Pyhäkoski [-ka-], fors i Ule älf. Pyhämaa [-mā], kustsocken i Åbo och Björneborgs län, Finland, Vehmo domsaga och härad, är ett konsistoriellt pastorat af 3:e kl., Vehmo kontrakt, Åbo ärkestift. Socknen kallades fordom Pyhämaa öförsamling. Areal 61 kvkm. 1,391 inv. (1911), finsktalande. A. G. F. Py'häntä, socken i Uleåborgs län, Finland, hörde tidigare under Piippola moderförsamling. Socknen utgör ett imperiellt pastorat af 3:e kl., Brahestads kontrakt, Kuopio stift, Haapajärvi härad och Piippola domsaga. Areal omkr. 600 kvkm. 1,830 inv. (1911), finsktalande. A. G. F. Pyhäranta, kustsocken i Åbo och Björneborgs län, Finland, konsistoriellt pastorat af 3:e kl., Vehmo domsaga och härad, Vehmo kontrakt. Tidigare benämnd Pyhämaa eller Rohdais. Areal 131 kvkm. 2,786 inv. (1911), finsktalande. A. G. F. Py'häselkä. Se Orihvesi. Py'hätunturi [-tonto-]. Se Lappland, sp. 1219. Pyjama, en från Japan öfver England införd benämning på sofdräkt, nattdräkt för män. Pyk, Louise, sångerska, f. 20 mars 1849 på Kulla vid Hälsingborg, studerade vid konservatoriet i Stockholm och för F. Arlberg samt debuterade 1874 på Stora teatern som Agata i "Friskytten" och Elvira i "Don Juan". 1875-76 studerade hon i Paris för Pauline Viardot, hvarefter hon engagerades i Stockholm och utförde Elvira i "Den stumma", Nattens drottning i "Trollflöjten" och Isabella i "Robert" samt kreerade titelrollen i ölanders Blenda. 1877 studerade hon för Trivulsi i Milano och Stockhausen i Frankfurt a. M. 1878 konserterade hon i fäderneslandet och anställdes därefter vid Covent-garden-teatern i London. Mellan säsongerna konserterade hon därjämte flitigt, särskildt i oratorier, för hvilka hennes stora röst, i klangen erinrande om fru Michaelis, ehuru sprödare och fortare passerad, särdeles väl lämpade sig. 1882 uppträdde hon åter i Stockholm, såsom Agata, Norma, Aida, Valentine i "Hugenotterna" och Leonora (i 'Trubaduren"). 1884 gifte hon sig i New York med en engelsman, William Newson, och var sex år bosatt i Förenta staterna, där hon flerstädes konserterade. Äktenskapet upplöstes 1891, och hon återkom till Sverige. A. L.* Pyknld, bot. Se Ascomycetes, sp. 141. Pyknit, miner., en art topas, som förekommer i otydligt utbildade, sammanvuxna kristaller af halmgul färg vid Altenberg i Sachsen och Schlac-kenwald i Böhmen tillsammans med kvarts och lepidolit. Pykniten har sitt namn af grek. pyknofs, tät, därför att den har en större egentlig vikt än beryllen, med hvilket mineral den förr förväxlades. Ant. Sj.* Pyknométer (af grek. pyknofs, tät, och me'tron, mått) 1. Pik n om e t er, fys., en liten glasflaska med så väl inslipad propp, att den volym den innesluter är noggrant bestämd, nyttjas till att bestämma vätskors och pulverformiga kroppars eg. vikt (1. täthet). Väger pyknometern tom p och fylld med den vätska, hvars eg. vikt skall bestämmas, P, samt fylld med destilleradt vatten, Pt, så är vätskans eg. vikt p__p e = p-----. - För att bestämma eg. vikten af en * i-P pulverformig kropp fyller man först pyknometern med vatten, då den väger Pl} och inför därefter pulvret, låt dess vikt vara a, hvarvid en med pulvret lika stor volym vatten rinner ut. Sedan flaskan därpå väl aftorkats, väges den ånyo och befinnes väga P. Vikten af en med pulvrets volym lika stor volym vatten är då a + Px - P, och den sökta specifika vikten _ a 6 ~ a + P;~"P" Se vidare Egentligvikt. A. Bi-n." Pyknosty! (Pykno stylos), bygnk. Se D i a-styl. Pyla'des (grek. Uvkdöys, lat. Pylädes], grek. myt., en son till konung Strofios i Fokis, var Orestes' (se d. o., grek. myt.} trogne vän och vapenbroder och förmäldes sedermera med dennes syster Elektra. Bildligt nyttjas namnet P. stundom som liktydigt med trogen vän. A. M. A. Pylago'rer. Se Amfiktyoner. Pylaiska amfiktyonien. Se Amfiktyoner. Pylkönmäki, socken i Vasa län, Finland, Lau-kas härad, Saarijärvi domsaga, konsistoriellt pastorat af 3:e kl., Borgå stift och Saarijärvi kontrakt. Areal 369 kvkm. 2,491 inv. (1911), finsktalande. A. G. F. Püllna, by nära Saidschütz och Bilin i norra Böhmen, bekant för sina glaubersalt- och bittersaltkällor, hvilkas vatten sedan 1820 försändes vida omkring och användes för sina lösande verkningar. Det naturliga Püllnavattnet begagnas ej i Sverige, utan endast konstgjordt. Püllnavattnet är starkare än Saidschütz', håller 32,7 fasta beståndsdelar på litern. Dosen är vanligen 1--2 dricksglas. F. B.* Ln. Pylon (grek., stor port), hvar och en af de båda massiva och ogenombrutna byggnader, hvilka, liksom den gotiska katedralens torn, flankera portarna till de fornegyptiska templens förgårdar och resa sig högt öfver tempelbyggnaderna i öfrigt. Pylonen har en långsträckt rektangulär planform; den smalnar uppåt och afslutas med en rundstaf och en däröfver framspringande hålkäl, som bildar bröstvärn omkring det platta taket, dit inre trappor leda; rundstafven löper äfven ned utefter byggnadens fyra hörn. Väggytorna täckas vanligen af reliefer, koilanaglyfer och målningar. På framsidan äro ofta medelst urholkningar i pylonernas nedre del och utskjutande stenar i deras öfre del anordningar gjorda för uppställning af flaggstänger. Jfr art. Byggnadskonst, sp. 707, vidstående fig., jämförd med fig. 1 i art. Edfu,

Hufvudfasaden af templet i Edfu med sina två pyloner (i tänkt restaureradt skick).