denna körtel lämnar, se Purpur, sp. 621. P. persica L. finnes i Indiska hafvet. - Purpurkörtlar finnas jämväl hos arter af det äfven i Medelhafvet förekommande snäcksläktet Murex (se d. o. med fig.). Se vidare Purpur. O. T. S. (L-e.) Purpurträ, bot. Se Luftträ. Purra, sjöv., väcka sofvande. Vid utpurrning nattetid ombord på örlogsfartyg ges besättningen för klädseln en s. k. purrkvart (10 à 15 minuter före vaktombytet), som tillkännages genom signal med s. k. skepparpipa och ett slag på skeppsklockan ("slå purrkvart"). På handelsfartyg kallas vaktmanskapet på däck endast genom muntlig tillsägelse. - Att "purra" en lampa betyder detsamma som att putsa veken och påfylla olja, om så behöfves. - Förr brukade man ombord, ofta med tillhjälp af ett snöre, "purra" kompassen, d. v. s. att man genom skakning satte kompassskifvan i rörelse för att frigöra den, om den till äfventyrs "hängt upp sig". På nutida instrument får sådan purrning icke användas. R. N.* Purreysystem [pa'ri-]. Se Motorvagnar, sp. 1234. Purrhafre, landtbr. Se Hafre, sp. 996. Purschjakt, jaktv. Se Kronhjorten, sp. 20. Purseseine [pə̄'s séin], eng., ett fiskredskap. Se Not, sp. 63. Pursh [pə̄'ʃ], urspr. Pursch, Friedrich Traugott, tyskfödd botanist, f. 1794 i Grossenhayn, Sachsen, d. 1820 i Montreal, författade några floristiska arbeten, af hvilka det förnämsta är Flora Americæ septentrionalis (2 bd, 1814). C. Lmn. Purulent (lat. purule'ntus], varig, t. ex. en vätska, som innehåller var (se d. o.), en sjukdomsprocess, som medför varbildning (se t. ex. Inflammation). Purulia [porolio]. Se Manbhum. Purus [poro's], biflod fr. h. till Amasonfloden i Syd-Amerika, har sina källor under 11° s. br. och 72° 10' v. lgd i skogstrakterna på gränsen mellan Peru och Brasilien och inom det senare landet flyter i nordöstlig riktning genom brasilianska staten Amazonas samt faller ut i Amasonfloden genom flera armar efter ett lopp af omkr. 3,100 km. Floden kan liksom sin största biflod Acre passeras af ångbåtar nästan ända till källtrakterna, emedan den saknar forsar och fall, hvilket ådagalades af Chandless, som 1864-65 for 3,000 km. uppför densamma. Stränderna, som äro utsatta för periodiska öfversvämningar, äro nästan alldeles obebodda. (J. F. N.) Purusa [pu̅ruʃa], sanskr. (själ; person, människa, manlig person), ind. relig., har i det indiska religionsfilosofiska tänkandet olika betydelser. I den äldsta mytologiska uppfattningen (redan i en vedisk hymn, den s. k. purusa-sukta Rigv. X, 90, samt i Brahmana) är P. ett urväsen, i hvilket skaparkraften först manifesterade sig, så att alla individualväsen därur emanerade. Så var jorden en del däraf. Från olika delar af kroppen uppstodo de fyra kasterna (bramanerna från munnen, ksatriya'erna från armarna, vaiçya'erna från benen, çudra'erna från fötterna). I den senare panteistiska (vedantiska) filosofien är purusa identisk med skapelsens herre (Prajapati, Brahma o. s. v.) som personlighetssubstrat i allt varande, i det absoluta, men som kan manifestera sig i personligt tänkta gudar (Vishnu-Krshna o. s. v.). I den dualistiska filosofien (Samkhyaläran) har P. den speciella betydelsen "själ" i motsats till materien. Jfr Muir, "Original sanskrit texts", I, V; Deussen, "Allgemeine geschichte der philosophie", I (1894-1908), "System des Vedanta" (1906), och Garbe, "Die Samkhya-philosophie" (1894). K. F. J. Purva-mimamsa. Se Mimamsa. Pus, grek., fot (se d. o.). Pus, lat., var (se d. o.). Pusa [po̅'sa̅], by i Brittiska Indien, distriktet Darbhanga i Bengalen, nära högra stranden af Burhi Gandak, är sedan 1796 statsegendom och har sedan 1904 en högre skola för landtbruk med försöksfarm, kemisk, botanisk, entomologisk, mykologisk och bakteriologisk afdelning, silkeskultur m. m. Pu-san. Se Fu-san. Pusan [-s-], nom. Pusa, ind. relig., namn på en i bramanismen inhemsk gudomlighet, som särskildt inom Rigveda spelar en icke obetydlig roll, men sedan nästan försvinner. P., hvars namn synes betyda "födaren", "uppehållaren", är en specialgud för boskapen och dess skötsel och dyrkas därför, såsom den där bringar lycka och välstånd, af herdar och dem, som ha med boskapen att göra. Liksom han särskildt finner vägarna, som boskapen vandrar, så är han i allmänhet en vägfinnare, som leder vandraren rätt. Som vägfinnare är han också de dödes vägvisare till en annan värld (liksom Hermes). Trots dessa särmärken synes P. dock vara en specialutformning af solguden, som den där når och öfverskådar allt. I alla händelser kallas han ett "solens sändebud" och identifieras med solguden (Surya o. s. v.) eller t. o. m. med månguden (Soma). Han tänktes åka på en med bockar (getter) förspänd vagn, säges vara tandlös och grötätande och icke njuta offerdrycken soma. Detta tyder på, att P. ursprungligen är en herdarnas, det lägre folkets, gud, som ursprungligen icke tillhörde den högre speciellt bramanska prästkulten, men först senare, som så många andra special-, klass- eller ståndsgudar, upptagits däruti. Jfr Muir, "Original sanskrit texts", V, Oldenberg, "Die religion des Veda" (1894), Flensburg, "Om guden Pusan i Rigveda" (1909), Siecke, "Pushan-studien zur idee des hirtengottes" (i "Mythologische bibliothek", VII, 1914). K. F. J. Puschboll [pu'ʃ-]. Se Bollspel, sp. 1030. Puschkin, A. S. Se Pusjkin. Puschkinia Adams, bot., växtsläkte af fam. Liliaceæ, underfam. Lilioideæ. P. scilloides liknar en Scilla, men har sambladigt hylle; den härstammar från Kaukasus och Mindre Asien och blommar mycket tidigt med vackra blå och hvita blommor, hvarför den ej sällan odlas som prydnadsväxt i trädgårdarna. Detsamma är förhållandet med den närbesläktade, blåblommiga Chionodoxa Luciliæ, som likaledes växer vild i Mindre Asien. G. L-m. Puscht-i-kuh, namn på den s. om Zagrospassen till Disful i sydvästlig riktning i flera parallellkedjor strykande delen af de mesopotamisk-iranska gränsbergen i persiska prov. Luristan, äfvensom på ett så godt som själfständigt länsfurstendöme under en vali, som betalar en årlig skatt till persiska kronan, men regerar autokratiskt öfver omkr. 200,000 pers., som bilda ett slags militäriskt bålverk