677 Pyrrhosiderit-Pythagoras 678 honom att återvinna tronen (297). S. å. eller 296 gifte han om sig med Lanassa, Agathokles' dotter. För Macedonien, som han eröfrat, men 288 nödgats af träda till Lysimachos, sökte han ersättning i Italien, dit han öfvergick 280 med anledning af tarentinernas uppfordran att bistå dem mot romarna. Han besegrade dessa vid Heraklea i Lu-canien (280) och vid Asculum i Apulien (279). Men redan den förra af dessa segrar ingaf honom en hög tanke om romarnas krigsduglighet, och den senare kostade honom så stora förluster, att han med anledning däraf utropade: "En sådan seger till, och jag är förlorad!" (Däraf uttrycket "Pyrr-husseger" om en dyrköpt och ofruktbar framgång.) Misströstande om att kunna lyckligt genomföra kriget mot romarna, antog han med nöje syrakusaner-nas kallelse att komma dem till hjälp mot kartagerna. 278 gick han öfver till Sicilien, undanträngde kartagerna ända till Lilybaion på öns västra hörn och umgicks redan med planer att angripa Kartago i Afrika. Ett uppror af de siciliska städerna bragte honom dock plötsligen i svårt trångmål, och då tarentinerna ånyo anhöllo om undsättning, gick han åter öfver till Italien (276). Efter att under öfverfarten ha lidit stora förluster genom ett anfall af den kartagiska flottan, blef han i Italien grundligt slagen af konsuln Curius Dentatus vid Beneventum (275), hvarifrån han själf endast med möda räddade sig. Med lämningarna af sina trupper gick han öfver till Epirus (274), började krig med Antigonos Gonatas i Macedonien och eröfrade s. å. en stor del af hans rike. Sedermera vände han sig mot Grekland och framryckte mot Sparta. Det tappra motstånd han där mötte tvang honom dock till återtåg, under hvilket han på den argiviska slätten sammanstötte med Antigonos Gonatas. Bådas trupper inträngde samtidigt i staden Argos, och en gatustrid uppstod, under hvilken P. dödades (272). Kik på förmåga att äfven i de bryd-sammaste förhållanden finna nya utvägar och tapper ända till öfverdåd, saknade denne antikens ryktbaraste condottiere dock den beslutsamhet och fasta energi, som kräfvas för att genomföra stora företag. P. namnes som författare af flera krigsvetenskapliga arbeten. P. har själf skrifvit memoarer, som begagnats af senare antika författare. - Litt.: bl. a. Helbig, "Deux portraits de P., roi d'Épire" (i "Mélanges d'archéologie et d'his-toire", 1893), och Klotzsch, "Epirotische geschichte bis zum jahre 280 v. Chr." (1911). A. M. A.* Pyrrhosiderit, miner., dets. som göthit (se d. o.). Pyrrhotin, miner. Se M a g n e t k i s. Py'rrhula, zool. Se Domherresläktet. Pyrrhusseger. Se Pyrrhos. Pyrrpfyllin, kem. Se Klorofyll. Pyrröl, kem., en först i stenkolstjära 1834 af tysken Kunge och därefter 1858 af skotten Anderson i bentjära 1. Dippels olja (se d. o.) upptäckt kväfvehaltig, organisk förening, C4 H4. NH, som i rent tillstånd bildar en färglös vätska, af egendomlig, om kloroform erinrande lukt. Den blir genom luftens inverkan snart brun. Kokpunkt 131°. En känslig reaktion på pyrrol och dess derivat är deras egenskap att färga en med saltsyra fuktad furusticka röd, hvilket förhållande äfven föranledt namnet pyrrol (af grek. pyrrhos, eldröd). Pyrrols konstitution framgår af dess bildning genom inverkan af ammoniak på bärnstenssyrealdehyd: 2H2 O CH2 - CHO CH = CH.^ i + NH3 = | CH2 - CHO CH = CH" Bärnstenssyre- Pyrrol aldehyd Oaktadt sin kväfvehalt är pyrrol ej basisk, utan snarare svagt sur, i det att H i NH kan ersättas af t. ex. kalium under bildning af pyrrolkalium, C4 H4 NK. För öfrigt visar pyrrol stor analogi med aromatiska föreningar, såsom fenol. Exempelvis ger pyrrolkalium med kolsyra pyrrolkarbonsyra liksom fenolnatrium ger salicylsyra. - Pyrrol är den viktigaste bland de heterocykliska (se d. o.) föreningarna af 5 atomer. Många mycket vanliga växt-och djurämnen innehålla en pyrrolkärna, såsom fallet är med blodfärgämnet (hemoglobin, se d. o.) och växternas klorofyll (se d. oj samt några alkaloider, t. ex. nikotin (se d. o.). Äfven i proteinämnena ingå pyrrolderivat (se Protein, sp. 412). Och indigoblått är ett derivat af det med pyrrol nära besläktade ämnet indol (se d. o. samt Indigoblått). - Se äfven P y r a s o 1. K. A. V-g. Pyrus (P i rus) L., bot., ett släkte af träd eller buskar, hörande till fam. Rosacew, underfam. Po-moideoB. Bladen äro enkla eller sammansatta. Blommorna sitta i flock eller kvast. Kronbladen äro 5, fria, ofta stora, hvita eller rödlätta. Stiften 2-5, frukten är äppelfrukt (se R o s a c e se), 2-5-rummig med l-3 frön i hvarje rum. Släktet, som omfattar omkr. 60 arter i norra halfklotets tempererade länder, indelas i följande undersläkten: Py-rophorum med bladen i knoppen rullade, med fria stift och med stenceller i fruktköttet (P. communis), Malus som föregående, men med nedtill förenade stift och utan stenceller (P. Malus, P. prunifolia, P. baccata), Hahnia med bladen i knoppen veckade (liksom hos följande) och benhårdt endokarp (P. torminalis), Sorbus med hinnaktigt endokarp (P. domestica, P. Aucuparia, P. Aria, P. suecica, P. fennica, P. Chamcemespilus) och Aronia med mycket tunt endokarp (P. arbutifolia). I Sverige finnas P. Malus, äppelträd, apel (se Äpple), P. communis, päronträd (se Päron) och flera arter af undersläktet Sorbus (se Oxelsläktet och Rönn). Några arter odlas hos oss som prydnadsväxter, t. ex. P. torminalis (vild i Danmark), P. Chamczmespilus (mellersta Europa) och P. arbutifolia (Nord-Amerika, buskartad). Om P. baccata se Paradisäpplen, om P. prunifolia se Äpple, om P. domestica se Rönn och om P. japonica se C y d o n i a. G. L-m. Pysslingar. 1. Myt. Se Ä l f v a. - 2. Zool. Se H a l f a p or. Pythagoras (grek. IIvdayoQag, lat. Pytha'go-ras), grekisk filosof, f. omkr. 580 f. Kr. på Samos, d. omkr. 500 i Metapontum. Den antika litteraturen är rik på underrättelser om P. och hans lärjungar samt deras läror, men då traditionen därom snart uppblandades med delvis fantastiska sagor, är det svårt att urskilja den kärna af historisk sanning, kring hvilken denna sagokrets bildats. Rörande P:s lif antas, att han först uppträdt som lärare på Samos, sedan han genom vidsträckta resor och omfattande studier riktat sin bildning. Som mogen man skall han ha