- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
615-616

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Purin - Purinbaser - Puringruppen - Purinkroppar - Purinämnen - Purism - Puritaner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

615 Purin-Puritaner 616 Purin, kem., en heterocyklisk (se d. o. 2), kväf-vehaltig organisk förening, C5H4N4, som utgör modersubstansen för en mängd viktiga växt- och djurämnen. Det bildar i vatten lättlösliga kristaller, af 216° smältpunkt, och har på samma gång sur och basisk karaktär. Purin har först framställts af E, Fischer, ur urinsyra. Dess konstitutionsformel är: HC C- Purinderivaten äro, som Kossel visat, komponenter i nukleoproteiderna (se d. o., Nukleopro-t e i n e r och Nukleinsyror). De anträffas hos växterna företrädesvis i ägghvitsrika organ, såsom fröhvita, unga blad och knoppar, hos djuren i nästan alla kroppens delar samt i urinen. De äro vanligen mycket svårlösliga, pulverformiga eller finkristalliniska, färglösa ämnen af neutral reaktion, men med svagt utpräglade basiska eller sura egenskaper. De viktigaste purinderivaten äro köttbaser och köttextrakt (se dessa ord) samt hypoxantin 1. sarkin, som anträffas m}eket allmänt i både växt- och djurriket, o x i-purin; xantin, som är en vanlig anima-lisk produkt och äfven anträffats i en del växter, är dioxipurin; teobromin, i kakao samt i kolanöten, är dimetylxantin; teofyllin i te är en isomer form af föregående; k a f f e i n 1. t e i n i kaffe och te är trimetylxantin; urinsyra, i däggdjurens, särskildt de köttätandes, urin samt i fågel- och ormexkrementer, är trioxipurin; adenin, en för växter och djur gemensam spjälkningsprodukt af nukleoprotei-der, äraminopurin; guanin, i guano samt i många växter, är amino-oxipurin; kar-ni n, i kött samt i sockerbetor och jäst, är derivat af hypoxantin. - Purinderivaten ha i senare tid företrädesvis studerats af Nobelpristagaren, professor E. Fischer (se denne). K. A. V-g. Purinbaser, kem. Se Purin. Puringruppen, kem., sammanfattning af organiska ämnen, som utgöra derivat af p urin (se d. o.). Purinkroppar, kem. Se Purin. Purinämnen, kem. Se Purin. PurFsm (af lat. purus, ren), språkrensning, sträfvan att undvika f r ä m m a n d e o r d (se d. o.) i ett språk. Man har stundom gjort den skillnaden mellan purism och språkrensning, att det förra ordet fått beteckna en öfverdrifven, det senare en lagom sträfvan i denna riktning. Se Språkrensning. - Purirst, språkrensare. Adj. p u r if-stisk._ Puritaner (eng. puritans, af lat. puritas, renhet), samlingsnamn för de mera utprägladt kalvinska religiösa strömningarna i England från början af Elisabets regering till den stora engelska revolutionen och toleransediktet 1689. Kedan under Edvard VI:s butzeriansk-lutherska (se Butzer) regim hade ett starkt schweiziskt, ännu väsentligen zwinglianskt och af invandrade utlänningar buret inflytande börjat göra sig gällande, som icke var tillfredsställdt med den berömda "Common prayer book" af 1549. Uppfattningens engelske representant blef martyren John Hooper (omkr. 1495--1555), hvilken vid sin invigning till biskop i Gloucester 1550 med energi uppträdde mot de i "bönboken" bevarade katolska reminiscenserna, dräkterna och riterna och vägrade acceptera dem. Så blef Hooper i viss mening den förste nonkonformisten och puritanen i Englands protestantiska kyrka. Under "den blodiga Marias" regering segrade det schweiziska inflytandet hos den engelska protestantismens ledare, men nu i kalvinsk form. När historiska och politiska skäl förde Elisabet att genom supremati- och uniformitetsakterna 1559 utforma den af katolska, lutherska och kalvinska moment sammansatta anglikanska episkopala statskyrkan, böjde sig kalvinisterna för tillfället. Snart framträdde från deras håll opposition mot romanismen i statskyrkan, som skulle bibringas en renare (eng. purer) form; från 1560-talet började oppositionen därpå betecknas som puritaner. Den började med strid om gudstjänstens yttersida, främst de af kalvinisterna afskydda mässdräkterna. 1559--70 var tiden för detta puritanismens första skede, "the vestarian controversy". Redan då var puritanismen ej enhetlig, utan följde två linjer. De moderatare fogade sig i kyrkobruken och kämpade blott för att på laglig väg så småningom få dem renade; det var den konformistiska puritanismen, med bl. a. den blifvande ärkebiskopen Grindal som ledare. De extremare vägrade att använda mässkläderna; för dem var konformism föga mindre än förräderi mot evangelium; ingen kyrklig ceremoni fick användas, som ej direkt påbjöds i bibeln. Deras ledare, presidenten i Magdalen college i Oxford Lawrence Humphrey (d. 1590) och domprosten vid Christ church Thomas Sampson (d. 1589), blefvo 1566 för någon tid fängslade och beröfvades sina ämbeten. Äfven Londonpuritanernas främste, den åldrige bibelöfversättaren Myles Coverdale, afsattes 1567. Denna nonkonformistiska puritanism fick stark anknytning från Wycliffe och den lollardiska rörelsen med dess konventikelkristendom; i viss mening blef den fortsättningen däraf. Den åsyftade f. ö. ingen separation ur statskyrkan; herravälde i kyrkan, icke religiös tolerans, var ännu i lika grad alla riktningars mål. Endast på en enstaka punkt ledde puritanismen 1567 till ett oklart försök till dissentersbildning, hvilket tills vidare blef utan framgång. Småningom vände sig puritanerna ej blott mot riter och ceremonier, utan mot själfva episkopalsystemet i "the established church". Puritanismens profet blef här Thomas Cartwright (se d. o.), som förde fram krafvet på statskyrkans organisation efter presbyterianskt mönster, men enligt den för honom originella lösen "parity of ministers". Så tog den nonkonformistiska puritanismen väsentligen karaktär af presbyteriansk puritanism. Tiden 1570--88 betecknar dess segrande framväxt. Bredvid Cartwright stod här i betydelse Walter Travers (d. 1635?). 1572 kom första försöket i England att i verkligheten bilda ett presbyterium, i Wandsworth; flera försök gjordes under följande år att i stillhet vid sidan af den gamla ordningen bilda presbyterianska menigheter med klasser, synoder och en generalförsamling. Ytterligare stärktes denna puritanism genom de sammankomster af präster från 1571, som utvecklade sig till ett hotande konventikelväsen, de s. k. "prophesyings". Ett nytt karakteristikum började ock under denna period visa sig;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 20 22:59:03 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcb/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free