brunkolsbäddar. Mineralkällorna äro många, hvaribland flera heta. P:s flora utmärkes i de lägre delarna (intill 400 m.) af alltid gröna löfträd, högre upp af kastanjer, ek och bok (intill 1,600 m.); därefter följa barrträden, såsom Abies pectinata och Picea excelsa, samt slutligen alpväxter. Bland djurvärlden märkas björn, varg och lo, dessutom genetten och vildkatten. Vildsvin och hjortar uppträda i skogbevuxna dalar och i bergstrakterna en för P. egendomlig stenbock (Capra pyrenaica). Ett annat endemiskt djur är en desman-näbbmus (Myogale pyrenaica), som finnes vid några strömmar på norra och södra sidan. Snöråttan går till växtgränsen, snöharen träffas mest mellan 1,800 och 2,500 m. Tjädern, snöripan och den röda rapphönan (Caccabis rufa) samt flera slags gamar äro de märkligaste representanterna för fågelfaunan. Reptilier och amfibier skilja sig icke från södra Frankrikes. J. F. N. Pyrénées [pirenē], namn på tre departement i södra Frankrike. 1. Basses-P. [bass-], det sydvästligaste departementet i Frankrike, begränsadt af Vizcayaviken i v. och Pyrenéerna i s., är bildadt af Béarn, franska Navarra och de gascogneska landskapen Soule och Labourd. 7,712 kvkm. 433,318 inv. (1911). Departementet har sitt namn däraf, att Pyrenéernas toppar vid dess södra gräns äro lägre än i det närliggande östligare dep. Hautes-P. Högst äro de i s. ö., i den 2,885 m. höga Pic du Midi d'0ssau, och bli mot v. allt lägre. Den allmänna riktningen hos floderna är mot n. v. genom ett lågbergigt land, som är till större delen bevuxet med skog eller vinrankor. Norra hälften röjer i sitt utseende grannskapet till "les landes". Strömmarna mötas nästan alla i Adour genom Gave de Pau, Gave d'Oloron, Bidouze och Nive. Nivelle faller omedelbart ut i hafvet, likaså Bidassoa, som bildar gräns mot Spanien. 58 proc. äro odlad jord, 3,1 proc. vingårdar och 20 proc. skog. Majs och hvete äro hufvudsädet. Antalet får, getter och svin är stort. Industrien är tämligen obetydlig och sysselsätter endast omkr. 80,000 pers. Mineralriket lämnar salt samt antracit, koppar, järn, zink, bly och silfver i små kvantiteter. Departementet har flera mineralkällor, såsom Eaux-Bonnes, Eaux-Chaudes, Cambo nära Bayonne och S:t Christau nära Oloron. Pau, S:t Jean de Luz och Biarritz äro mycket besökta vinterkurorter. De förnämsta hamnarna äro Bayonne och S:t Jean de Luz, hvarifrån järnväg går till S. Sebastian i Spanien. Departementet är indeladt i 5 arrondissemang: Pau, Bayonne, Mauléon, Oloron och Orthez. Hufvudstad är Pau. -- 2. Hautes-P. [åt-], departement i södra Frankrike ö. om det förra, är bildadt af Bigorre och andra gascogneska distrikt. 4;534 kvkm. 206,105 inv. (1911). Några af Pyrenéernas toppar i detta dep. öfverstiga 3,000 m.; den högsta är Vignemale (3,290 m.). Den imponerande bergskedjan med sina glaciärer och vattenfall samt de vackra dalarna ditlocka årligen ett stort antal turister; den mest besökta platsen är det ryktbara Gavarnie (se sp. 658--659 med fig.). Norra delen af dep. består af slätter eller rättare bördiga dalar, med sädesfält, vingårdar och ängar. I n. ö. ligger den kalla, blåsiga Lannemezanplatån (400--660 m.), hvilken genom sin kalhet och ofruktbarhet bildar en slående