Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Puttpärk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Laurent (från 1300-talet), med konnetabeln Du
Guesclins graf (endast inälfvorna nedlades där,
den öfriga kroppen i S:t Denis), och den utanför
staden, på en 85 m. hög vulkanisk bergkägla belägna
S:t Michel d’Aiguilhe (962–984), till hvilken en
i klippan huggen trappa leder upp. 1860 restes på
spetsen af Rocher de Corneille en 16 m. hög staty af
Notre Dame de France (af Bonnassieux), gjuten af 213
vid Sevastopol tagna kanoner. Från statyns krona,
dit en trappa invändigt leder, har man en präktig
utsikt öfver traktens märkvärdiga klippbildningar,
Borne- och Loire-dalarna, Velays vulkaner samt
Mézenc och Meygal. Äfven en annan staty (likaledes
af Bonnassieux), af den 1862 aflidne biskopen i P.,
de Morlhon, står på Rocher de Corneille. Staden,
som 1911 hade 16,639 inv. (20,944 i hela kommunen),
är centrum för departementets tillverkning af
spetsar och blonder. I slutet af 300- eller början
af 400-talet blef den hufvudort i velavernas land
(Velay) och vid samma tid biskopssäte. Gregorius
af Tours (på 500-talet) kallar staden Anicium,
på 900-talet hette den Podium Sanctæ Mariæ.
(J. F. N.)
Puy-de-Dôme [puī də dåm], departement i mellersta
Frankrike, bildadt af delar af Basse-Auvergne,
Bourbonnais och Forez (Lyonnais), omges af
dep. Allier, Loire, Haute-Loire, Cantal, Corrèze
och Creuse. 8,016 kvkm. 525,916 inv. (1911). Grenar
af Cevennerna och Auvergnes högland fylla östra och
västra delarna af departementet på ömse sidor om den
i nordlig riktning flytande Alliers bördiga dal,
Limagne, och upptaga omkr. 3/4 af arealen. Mängden af
kägelberg, kallade Puys, basalt- och lavamassor samt
kratrar röjer traktens fordom vulkaniska natur. De
utslocknade vulkanerna äro mest samlade v. om Allier,
där de äro fördelade i två hufvudgrupper. Den norra,
omkring Puy-de-Dôme, som gett departementet dess
namn, sträcker sig omkr. 30 km. i n. och s. och
består af 70–80 på en bas af granit uppstigande
käglor, somliga med kratrar af 160–200 m. djup
och 1,600 m. omfång. De största af dem äro det
egentliga Puy-de-Dôme (1,465 m.), Petit Puy-de-Dôme
(1,267 m.), Puy-de-Côme (1,255 m.) och Puy de Pariou
(1,210 m.). Södra gruppen, Mont Dore, har mellersta
Frankrikes högsta berg, Puy de Sancy (1,886 m.). Mont
Dore är förenadt med Montagne du Cantal genom de icke
vulkaniska grupperna Monts du Cézallier och Monts
du Luguet (Luguet, 1,555 m.), nära gränsen till
dep. Cantal. I öster, på gränsen till dep. Loire,
ligga Monts du Forez. Hufvudfloder äro Allier med
sina bifloder Dore och Sioule. På Mont Dore upprinner
Dordogne. Jorden är visserligen till större delen
torr och stenig, men dess vulkaniska natur befordrar
växtligheten. Af hela arealen äro omkr. 46 proc. odlad
jord, 13 proc. ängsmark, 12 proc. skogbärande mark
och 5 proc. vingårdar. Departementet producerar
omkr. 1 mill. hl. vin (af medelmåttig kvalitet). Ur
mineralriket erhållas stenkol (omkr. 400–450 tusen
ton), silfverförande blymalm, bergbeck, porfyr och
lava, kalksten, gips m. m. De mest besökta af de många
mineralkällorna äro Bains du Mont Dore, S:t Nectaire,
Châteauneuf och Châtelguyon. Industrien, som endast
i några trakter är liflig, omfattar hufvudsakligen
extraktion af bly och silfver samt tillverkning af
eggjärn (omkring Thiers), ylle- och bomullsväfnader
samt papper. Omkr. 20,000 pers. lämna om hösten sina hem
för att på andra orter söka arbete. Departementet
är indeladt i 5 arrondissemang: Clermont-Ferrand,
Ambert, Issoire, Riom och Thiers. Hufvudstad är
Clermont-Ferrand. (J. F. N.)
