671 Pyromorfit-Pyrop 672 absolut svarta kroppens" strålning (jfr Strålning). En sådan absolut svart kropp representerar hvarje af ett för strålningen ogenomträngligt hylle omgifven kropp, om kroppen och hy Het ega samma temperatur. Dess utstrålning beror såväl till färg som styrka endast på dess temperatur. Omvändt kan alltså dess temperatur bestämmas genom mätning af dess strålning. Man kan härvid antingen mäta kroppens hela (integrala) strålning med användning af bolo-meter (se d. o.) eller också medelst spektralbo-lometer 1. -fotometer bestämma den ljussort (våglängd), som representerar maximum af strålning. Man erhåller temperaturen i förra fallet ur Stefans lag, i senare ur Wiens. Dessa metoder äro direkt användbara exempelvis för bestämning af temperaturen i en ugn, hvars inre ju kan betraktas som en absolut svart kropp. Men' äfven för icke svart strålning använder man dem ofta i brist på bättre metoder, t. ex. vid bestämning af solens och stjärnornas temperatur. Den erhållna temperaturen är då den temperatur, som en svart kropp måste ega, för att dess utstrålning skall vara densamma som kroppens i fråga, och benämnes denna kropps svarta 1. effektiva temperatur samt understiger i allmänhet mer eller mindre dess verkliga. Ur solstrålningens styrka har Christiansen beräknat solytans effektiva temperatur till omkr. 6,000° C. En bekväm optisk pyrometer, som äfven lämpar sig för tekniskt bruk, har konstruerats af Holborn och Kurlbaum. Den består af en kikare, i hvars bild-plan en glödlampas kolfiber befinner sig och som kan riktas mot den glödande yta, hvars temperatur det gäller att finna. Lampan matas af en elektrisk ström, genom hvars reglering man kan variera dess ljusstyrka, till dess att kolfibern försvinner mot bakgrunden. Temperaturen erhålles då ur den elektriska strömmens styrka. Apparaten måste graderas genom jämförelse med en svart kropp, hvars temperatur på annat sätt kan bestämmas. Glödlampan kan ej tåla mer än 1,500°. Skall instrumentet användas för högre temperaturer, måste den infallande strålningen försvagas i viss känd proportion. Detta kan ske medelst rökglas eller upprepad reflexion. - Litt.: Barus, "Messung hoher temperaturen" (1892), och Le Chatelier och Boudouard, "Mésure des températures élevées" (1900). L. B. B. Pyromorfit Hausmann (ty. grunbleierz, braun-bleierz), miner., består af fosforsyrad blyoxid samt klorbly enligt formeln Cl Pb5 P3 012. Den kristalliserar i sexsidiga prismor, i druser samt druf- eller njurformiga och derba partier. Hårdhet = 3,5-4, eg. vikt = 6,9-7. Pyromorfiten är obetydligt genomskinlig, med f ettglans och gröna samt bruna färger. Den smälter lätt för blåsrör samt löses af salpetersyra och kalilut. P. är en sekundär bildning och förekommer på och i närheten af blyglans, bildande pseudomorfoser efter sagda mineral. Anmärkningsvärdt är, att en sådan pseudomorfos af pyromorfit efter blyglans ofta åter omvandlas till blyglans, alltså ett slags återbildning. Vanligt är dessutom, ett den förtränges af andra mineral, såsom limonit, galmeja o. s. v. Lokaler: Freiberg, Zellerfeld (på Harz), Pfibram, Mies (i Böhmen), Ems o. s. v. A. Hng. Pyromorfitkristall. Se K r i s t a 11 o g r a f i, sp. 1337. Pyron, kem., en organisk förening, som består af en sex-ledig kärna, innehållande en syreatom: XCH=CHX CO O XCH=CHX Pyron själf har ej större betydelse, men väl flera af dess derivat. Ett sådant är dimetylpyron, som väckt stor uppmärksamhet på grund af sin förmåga att addera syror, såsom HC1, oxalsyra etc., och därvid bilda salter. Härvid antog man först, att den syreatom, som ingår i ringen, blef fyrvärdig och därefter helt enkelt adderade syran, liksom kväfvet i ammoniak, H3 N, vid inverkan af t. ex. saltsyra öfvergår till femvärdigt och bildar H4 NC1. Formeln skulle då ha utseendet I. Enligt nyare undersökningar af Baeyer sker dock antagligen, samtidigt med att syret blir fyrvärdigt, en omlag-ring, och formeln för saltsur dimetylpyron skulle få utseendet II. På grund af dessa föreningars stora CH3 /CH=C H co V XCH = ^ XC1 l C-OH Q--CL CH3 II. analogi med ammoniumsalterna kallas de oxo» niumsalter (se d. o.). De ega alla de egenskaper, som utmärka salter af svaga baser med starka syror, såsom stark hydrolys, sur reaktion etc. Ett i naturen förekommande pyronderivat är chelidonsyra 1. pyrondikarbonsyra, som förekommer i Chelidonium majus. - Ett annat pyronderivat, som har liknande egenskaper som dimetylpyron, är xanton, en pyronring, kondenserad med två bensolkärnor: 0:co;0 xy^o-Ay Äfven här öfvergår syret vid inverkan af syror till fyrvärdigt. Xantons dioxyderivat är indiskt gult. Som ett derivat af pyron kan äfven flavon betraktas. Det består nämligen af en pyronkärna; kombinerad men en bensolring och en fenylgrupp: Flera af dess derivat förekomma i naturen som växt-färgämnen, t. ex. kvercetin (se d. o.), kry sin, det gula färgämnet i poppelknoppar, luteolin, färgämnet i färgreseda, brasilein (se F ä r n b o c k) och hematein (se H e m a t o x y l i n). I- B. Pyronderivat, kem. Se Pyron. Pyronring, kem. Se Pyron. Pyröp (af grek. pyropo's, eldfärgad), miner., mörkt hyacintröda till blodröda granater, utgörande en tillfällig beståndsdel af vissa serpentiner i Böhmen och Sachsen eller förekommande såsom lösa korn bland vittringsprodukter efter nämnda bergarter. P. är hufvudsakligen en magnesialerjordsgranat (3 Mg O . A12 03 . 3 Si 02) med inblandning af almandinsubstans (se Alman-d i n) och krom. Den användes till smycken (s. k.