Fig. 2. Moderna pålbyggnader i Una, en biflod till Sava, Bosnien.

Pålbyggnader från stenåldern. Några pålar räckte högre upp än de andra och bildade stommen i hyddornas väggar. Någon gång har man kunnat se, huru stora den tidens enkla hyddor ha varit. På ett ställe uppgräfde man i torfven två hyddor, som hvardera hade en längd af 7 m. och en bredd af något mera än 5 m. På ett annat ställe fann man inom en yta af 30 m. längd och 9 m. bredd fyra hyddor, och så godt som hvarje hydda hade haft sin härd, sin väfstol, sin handkvarn samt sina förråd af säd, äpplen o. d. På samma ställe hittades slipstenar och verktyg af sten. Väfstolens plats angafs af de tyngder, som en gång hållit ränningen spänd; stundom har man bredvid sådana minnen efter väfstolen också upptagit lämningar af det väfda. Vanligen hade i hvarje hydda, eller måhända i en särskild afdelning däraf, fåren och getterna sin plats. Otvetydiga spår visa, att också nötkreatur och svin mångenstädes lefvat i pålbyggnaderna. Dessa voro således ej blott bostäder för människor, utan äfven husdjuren höllos där, åtminstone någon del af året. De nyss omtalade förråden af säd bevisa, att åkerbruket redan under stenåldern var af ganska stor betydelse; man odlade hvete, korn och hirs. Att säden verkligen odlats i närheten af pålbyggnaderna och ej införts dit långväga ifrån, framgår för öfrigt däraf, att man äfven funnit flera af de ogräsarter, såsom blåklint m. m., hvilka pläga växa på åkrarna. Hyddornas antal i en och samma "pålby", som man skulle kunna kalla en sådan ute i sjön anlagd by, måste mångenstädes ha varit mycket stort. Det finnes nämligen byar, hvilkas pålar betäckt en yta af mera än en hektar. Förbindelsen med land uppehölls antingen genom en brygga (om afståndet ej var för stort) eller genom båtar, hvar och en urholkad ur en stor trädstam. -- Att den del af stenåldern, under hvilken man på detta sätt bott ute på schweiziska sjöarna, varit mycket lång, bevisas genom mäktigheten af de lager, som flerstädes bildat sig under den tid, som de till nämnda period hörande pålbyarna egt bestånd. På ett ställe ligga lämningarna af tre pålbyar på hvarandra, och äfven den yngsta af dessa hör till tiden före bronsålderns början. Sedan man på detta ställe uppfört en by, och denna, som tjockleken af det under dess tillvaro bildade lagret ådagalägger, länge egt bestånd, blef den förstörd genom en eldsvåda, hvars spår ännu äro synliga. Man uppförde därefter på samma ställe en ny pålby, och sedan denna varit utsatt för samma olycksöde som den första, byggde man där för tredje gången en by. Den sistnämnda har icke blifvit förstörd af eld, utan öfvergifvits af någon annan orsak. De pålar, på hvilka den första af dessa byar hvilat, gå ned i den ursprungliga sjöbottnen, men de till de två yngre anläggningarna hörande pålarna nå ej lika djupt ned. Oaktadt så lång tid förflutit från det den första byn anlades, till dess den tredje öfvergafs, att de därunder bildade lagren ha en tjocklek af nära 1,5 m., hade dock under hela denna tid stenåldern fortvarat och bronsen icke hunnit bli känd i landet. Äfven i Sverige har man under stenåldern haft bostäder af samma slag som pålbyggnaderna. Vid