Puy-de-Dôme-rasen, husdjurssk., en nötkreatursras
i franska dep. Puy-de-Dôme, hvilken är särskildt
bekant för sin förträffliga mjölk. Rasen är liten,
knotig och högbent samt till färgen röd eller svart
med hvita tecken. H. F.
Pu-yi [-ji], Kinas siste kejsare af mandschu-dynastien
Ta-tsing, f. 11 febr. 1906, är son till
"försoningsprinsen", prins Tschun, och efterträdde
sin farbroder, kejsar Kuang-su, 14 nov. 1908. Som
kejsare bar han regentnamnet Hsuan-tung. Genom ett i
hans namn utfärdadt dekret af 12 febr. 1912 afsade sig
P. kejsarmakten och gaf sitt samtycke till införandet
af republikanskt styrelsesätt (se Kina, Suppl.); han
fick emellertid för sin lifstid behålla kejsartiteln
och erhöll ett rikligt apanage.
Puys [pui’] kallas i Auvergne och i Pyrenéerna
slocknade vulkankäglor. Jfr Puy-de-Dôme.
Puy-Sainte-Marie, baron af. Se Capdueil, P. de.
Puységur [puisegyr]. 1. Jacques François de
Chastenet, markis de P., marskalk af Frankrike,
f. 1656 i Paris, d. där 1743, deltog i ett stort antal
krig och slag (i Flandern, Tyskland och Spanien)
utan att någonsin föra högre befäl. Under Spanska
tronföljdskriget (1701 -13) var åt honom anförtrodd
organisationen af Spaniens stridskrafter. 1734
blef han marskalk. I L’art de la guerre (1748)
framställer han krigskonstens tillstånd på sin tid. -
2. Armand Marc Jacques de Chastenet, markis de P.,
den föregåendes sonson, f. 1751 i Paris, d. 1825 i
Buzancy (Aisne), var en tid militär, men skaffade sig
ett namn hufvudsakligen som en af magnetisören Mesmers
förnämsta lärjungar. Se vidare Animal magnetism,
sp. 1035-36. - 3. Pierre Louis de Chastenet, grefve
de P., tillhörande en yngre gren af ätten, f. 1727
i Albi, d. 1807, var 1788-89 krigsminister, deltog
10 aug. 1792 i försvaret af Tuilerierna, emigrerade
därpå till Tyskland (liksom året förut hans broder,
Jean Auguste de Chastenet de P., f. 1740,
d. 1815, ärkebiskop af Bourges) och återkom till
Frankrike 1802.
Puzur-Azzur, assyrisk konung. Se Assyrien, sp. 255.
Puzyrevskij, Aleksandr Kazimirovitj, rysk
krigshistoriker, f. 1845, deltog i det rysk-turkiska
kriget som stabschef vid Gurkos armé, blef 1884
professor vid generalstabens Nikolajevska akademi,
1890 chef för krigsministeriets kansli och 1901
guvernörens adjoint i Warschau. Det rysk-turkiska
kriget behandlade han i arbetena Vospominanija
oficera generalnago sjtaba (1879), Zimnij perechod
tjerez Balkany otrjada generaladjutanta Gurko
(1881) och Vojna 1877-78 (1887). Bland hans
öfriga militärvetenskapliga skrifter må nämnas:
Polsko-russkaja vojna 1831 g. (1886), Kavalerijskaja
ataka pri Somo-Sierre v. Ispanii (1884), Istorija
vojennago iskusstva v srednije veka (1884) och
Istorija vojennago iskusstva v epochu 30-letnej vojny
(om 30-åriga kriget). Åtskilliga af hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
