673 Pyrophorum-Pyroxengruppen 674 bömisk granat) och slipmaterial. Det gamla ädelstensnamnet "karbunkel" användes vanligtvis för pyroper. (Se G r a n a t g r u p p e n.) A. Hng. PyiVphorum, bot. Se Pyr u s. Pyro^horus, zool. Se Eldflugor. Pyropissit, miner., ett bland brunkol i lager af 15-25 cm. tjocklek förekommande hartslikt ämne, af smutsgul till ljust gulbrun färg, som vid torr destillation lämnar paraffin; står emellan harts och ozokerit. Eg. vikt = 0,5-0,8. Ant. Sj.* Pyrortit (af grek. pyr, eld), miner. Se O r t i t. Pyrösis (grek. pyfrosis, inflammation), med., halsbränna, magsyra. Se Magsjukdomar, sp. 519. Pyroskop (af grek. pyr, eld, och $kopé~ifn, se), fys., betecknar ofta detsamma som pyrometer, men bör rätteligen användas endast i fråga om sådana instrument, som ej medge verklig mätning, endast visa inträdet af en viss temperatur (jfr Pyrometer). Ordet brukas äfven om en anordning att automatiskt ange eldfara. L. B. B. Pyrosmalit (af grek. pyr, eld, och osme, lukt), miner., ett vattenhaltigt monosilikat af järn- och manganoxidul, där en del syre ersattes af klor, kristalliserar i hexagonala prismor, med olivgrön färg och metallartad pärlemorglans på de tydligast framträdande, basiska genomgångarna. Eg. vikt = 8,17; hårdhet = 4-4,5. Pyrosmaliten afger klorlukt vid påblåsning. Den förekommer vid Nordmarks och Dannemora grufvor. Ant. Sj.* Pyrosöma, Pyrozoma, zool., till ordningen Ascidiceformes, klassen Tunicata (se d. o.), m a n-t e l d j u r, hörande släkte. Det är en fritt vid hafs-ytan simmande koloni, oftast af fingerborgliknande form. Kolonien omsluter en nedåt utmynnande cen- Pyrosoma: A sedd från sidan, B sedd från ändan (med kloaköppningen), C i längdgenomskärning. tralkloak; de enskilda djuren stå lodrätt i förhållande till koloniens längdaxel så, att införsöppningen befinner sig på den yttre ytan af den ihåliga könen och utförsmynningen vetter åt kloaken. Gälsäcken är vid med gallerlikt genombrutna väggar liksom hos sjöpungarna (se T u n i c a t a). I äggstocken mognar blott ett ägg, som är omgifvet af ett säckformigt, stjälkadt hölje; stjälken tjänstgör som äggledare och utmynnar i kloaken. Ur ägget framgår en förkrympt, sjöpungslik individ (cyatho-zooid), och af denna alstras genom knoppning fyra individer (ascidiozooider), medan den själf dör. De fyra ascidiozooiderna utgöra första anlaget till kolonien och fortplanta sig dels genom befruktade Tryckt den 20/4 15 ägg, dels genom knoppning. P. utstrålar ur ett parigt, i munnens närhet beläget organ ett starkt fosforescerande ljus, som är ett af de rikaste bidragen till s. k. mareld (se d. o.). De 6 arterna af P. ha en vidsträckt utbredning i oceanerna, mest allmänna i deras tropiska delar; två lefva i Medelhafvet. L-e. Pyrostibnit, miner., dets. som a n t i m o n-blände. Pyrosyror (af grek. pyr, eld), kem., benämnas dels syror, som bildas vid torr destillation af andra syror (t. ex. p y r o s l e m s y r a, p y r o v i n-syra), dels, och numera oftast, ett slags ofullständiga anhydrider af fleratomiga syror, såsom pyrosvafvelsyra, HO - S02. O . S02 . OH, och pyro-fosforsyra, (H0)2 PO . O - PO(OH)2, hvilkas salter uppstå genom glödgning af vissa sura salter af fler-basiska syror, t. ex. 2KHS04 = H20 + K2S205 surt kalium- kaliumpyrosulfat 2HNa2 P04 = H2 O + Na4 P2 07 dinatrium natriumpyrofosfat ortofosfat P. T. C.* Pyroteknik (af grek. pyr, eld, och te'chne, konst), fyrverkeri. - Pyroterkniker, fyrver-kare. Pyroxen Haiiy, miner., dets. som monoklina pyr-oxener. Se Pyroxengruppen. Pyroxengruppen (af grek. pyr, eld, och xefnos, främling, angifvande en gammal, men ogrundad föreställning, att mineralet icke kunde förekomma i eruptiva bergarter), miner., sammanfattningsnamn för en grupp rombiska, monoklina eller sällan tri-klina mineral, utgörande normala, enkla silikat af kalcium, magnesium, järn och mangan, stundom med inblandning af isomorfa aluminiumsilikat. Trots den antydda växlingen i fråga om kristallsystem och kemisk sammansättning visa de olika pyroxenvarie-teterna sinsemellan en mycket stor öfverensstämmelse med afseende på kristallernas allmänna ha-bitus och zonutbildning, motsvarande ytvinklars storlek o. s. v. Särskildt karakteristiskt för alla pyroxener är, att prismavinkeln konstant utgör omkr. 87° (den närstående amfibolgruppens = omkr. 124°) samt att de prismatiska genomgångarna äro väl utvecklade. Kristallernas färg växlar emellan hvit och mörkt grön, egentliga vikten emellan 2,6 och 3,6, hårdheten emellan 3,5 och 6. Dessa växlingar hos olika pyroxenvarieteter äro på lagbundet sätt beroende af växlande halt af järnsilikat. Af samma orsak framkallas också växlingar med afseende på optiska egenskaper: Ijus-och dubbelbrytning, pleokroism, axel vinkelns storlek hos olika pyroxener. Af vanliga syror angripas pyroxenerna endast obetydligt. Pyroxenerna äro i allmänhet lättsmälta, bildande flusser, som stelna till ett alltefter järnhalten mer eller mindre mörkt glas. I de vid vissa metallurgiska processer erhållna slaggerna påträffas ofta väl utkristalliserade silikat af pyroxenens sammansättning. Pyroxener äro karakteristiska, primära beståndsdelar af eruptiva bergarter, i främsta rummet basiska och ultra -basiska, såsom peridotiter, noriter, gabbroarter, hy-periter, diabaser, basalter, eklogiter, men äfven neutrala och sura, såsom pyroxenandesit, -syenit, 22 b. 22