and Jubilate (1694). Af kammarmusik skref han 10 stråkkvartetter, ofvannämnda triosonater och Lessons for the harpsichords or spinnet (1696). Det var en förvånande stor produktivitet, som P. under sin korta lifstid utvecklade. Han fick sin graf under orgeln i Westminster abbey. Sedan 1878 utges af "Purcell society" i London en samlad upplaga af P:s verk. Biogr. af Cummings (1882; 2:a uppl. 1899). (E. F—t.) Puré (fr. purée), soppa, kokt på ärter, ärtskockor, höns, kräftor e. d. och från hvilken de fasta beståndsdelarna frånsilats; potatis eller andra grönsaker (eller frukter) i form af mos. Purée [pyrē], fr. 1. Se Puré. -- 2. Kem., "indiskt gult" (fr. jaune indien), ett till målarfärg användt färgstoft från Ostindien och Kina, som kommer i handeln i form af brunaktiga massor med myskartad lukt. Det lär framställas af urinen från kameler, som utfodrats med mangroveblad, och innehåller magnesiumsalter af euxanthinsyran. 2. P. T. C.* Purga, benämning på snöstorm i norra Sibirien. Purga'ntia (af lat. purgāre, rensa), Remēdia purgantia. Se Afförande medel. Purgatīn 1. Purgatōl, farm. med., ett afföringsmedel, framställdt efter mönster af de verksamma beståndsdelarna i senna, rabarber, frangula m. fl. Det utgöres af en ättiksyre-eter af antrapurpurin (ett trioxi-antrakinon), antrapurpurindiacetat. Medlet är ett gult, i vatten olösligt pulver, som i doser af 0,5 till 2 gr. utan smärtor ger grötlika afföringar på 10—12 timmar. Efter användning af purgatin färgas urinen röd. Purgatinet har ej fått någon större betydelse som läkemedel, men har sitt intresse som ett lyckadt försök att med konst efterlikna de i naturen förekommande afföringsmedlen. C. G. S. Purgatōl, farm. med. Se Purgatin. Purgatorio [porgatåriå; it., "Skärselden"], titeln på 2:a delen af Dantes dikt "La divina commedia" (se Dante Alighieri). Purgatōrium, lat., skärselden. Purgēn, kem. farm., ett mycket annonseradt och ganska spridt afföringsmedel, som ges i form af kakor (tabletter) om 5 till 50 cg. Medlet är identiskt med färgämnet fenolftalein (se d. o.). Det är nog i tillräcklig dos vanligen verksamt, men har ibland orsakat koliksmärtor och njurinflammation, hvarför varning höjts mot detsamma. C. G. S. Purgēra (lat. purgāre, rensa, rena), ur matsmältningskanalen rensa bort otjänligt innehåll genom användande af s. k. purgantia l. laxantia, d. v. s. afförande medel (se d. o.). Genom purgering (laxering) framkallas ett ökadt blodtillflöde till bukhålans organ, särskildt tarmkanalen, och därigenom kan blodet afledas från andra kroppsdelar, såsom hufvudet, lungorna etc., åt hvilka håll blodträngning (kongestion) af en eller annan anledning uppstått. Häri ligger den ofta hälsobringande verkan af ett förståndigt användt afförande medel i början af vissa infektionssjukdomar. Jfr Katharsis 3, Lavemang och Laxera. O. T. S.* Purgērnötter, bot. Se Iatropha. Purgoldt, Christopher Heinrich Edler von, fortifikationsofficer, medföljde 1678—79 som volontär och underkonduktör Henrik Horns livländska undsättningsexpedition till Preussen och blef 1682 löjtnant i Pernau, men tilläts redan 1687 gå i staden Rigas tjänst som ingenjör och fick 1692 konfirmation på stadsingenjörsbefattningen. 1699—1700 och 1709—10 ledde han med skicklighet staden Rigas förstärkningsarbeten samt deltog med utmärkelse i försvaret mot ryssarna; men efter stadens fall synes han ha gått i rysk tjänst. Födelse-och dödsår äro okända. L. W:son M. Puri [purī'], P. Jagannath, hufvudstad i ett distrikt med samma namn (6,472 kvkm., 1,023,402 inv. 1911) i divisionen Orissa i Brittiska Indien, ligger vid en af Mahanadis sydligaste mynningsarmar i Bengaliska viken. 39,686 inv. (1911). Det är en af Indiens berömdaste vallfärdsorter, enär där finnes det stora tempel, som är invigdt åt Jagannath (se d. o. med fig.). P. har ett mycket osundt klimat, med en årsnederbörd af 148 cm. (J. F. N.) Purifiera (lat. purificāre, rensa, rena), rena, luttra, skira. — Purificatōrium, i katolska kyrkan den linneduk, hvarmed kalken aftorkas vid nattvarden. Purifikatiōn. Se Ablution. Purim (Purim-festen) skall enligt Esters bok (se d. o.) ha uppkommit till minne af judarnas räddning undan Hamans ondskefulla planer, genom drottning Ester. Det första direkta beviset på festens firande förekommer i 2 Makk. 15: 36; den torde ha uppkommit någon tid före Esters bok bland judarna i östern (i 3:e årh.). Om dess ursprung äro meningarna delade, i det att några tänka på ett babyloniskt, andra på ett persiskt inflytande. I Esters bok förklaras dess uppkomst af pūr, plur. pūrīm (lott), jfr kap. 3: 7; 9: 23 ff. Den firades enligt dessa ställen 14:e och 15:e Adar (mars), icke genom något slags gudstjänst, utan som en glädjefest. Se vidare de nyare kommentarerna till Esters bok. E. S—e.