- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
651-652

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pyhäkoski ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nas tre i Nationalmuseum:
Vik vid klippig kust,
Herdefolk med boskap och
Solbelyst flodlandskap.

C. R. N.*

Pynaert [pejnart], Edouard, holländsk pomolog,
f. 1835 i Gent, d. där 1900, utgaf åtskilliga värdefulla
arbeten rörande pomologi och fruktodling, hvaribland
Les serres-vergers (1861, flera uppl.).

Pyndare (fsv. pundare, af mlat. ponderarium,
af lat. pondus, vikt), en af järn eller stål
förfärdigad olikarmad våg, å hvilken balkens
l. stångens kortare arm har dels en fast stödjepunkt
med upphängningskrok, handtag e. d. för att uppbära
hela vågen, dels en belastningskrok, vågbro eller
vågskål för att uppbära varan, som skall vägas,
medan den längre armen är graderad och försedd med
en undertill hängande, flyttbar motvikt ("löpare",
"löpvikt") af bestämd tyngd. Vägningsredskap af
nästan samma konstruktion ha påträffats i det forna
Pompeji (ett sådant kallades på latin statera). I
Sverige nyttjades pyndare troligen redan före
1200-talet. Jfr Besman.

Pünjer, Bernhard, tysk religionsfilosof, f. 1850,
d. 1885, teol. professor i Jena. Hans ståndpunkt
är en idealistisk teism. I religionen samverka
enligt hans åsikt förstånd, känsla och vilja,
men utgångspunkten anser han vara att söka inom
känslolifvet. Religionsfilosofien har att betrakta
religionen i dess sammanhang med allt annat andligt
lif och med hela den öfriga verkligheten. Hans
hufvudarbeten äro
Geschichte der christlichen religionsphilosophie seit der reformation (2 bd, 1880–83),
Grundriss der religionsphilosophie (1886) och
Religionsphilosophie auf modern wissenschaftlicher grundlage (1886).

S–e.

Pynt, sjöv. 1. Spets, t. ex. pynten af en udde eller
pir, flypynt o. s. v. – 2. P. l. Pyntning,
en väflik klädsel på sladden (ändan) af ett tåg. –
Pynta, på yttersta ändan af gröfre tåg med de yttre
garnen sammanfläta en klädsel omkring tåget, som genom
de inre garnens "aftafsning" småningom aftar till
en spets, i hvilken man ofta gör ett öga l. stropp,
för att kunna fästa en smäckrare lina, hake e. d. Jfr
Tagla.

2. R. N.*

Pyogen (af grek. py’on, var, och ge’nein, alstras), varbildande.

Pyoktanin, kem. med., "var-dödare", anilinfärgämnen
med användning som bakteriedödande antiseptica. Ett
af dessa, P. cæruleum, ett mörkgrönt skiftande
ämne, är identiskt med färgämnet metylviolett,
ett annat, P. aureum, gula kristaller,
motsvarar färgämnet auramin. Båda medlen
visade sig döda bakterier och andra mikroorganismer,
i den mån de färgade dessa. Pyoktaninpreparaten
rekommenderades först som antiseptica särskildt vid
infektiösa ögonåkommor. Numera användas de mest i
veterinärpraktik.

C. G. S.

Pyopericardium (af grek. py’on, var, peri’, omkring,
och kardi’a, hjärta), patol. Se Hjärtsjukdomar, sp. 867.

Pyopneumothorax (af grek. py’on, var), med.,
var i lungsäcken. Se Lungsjukdomar, sp. 1454.

Pyorré (af grek. py’on, var, och rhei’n, flyta), med., varflytning.

Pyosalpinx (af grek. py’on, var, och salpinx,
äggledare). Se Kvinnosjukdomar, sp. 419.

Pyovarium (af grek. py’on, var, och lat. ovarium,
äggstock). Se Kvinnosjukdomar, sp. 419.

illustration placeholder

Pypin, Aleksandr Nikolajevitj, rysk
litteraturforskare, f. 1833 i Saratov, d. 1904,
författade redan som student en ordbok till
Novgorodska krönikan i kejs. vetenskapsakademiens
"Sbornik" (1852) och väckte stort uppseende med
sin doktorsafhandling (1857),
Otjerk literaturnoj istorii starinnych povjestej i skazok russkich,
hvari han på grundvalen af själfständiga
forskningar påvisade de ryska folksägnernas
historiska utveckling och samband med bysantinska,
sydslaviska och västerländska stoff. Bl. a. upptäckte
han handskriften till den gamla ryska lärodikten
om "Gore-zlotjastie" (dryckenskapens förbannelse
i berättande form, sv. öfv. i A. Jensens "Rysk
litteratur", 1912). Efter en tvåårig utländsk
studieresa utnämndes han 1860 till extraordinarie
professor i rysk litteraturhistoria, men lämnade
platsen 1861 på grund af studentoroligheterna och var
1863–66 först medarbetare, sedan hufvudredaktör af
tidskriften "Sovremennik". Redan 1861 publicerade
han i 3:e delen af "Pamjatniki starinnoj
russkoj literatury" sina undersökningar om den
ryska medeltidslitteraturens apokryfiska böcker,
Lozjnyja i otrečennyja knigi russkoj stariny.
1865 utkom hans gedigna slaviska litteraturhistoria,
Obzor istorii slavjanskich literatur,
hvars polska afdelning sköttes af V. D. Spasowicz.
I ny, betydligt utvidgad upplaga utkom den 1874–81
under titeln
Istorija slavjanskich literatur (öfv. till ty. och fr.),
som blef grundläggande för den litteraturhistoriska
slavistiken, ehuru den storryska afdelningen icke
medtogs i detta sammanhang. Lidelsefri objektivitet
och vetenskaplig detaljrikedom, särskildt i hänvisningar
till källorna, göra detta arbete allt fortfarande
oumbärligt. Hans öfriga litterära storverk äro
Obstjestvennoje dvizjenie v Rossii pri Alexandre I (1871; 2:a uppl. 1885, tysk öfv. 1894),
Charakterjstiki literaturnych mnjenij ot 1820 do 50-ich godov (En öfversikt af de litterära strömningarna 1820–50 i Ryssland; 2:a uppl. 1890),
Bjelinskij, ego zjizn i perepiska (1876, Bjelinskijs lif och brefväxling),
Istorija russkoj etnografii (4 dlr, 1890–91)
och det monumentala
Istorija russkoj literatury (4 bd, 1890–99;
rysk litteraturhistoria t. o. m. Pusjkin och Gogol).
Från och med upprättandet af den utmärkta tidskriften
"Vjestnik Jevropy" (1867) var P. en af dess flitigaste
medarbetare och offentliggjorde där en mängd värdefulla
artiklar, hvaribland
Russkoje masonstvo v XVIII v. (Ryska frimureriet på 1700-talet, 1867–68),
Feofan Prokopovitj (1869),
Panslavizm v prošlom i nastojaščem och
Literaturnyj panslavizm (1878–79),
Polskij voproz v russkoj literature (1880; Polska frågan i ryska litteraturen) och
Obzor russkich izučenii slavjanstva (1899, en öfversikt af den ryska slavistiken).
P. invaldes 1872 i ryska vetenskapsakademien, men
undervisningsmi-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:59:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcb/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free