stone i utlandet, "Sveriges rikes ärkekansler och öfverste krigs- och fredsråd" samt var faktiskt en tid så godt som förste minister. Han grep sig också an med att reformera den svenska förvaltningen. Ett högsta förvaltande och äfven dömande "regementsråd" i hufvudstaden, "regementen" (regeringskollegier) under hvar sin ståthållare i landskapen, finansförvaltningen ordnad i en "kammare" eller ett "kammarråd", kyrkostyrelsen under en superintendent och ett "religionsråd", se där grunddragen i den nya organisationen. Den märkligaste frukten af hans administrativa lagstiftning är den delvis efter tyska förebilder hopsatta "ordinantian" eller "landsordningen för Västergötland" (dat. Lödöse 9 april 1540), som upprättade en länsstyrelse, omdanade rättegångsordningen och införde för första gången begreppet "politi" i den svenska förvaltningen. Den tillämpades några år, men föll efter hand ur bruk. Om den högsta rättskipningens organisation vittna ännu bevarade protokoll på tyska och svenska. Karakteristiska för P:s regim voro de detaljerade trohets- och tjänsteeder, med hvilka den nya organisationen skulle stödas, och det vidtsväfvande, till satsbyggnad och ordförråd vidunderliga kanslispråk, som han införde. Hans administrativa ingrepp i allmogens gamla frihet väckte missnöje och tillskyndade honom benämningen "konung i Uppland". Konung Gustaf måste själf taga honom utförligt i försvar. Huruvida han bär hufvudskulden för Dackefejden, som det påståtts, må dock lämnas därhän. Äfven på statsskicket öfvade P. inflytande. Han har säkerligen haft den mest betydande andelen i arfrikets införande och var upphofsmannen till de egendomliga ceremonier, som användes på mötet i Örebro nyårstiden 1540 vid hyllningen, samt författare till det då följda edsformuläret. Tvifvelsutan var det han, som vid samma tillfälle ledde den orättfärdiga rättegången mot Laurentius Andreæ och Olaus Petri. - Äfven som diplomat fick P. visa sin iörmåga. Han var Sveriges främsta ombud vid förhandlingarna vid Brömsebro 1541 och ledde den beskickning till Frankrike, som af slöt Sveriges första traktat med denna makt (1542). Under denna resa uppträdde han på ett öfvermodigt sätt och synes ha missbrukat sina fullmakter samt inlåtit sig i misstänkta förbindelser. Återkommen till Sverige, anklagades han för att på egen hand ha upplånat penningar, förfarit honom anförtrodda medel, värfvat trupper konung Gustaf ovetande och inlockat utländska furstar i riket samt ej kunnat lämna någon tillfyllestgörande redovisning. Han afsattes och dömdes till fängelse. Där lefde han ännu 1553. Hans dödsår är ej med säkerhet kändt. En nära samtida författare anger 1557. Det är ej endast ofvan antydda omfattande verksamhet och korta, lysande, men snöpligt afbrutna maktperiod, som gjort mannen ryktbar; hans minne har äfven framstått i den politiske äfventyrarens tvetydiga dager. Enligt ingen mindre hemulsman än Martin Luther skulle han varit son till en körsnär i Frankfurt am Main vid namn Peutinger, utan rätt tillegnat sig både namnet v. Pyhy och titeln juris doktor, gift sig med en adlig kvinna i Leipzig, men förlupit henne o. s. v. I Sverige uppträdde han gift med en Anna von Kökeritz. Dessvärre för hans eftermäle har det fallit sig svårt att pröfva dessa uppgifter. Emellertid skref Gustaf I själf till Luther, att P., så mycket konungen visste, på giltiga skäl skilt sig från sin förra hustru, och säkert är, att rättegången mot honom här fördes i närvaro af hans senare hustrus broder och att fru Anna ännu i flera år stannade i Sverige, utan någon antydan om att hennes äktenskap skulle varit mindre lagligt. Uti handlingar äldre än tiden för hans ankomst hit omtalas han ock både under namnet v. Pyhy och som kejserligt råd och juris doktor. Föga troligt är det vidare, att Gustaf I skulle aktat det mödan vardt att i sitt stora manifest till tyska nationen af 1546 utförligt försvara sin behandling af P., om denne varit en simpel äfventyrare. Att han åter verkligen bytt om namn, men af konung Ferdinands gunst fått rätt därtill, uppges i en fragmentarisk berättelse från början af Erik XIV:s tid (enligt denna berättelse skulle han af konung Ferdinand rekommenderats till Gustaf I). I Leipzig-magistratens intyg om hans giftermål där i staden kallas han "Conrad Beutinger" och säges vara från Augsburg ("Augustanus"). Huruvida han verkligen tillhört den berömda släkten Peutinger i Augsburg, som en samtida vittnesskrift anger, har dock hittills ej blifvit utrönt. Om den af honom åsyftade förvaltningsorganisationen se N. Eden, "Om centralregeringens organisation under den äldre vasatiden" (1899). Ehd. Pyhäjoki [-jå-]. 1. Älf i Österbotten, Finland, upprinner 124 m. ö. h. i Pyhäjärvi 131 kvkm. vida sjö i närheten af finska landtryggen och utfaller efter ett lopp af 166 km., upptaget af icke färre än 67 forsar, i Bottenhafvet mellan 64 och 65° n. br. P. är bekant för sitt starka vårflöde, hvarigenom den ofta åstadkommer vidsträckta öfversvämningar. Något laxfiske idkas i älfven. -- 2. Socken vid mynningen af ofvannämnda älf, lyder under Salo domsaga och härad i Uleåborgs län, är ett konsistoriellt pastorat af 2:a kl., Kalajoki kontrakt, Kuopio stift. Areal 511 kvkm. 4,784 inv. (1911), finsktalande. -- Vid P:s älfmynning utstod 16 april 1808 finsk-svenska armén häftiga strider med de förföljande ryssarna. -- 3. Friherreskap. Se d. o., sp. 1421. 1--2. A. G. F. Pyhäjärvi. 1. Socken i Nylands län, Finland, Lojo domsaga och härad, är ett imperiellt pastorat af 3:e kl., Lojo kontrakt, Borgå stift. Areal 237 kvkm. 4,918 inv. (1911), finsktalande. -- 2. Socken i Uleåborgs län, Finland, Piippola domsaga, Haapajärvi härad, utgör ett konsistoriellt pastorat af 2:a kl., Kalajoki kontrakt, Kuopio stift. Areal 1,341 kvkm. 6,308 inv. (1911), finsktalande. -- 3. Socken i Viborgs län, Finland, Keksholms domsaga och härad, är ett imperiellt pastorat af 2:a kl., Keksholms kontrakt, Nyslotts stift. Areal 522 kvkm. 7,344 inv. (1911), finsktalande. -- 4. Ofta förekommande namn på sjöar i Finland. Bland dem må särskildt nämnas följande. a) P., s. om Tammerfors, utgör centralsjön i Kumo älfs vattenområde, ligger 75--80 m. ö. h. samt är omkr. 16 km. lång och 2--3 km. bred. b) P., i Österbotten (se Pyhäjoki). c) P., s. om Kumo älf, 148 kvkm., 53 m. ö. h., märkvärdig för sin finsandsbotten. d) P. i norra Tavastland, 16 km. lång, 5 km. bred. e) P. i Karelen på gränsen mellan Viborgs och Kuopio län, afflyter norr ut till Orihvesi. 5. Friherreskap. Se d. o., sp. 1421. 1--4. A. G. F.