Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Puritaner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
625
Pusey-Pusjkin
626
verk mot Turkiet. De äro delade i två stammar,
P. ("bakom berget") v. om floden Kercha och
Pisch-i-kuh ("framom berget") ö. om denna flod. Om
sommaren bosatta i berglandet, tränga de om vintern
plundrande in på den östra Tigrisslätten inom turkiskt
område.
Pusey [piö’si], Edward Bouverie, engelsk teolog, f. 22
aug 1800 i Pusey nära Oxford, d. 16 sept. 1882, blef
1828 professor . i hebreiska och de kanoniska böckerna
vid Christ church i Oxford, hvilken befattning han
innehade till sin död. Han var redan en berömd man
med vidsträckta förbindelser både inom och utom
universitetsvärlden, när han 1834 slöt sig till den
då unga Oxford-rörelsen och lifligt började medarbeta
i dess traktatserie. Redan P:s yttre ställning och
anseende var af betydelse för rörelsen .- "han gaf
oss en position och ett namn", skrif-ver Newman -,
men ännu viktigare var den insats P. gjorde genom sitt
teologiska arbete. Genom P:s medarbetarskap förändrade
traktaterna karaktär, blefvo grundligare, utförligare
och mera vägande. P. skref om fasta, bot, dop och
nattvard och förfäktade därvid såväl en katoliserande
sakramentslära som den för rörelsen karakteristiska
grundåskådningen om den anglikanska kyrkans uppgift
att representera den äkta, förromerska katolicismen i
skarp motsats till protestantism och reformation samt
i mindre skarp till Rom, som dock genom afvikelser
och orättmätiga tillägg aflägsnat sig från den äkta
katolicismen. P:s ideal var visserligen en union med
Rom, men icke en union, där Rom ensam skulle bestämma
villkoren och den anglikanska kyrkan nödgas uppge
sin renare katolicism. Inom Oxfordrörelsens leder
åtnjöt P. anseende för att vara den främste och
lärdaste vetenskaplige teologen - ett bevis på hans
betydelse för rörelsen är i sin mån, att denna af
motståndarna stundom gafs namnet "puseyism", hvilket
namn sedan inom utlandet på sina håll vann ett visst
bur-skåp. Ett af P:s betydelsefullaste arbeten var,
att han tillsammans med Newman 1836 började ge ut
en engelsk öfversättning af kyrkofäderna, "Library
of the fathers .of the holy catholic church". På
grund af en 1843 hållen predikan, som anklagades för
katolsk nattvardslära, måste P. under två år lämna
sin prästerliga tjänstgöring. När emellertid Newman
öfvergått till Rom och rörelsen därmed förlorade sin
genialaste man och många med honom, förblef P. den
anglikanska kyrkan trogen och kom under den följande
tiden att ännu mer stå i förgrunden som erkänd
teologisk ledare för den högkyrkliga riktningen inom
Englands kyrka. För de nu framträdande "ritualistiska"
sträfvandena att införa romaniserande gudstjänstbruk
inom den anglikanska kyrkan stod P. dock främmande;
han ville icke härleda dylika konsekvenser från sin
"anglokatolska" ståndpunkt. Viktigast bland P:s
skrifter äro hans båda afhandlingar om nattvarden,
The doctrine of the real presence, as contained in
the fathers (1856), och försvarsskrifter för denna
bok (1857). Till P:s ära ha hans vänner upprättat
Pusey house i Oxford, där P:s bibliotek förvaras
och några teologer anställas för att i hans anda
egna sig åt teologiskt författarskap; stiftelsens
ledare är f. n. den bekante, i högkyrkliga kretsar
inflytelserike Darwell Stone. G- A-n.
Puseyi’sm. Se Pusey.
Pushkar [puʃkā’], stad i Brittiska Indien, distriktet
Ajmere, Rajputana, 12 km. n. om staden Ajmere. 3,831
inv. (1901). Staden har sitt namn efter en liten
sjö bland bergen, 728 m. ö. h., i hvilken Brahman
säges en gång ha badat som botöfning, och har ett
af de mycket få tempel i Indien, som äro helgade åt
Brahman. Vid den årliga bramafesten (okt.–nov.) komma
i medeltal 100,000 pilgrimer för att bada i sjön.
Pushtun [pa’ʃtən], eng. Se Paštun.
Pusjkin, Aleksandr Sergejevitj, Rysslands mest
berömde skald, f. 29 maj (g. st.) 1799 i Moskva,
d. 29 jan. 1837 i Petersburg, härstammade från
en gammal invandrad släkt Ratsji, som före Peter
den store gaf Ryssland många framstående bojarer,
ståthållare och statsmän, men på 1700-talet förlorade
allt politiskt inflytande. Fadern, Sergej Lvovitj P.,
var själf vitterlekare och vän af den
franska smakriktningen. Modern härstammade från en
neger Abram, som hamnat i Ryssland under Peter den
store och hvars underbara öden P. något romantiskt
skildrat i sin berättelse Arap Petra Velikago. Efter
tidens sed uppfostrades P. af franska guvernörer,
studerade flitigt faderns bibliotek och begagnade
franska språket för sina första poetiska utgjutelser,
påverkade af Voltaire. Genom sin amma Arina Rodiovna,
som han flerstädes i sina dikter tacksamt omnämner,
samt genom vistelsen på föräldrarnas landtegendom blef
han dock tidigt förtrogen äfven med rysk folkpoesi,
natur och språk. 1811 intogs han i lyceet i Tsarskoje
Selo, en förnäm, men i själfva verket mycket dålig
undervisningsanstalt, där bland andra lärare fanns
en bror till Marat under namnet de Boudry. Här
knöt han värdefulla bekantskaper med Pustjin,
baron Delvig, Tjaadajev och Zjukovskij och skref
vers, hufvudsakligen elegier och anakreontisk
erotik efter franska förebilder (Parny, Chénier
m. fl.). Vid en examen 1815 väckte han genom ett poem
den gamle skalden Derzjavins uppmärksamhet, och hans
första tryckta opus inflöt redan 1814 i tidskriften
"Vjestnik Jevropy". Efter slutad kurs inskrefs han
1817 i kollegiet för utrikes ärenden, men förde i
öfrigt alltjämt ett obundet lif, som ej mindre än
hans alla traditionella regler trotsande poetiska
alster skandaliserade klassicitetens målsmän och högt
uppsatta personer. P. skref vers med en oförliknelig
lätthet, egde en rik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
