639 Puy 640 des 1880 med Ludus pro patria. 1886 fullbordade P. Musernas heliga lund, Rhöne, Saöne, Antik vision och Kristlig inspiration, bildande en dekorativ följd i museet i Lyon, 1887 Historia, dikt, vetenskap, stor väggmålning i Sorbonnes festsal, 1890 Inter artem et naturam m. fl. målningar i Kouens museum, 1892-94 Sommaren och Vintern (Hotel de ville i Paris), 1893 för samma byggnad Frankrike hyllar Victor Hugo, 1895 en följd målningar för museet i Boston (Homeros, Vergilius, Historien, Astronomien, Telegrafen m. m.) samt 1897-98 S:te Geneviéve leder försvaret i det belägrade Paris och Geneviéve vakar öfver den sof-vande staden. Bland 1800-talets målare är P. den, som med största klarhet och säkerhet har genomfört en monumental och dekorativ stil, har lyckats kläda stora, enkla tankar i en stor och enkel form. Jämvikt och lugn utmärka hans kompositioner, en naivitet, som visserligen är inlärd, utstuderad, medveten, en enhetlig harmoni, genomförd med största konsekvens, med mycken knapphet i uttrycksmedlen och i färgbehandlingen, men allt på grundval af omsorgsfulla naturstudier. Han målade symboler af lifvets ledande makter, kärlek, fromhet, arbete, lag, hemkänsla, fosterlandssinne, medborgardygd. Han målar människan i samlif med naturen, i lugn och hvila, han inför landskapet i den monumentala konsten, och samma intryck af naturens och människans ungdom, som hvilar öfver hans antika visioner ("Musernas heliga lund"), ge äfven hans franska landskap med ängar och skog, med badande kvinnor eller nakna ynglingar, som of va sig i idrott. Fast han ofta rör sig på allegoriens område, blir han aldrig filosoferande eller litterär. Han undviker traditionella motiv och figurer, skapar själf sina symboler liksom sina motiv och scenerier. Trots sin förenklade stil, som för tanken till 1400-talets italienska väggmålare, kan han nå en stark stämningsverkan. Hans inflytande på det samtida monumentala måleriet har varit betydande. Egendomligt nog, utförde han ej sina målningar al fresco på väggen, utan målade dem på duk i sin ateljé. Och innan de fördes till sin bestämmelseort, utställdes de på "salongen". P. målade äfven porträtt (själfporträtt i Uffizigalleriet, Florens, konstnärens hustru i Lyons museum) och lämnade efter sig massor af teckningar, som visa ett kraft- fullt och säkert verklighetsstudium. Han tecknade också karikatyrer af mycken komisk kraft. Af de nordiska ländernas museer är galleriet i Helsingfors det enda, som eger ett verk af P., en kvinnostudie. P. var efter Meissoniers död president i Société nationale des beaux-arts. Jfr monografier af M. Vachon (1900), Golberg (1911), L. Riotor (1914), illustrationsverket "P. de Ch." med text af A. Michel och J. Läran (1911) samt "Les carricatures de P. de Ch." (med inledn. af fru Adam). G-g N. Puy [pui'], medeltida sällskap i Frankrike, hvilka liksom de tyska mästersångarsällskapen odlade sång, poesi och skådespel. Äldst var sällskapet i Arras (före 1200); blomstringstiden var 1300- till 1500-talen. Puy, Le P., fullständigt Le Puy-en-Velay [lə puī ã vəlä], hufvudstad i franska dep. Haute-Loire (Languedoc), ligger amfiteatraliskt på sluttningen af Mont Anis mellan floderna Borne och Dolezon, 3 km. från deras förening med Loire, och

Utsikt af Le Puy.

vid järnvägen S:t Étienne--Brioude af Paris--Lyon--Medelhafsbanan. Med afseende på sina egendomliga omgifningar är P. måhända den märkligaste staden i Frankrike. Midt i den af Dolezon och Borne genomflutna dalen ligger, fullkomligt isoleradt, Mont Anis, öfver hvilket en skarp, nästan lodrät bergkägla, Rocher de Corneille (757 m. ö. h., 132 m. öfver den nedre staden), uppstiger liksom Mont Anis själft af vulkanisk sten. På västra, södra och östra sidorna af berget ligger staden på 623--686 m. höjd och består af öfre och nedre staden. En präktig bulevard skiljer staden från de omgifvande förstäderna. P. är säte för en biskop och har bl. a. två prästseminarier, två lyceer, ett lärar- och ett lärarinneseminarium, ett offentligt bibliotek på omkr. 20,000 bd samt ett rikhaltigt, efter grundläggaren, Crozatier, uppkalladt museum. Bland offentliga byggnader må nämnas den på stadens högsta punkt belägna romanska katedralen Notre-Dame (från 300- till 1400-talen, men hufvudsakligen från 1000- till 1100-talet), ursprungligen en basilika, men flera gånger ombyggd. Hennes fordom i hela södra Frankrike berömda och mycket besökta Mariabild (la Vierge noire) af cederträ, som det uppges förd af Ludvig den helige från Orienten, uppbrändes under revolutionstiden och ersattes senare med en annan. Andra märkliga kyrkobyggnader äro S:t