- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
697-698

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Påhl - Påhlman, Otto Fredrik - Påhåll - På jämn köl - Påkeforsen (Pockiforsen) - På kryss - På kung Orres tid - Påkänning, tillåten - Pål - Pålask - Pålbyggnader

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

697 Pähl-Pälbyggnader 698 Påhl. Se Pohl 1-4. Påhlman, Otto Fredrik, militär, politiker, tillhörande en från Westfalen härstammande och 1650 på svenska riddarhuset introducerad ätt, hvars flesta medlemmar egnat sig åt den militära banan, f. 24 mars 1785, d. 8 maj 1822 i Linköping, blef 1802 fänrik vid Lifregementets värfvade infanteribataljon, där han 1803 befordrades till löjtnant. 1809 öfverflyttad till af Palénska regementet, blef P. 1810 kapten vid Andra lifgardet och 1812 adjutant hos kronprinsen Karl Johan. P. deltog i såväl 1808-09 års fälttåg i Finland och Västerbotten som striderna 1813-14 i Tyskland och Norge. Han blef 1813 major, 1817 öfverstelöjtnant och 1822 öfverste i armén. Konstituerad att som vice landshöfding utreda ett balansmål i Nyköpings län 1819, blef P. extra ledamot i Krigskollegium 1821 och förordnades till vice landshöfding i Östergötlands län 10 jan. 1822. Utan tvifvel böra dessa snabba framgångar ses mot bakgrunden af P:s parlamentariska bana. Kedan vid sin första riksdag 1809-10 väckte han stor uppmärksamhet genom sin motion om undersökning af de högre ämbetsmännens förhållande under tiden efter 1800 års riksdag. Lifligt intresserad, varmhjärtad och vältalig, blef P. snart en af sitt stånds flitigaste debattörer, som rönte mångfaldiga bevis på dess förtroende. Så kallades han redan vid slutet af sin första riksdag till statsrevisor och led. af riddarhusdirektionen, i hvilken egenskap han fungerade till 1814. Vid riksdagarna 1810, 1815 och 1817-18 var han led. af statsutskottet samt kallades vid de båda sistnämnda af landtmarskalken att biträda honom i talmanskonferensen. 1818 valdes han till fullmäktig i Eiksgäldskontoret och till tryckfrihets-kommitterad. 1815 knöt han vid sitt namn äran af en kraftig opposition mot från borgarståndet utgångna försök att förbjuda judarna att inflytta och vistas i riket. Hans memorial i ämnet på riddarhuset, som gaf anledning till en långvarig och hetsig fejd i tidningar och broschyrer, hade också åsyftad verkan. v- M. Påhåll. Se Grufkompass. På jämn köl, sjöv. Se Djupgående. Påkeforsen (P ock iför sen) i Lilla Lule älf inom Jokkmokks socken, Norrbottens län, omkr. 17 km. ofvanför älfvens förening med Stora Lule älf, har en total fallhöjd af 23 m. på en sträcka af 4,3 km., hvaraf endast en fallhöjd af 11 m. på en 1,600 m. lång sträcka anses vara användbar vid en utbyggnad. Vattenområdet utgör 9,695 kvkm. (hvaraf 5 proc sjöar) och industriella medelvattenmängden 35,7 kbm. i sek. Forsen tillhör staten. På kryss, sjöv. Se Kryss 4. På kung Orres tid. SeKungOrre och Jung-ner i "Maal og minne", 1914. Påkänning, tillåten, tekn., kallas den ansträngning inom ett material, som tillätes vid dess användning för olika konstruktioner. Denna är för olika material och konstruktioner mycket olika, beroende på den säkerhetsgrad, som i hvarje fall anses nödvändig. För järnkonstruktioner till vanliga broar och byggnader räknas vanligen 3- till 4-faldig säkerhet, d. v. s. man tillåter en ansträngning af */3 till V4 a* ämnets brottgräns, då tillåtna påkänningen för vanligt göt järn antas till 1,000- 1,200 kg. per kvcm. (se H å 11 f a s t h e t). För järnvägsbroar, maskinkonstruktioner o. d., utsatta för skakningar eller växlande belastning, antas den tillåtna påkänningen mindre än i förra fallet. För andra materialier, såsom armerad betong, räknas säkerhetsgraden till 4- ä 6-faldig, för t r ä-virke 5- till 7-faldig samt för sten och b e-t o n g 10-faldig eller mer, hvarvid den tillåtna påkänningen blir beroende af de olika materialiernas hållfasthet. - Litt.: Htitte, "Des ingenieurs taschenbuch" (22:a uppl. 1914). P. Ax. L. Pål, sammandragen form för P a u l u s. Pålask. Se Läsk, skpsb. Pålbyggnader, fornk., byggnader uppförda på pålar, antingen i vatten eller på land. I. Pålbyggnader i vatten. Seden att bygga bostäder på pålar ute i en sjö, hvilken sed ännu mångenstädes fortlefver (jfr fig. 2 och art. Nya Guinea, fig. 3), påträffas hos flera af forntidens folk, såväl inom som utom Europa. Dessa egendomliga byggnader uppföras vanligen på

illustration placeholder Fig. 1. Schematisk framställning af pålbyggnad.

följande sätt (se fig. 1). En mängd pålar nedslås nära hvarandra i sjöbottnen på något afstånd från stranden och afsågas på samma höjd, ett par fot öfver vattenytan. På pålarna läggas vågrätt ett eller flera lager af stockar, och sedan dessa betäckts med lera och sand, uppföras hyddorna på den sålunda genom konst bildade marken. Sådana pålbyggnader begagnades allmänt i många europeiska länder under både stenåldern och bronsåldern; efter järnets införande kommo de småningom ur bruk. Pålbyggnaderna ha i Schweiz, där man funnit flera och bättre bevarade lämningar af sådana än annanstädes i Europa, varit föremål för noggranna undersökningar alltsedan vintern 1853--54, då uppmärksamheten med anledning af då rådande låga vattenstånd riktades på dem. Af själfva pålbyggnaderna finnes nu ofta intet annat kvar än den i sjöbottnen neddrifna nedre delen af pålarna. Det öfriga har blifvit förstördt antingen af eld eller genom tidens inverkan. Äfven af den del, som ursprungligen låg öfver vattnet, ha dock någon gång lämningar bevarats, hvilka vid pålbyggnadernas förstöring sjunkit ned i vattnet och där blifvit täckta af uppväxande torf. Några af de nu i fråga varande sjöarna ha nämligen under tidens lopp förvandlats till torfmossar, och genom torfvens skyddande förmåga har mycket, som annars skulle ha förstörts, blifvit bevaradt ända till vår tid. Mycket har också, åtminstone delvis, bevarats därigenom, att det vid pålbyggnadernas brand kolats, hvarefter det i koladt tillstånd kunnat trotsa tiden. Till följd häraf har det genom undersökningar af alla dessa lämningar blifvit möjligt att om lifvet i Europa under den förhistoriska tiden samla en mängd värdefulla upplysningar, som ej på annat sätt kunnat erhållas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 20 22:59:03 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcb/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free