kontrast till slätten nedanför. Hufvudfloder äro Gave de Pau, Adour och Neste. Af hela arealen äro omkr. 58 proc. odlad jord. 3 proc. vingårdar och 18 proc. skog. I dalarna, där artificiell bevattning bidragit att höja jordens naturliga bördighet, odlas företrädesvis majs, hvete och råg. Ladugårdsskötseln är högt utvecklad; utmärkta äro i synnerhet kor från Lourdes och oxar från Tarbes. Vingårdarna lämna omkr. 109,000 hl. vin. I de högre trakterna företrädas vingårdarna af valnötsträd och andra fruktträd. Departementet har flera marmor- och skifferbrott. Grufbrytningen är obetydlig. De mest bekanta mineralkällorna äro Bagnères-de-Bigorre vid Adour, Cauterets, S:t Sauveur, Barèges, Capvern nära Lannemezan och Siradan nära Garonne. -- P. har någon textilindustri; de lätta yllefabrikat, som kallas barèges, och stickade arbeten från detta dep. äro bekanta långt utom dess gränser. Järnvägen från Bayonne öfver Tarbes till Toulouse skär departementet. Passen öfver Pyrenéerna till Spanien ha en höjd af mer än 2,000 m.; intet af dem är farbart med vagn, och endast 3 -- Gavarnie, Ourdissetou och Plan -- med lastdjur. Dep. är indeladt i 3 arrondissemang: Tarbes, Argelès och Bagnères de Bigorre. Hufvudstad är Tarbes. -- 3. P.-orientales [-åriãta'l], departement i södra Frankrike, vid Medelhafvet och spanska gränsen, är bildadt af Roussillon och en del af Languedoc. 4,145 kvkm. 212,986 inv. (1911). Södra och västra delarna fyllas af Pyrenéerna, hvilka förgrena sig i flera armar mellan floderna Agly, Tet och Tech. Mont Canigou (2,785 m.) mellan de båda sistnämnda floderna är, ehuru ej det högsta, dock det märkligaste berget, emedan det är tämligen isoleradt och med stor tydlighet visar de olika växtzonerna. Mellan de delvis med evig snö täckta bergskedjorna ligga vackra, bördiga dalar och i nordöstra delen af dep. den af kanaler genomskurna alluvialslätten kring Perpignan. Utmed kusten finnas flera strandsjöar (Étang de Leucate och Étang de S:t Nazaire) samt kärrtrakter. Af hela arealen äro omkr. 52 proc. odlad jord, omkr. 13 proc. vingårdar och 15 proc. skog. Departementets förnämsta rikedom äro dess viner (Roussillonviner), hvaraf produktionen uppgår till 1,5--2 mill. hl. och däröfver. Mycket sydfrukter odlas och äfven mullbärsträd för silkeskultur. Dep. är ett af de på järnmalm rikaste i Frankrike. Större delen af malmen exporteras till Aveyron, Gard eller Allier, och endast en mindre del nedsmältes inom dep. Af mineralkällor må nämnas Amélie-les-Bains, La Preste-les-Bains, Boulou, Molitz, Vernet, Olette och Escaldas. Industrien är föga utvecklad och inskränker sig till något hyttdrift och spiksmide samt tillverkning af papper, läder, olivolja, brännvin och korkproppar. De förnämsta hamnarna äro Banyuls, Port Vendres och Collioure. Järnvägen från Bayonne till Barcelona går genom dep. förbi Perpignan. Andra vägar öfver Pyrenéerna gå genom Col de la Perche från Perpignan och Montlouis till Puygcerda och genom passet Perthus från Perpignan till Figueras. Dep. är indeladt i 3 arrondissemang: Perpignan, Céret och Prades, samt har Perpignan till hufvudstad. 1--3. (J. F. N.) Pyreneiska freden kallas det fredsfördrag, som 7 nov. 1659 ingicks emellan Frankrike och Spa-