använda färdiga pålar har man numera olika metoder att tillverka dylika i marken. Sålunda nedföras i marken tunna järnrör till erforderligt djup, hvarefter rören fyllas med betong och uppdragas, eller också uppdragas rören och det uppståndna hålrummet betongfylles. I förra fallet erhållas s. k. simplexpålar, i senare strausspålar. Litt.: Se Grundläggning. P. Ax. L. Pålok, fast stöd för en brobana, utgöres af en vinkelrätt mot brolinjen nedslagen rad af pålar, vanligen lika många, som brobanan har underslag. Ofvanpå pålarna påtappas ett hammarband, på hvilket underslagen fästas. På hvardera sidan om pålarna spikas en snedsträfva. Pålok kan användas äfven vid fältbroar på grundt vatten och ej för hård eller stenig botten. O. A. B. (L. W:son M.) Pålrot, bot. Se Rot. Pålsboda, järnvägsstation inom Sköllersta socken, Örebro län, vid Västra stambanan och Örebro-Pålsboda järnväg, 13 km. från Hallsberg. Pålsboda-Finspångs järnväg. Se Norra Östergötlands järnvägsaktiebolags järnvägar. Pål Skoftesson. Se Arnmödlingarna. Pålstaf (da. pålstav). Se Celt. Pålstek, sjöv. Se Stek. Pålsund, vanlig benämning på smalare sund, som någon gång och då vanligen af försvarshänsyn varit spärrade genom en eller flera i bottnen nedslagna pålrader. Så benämnas sålunda: 1. Sundet mellan Södermalm och Långholmen, hvilket dock måhända aldrig varit förpåladt. -- 2. Sundet mellan fastlandet (Bogesundslandet) och Vaxön, tvärsöfver hvilket 1711 utlades en spärrande bom, hvarefter ett batteri för 4 pjäser där anlades; 1713 ditförlades äfven flytande batterier, hvarjämte ett krubbverk byggdes. I juli 1719 reparerades bommen och sänktes några fartyg i sundet, dit äfven 1 linjeskepp, 1 styckepråm, 2 fregatter och 8 galärer förlades. 1720 förlängdes och afslutades ett förut på ett grund i sundet påbörjadt batteri och sänktes ytterligare 4 skutvrak. 1721-22 byggdes här en skans, som sedan länge underhölls, men slutligen fick förfalla. 1742 anlades provisoriska verk vid detta sund. 1770 bestämdes, att de gamla verken åter skulle iståndsättas. 1807 byggdes en "barrikad" öfver sundet, och 1808 iståndsattes skansen och byggdes ett batteri. Pålsundsskansen kallades nu äfven Bogesunds skans. 1796 försänktes sundet, och i slutet af 1830-talet påbättrades försänkningen. 1867 års fästningskommitté ansåg, att försänkning och skans skulle bibehållas, men under 1870-talet, då försvaret af västra inloppet flyttats något längre ut, lämnades Pålsundsskansen åt sitt öde. -- 3. Sundet mellan Mörköns södra del och Södermanlands fastland, som befästes redan våren 1623, då en broskans här anlades. 1720-21 byggde fortifikationsöfversten v. Dahlheim en ny skans i den gamla och då alldeles förfallna broskansens ställe, men äfven den nya skansen förföll snart och måste grundligt repareras såväl 1742-43 som 1808. Efter 1809 lämnades äfven denna Pålsundsskans åt sitt öde. -- 4. Sundet mellan Eknön i Slätbakens mynning och Östergötlands fastland. 1839 års befästningskommitté föreslog, att till försvar af Göta kanal en befästning skulle uppföras på Eknön eller annan strand vid Pålsundet såsom varande lämpligare plats än det härför äfven påtänkta Mem; men 1861 års försvarskommitté ansåg, att kanalen bäst försvarades af skärgårdsfartyg, understödda af landtrupper och starka fältverk. L. W:son M. Pålverk, befästningsk., förr använd träförskansning, som utgjordes af en eller två rader lodrätt ställda pålar. De nedgräfdes omkr. 1 m. och nådde 2,2 m. öfver marken. Skottgluggar uthöggos på manshöjd öfver marken, på det att fienden icke utifrån skulle kunna begagna sig af dem för att skjuta in i verket. För skyttarna anlades på inre sidan en skyttbank. Pålverk erbjödo en god stormfrihet, men motstodo icke artillerielden och kunde därför användas endast där de stodo dolda och skyddade för fiendens eld, t. ex. i ryggsidan på större fältverk. Sedan de numera ej lämna skydd ens för infanterielden, ha de förlorat all betydelse som befästning, för så vidt pålarna ej ställas i dubbla rader och mellanrummet fylles med jord o. d. L. W:son M. Pålägg, husdjurssk., kallas den del af husdjurens afkomma, som utväljes till rekrytering af besättningarna ("lägges på") till skillnad från den öfriga delen, som af olika skäl utgallras antingen vid födseln eller något senare. Man skiljer exempelvis på en "påläggskalf" och en "gödkalf". Den förra skall vid lämplig ålder användas till afvel, då däremot den andra slaktas, innan den hunnit lämna någon afkomma. Ett vanligt uttryck är "eget pålägg", hvarmed afses de djur, som egaren uppfödt själf och ej inköpt. H. F. Påläggslås. Se Lås, sp. 161. Påmark (fi. Poomarkku), imperiellt pastorat af 3:e kl. i Björneborgs nedre kontrakt af Åbo ärkestift, Ulsby härad och domsaga i Åbo och Björneborgs län, Finland, hörde tidigare under Norrmarks pastorat. Areal 286 kvkm. 4,651 inv. (1911), finsktalande. A. G. F. Påminnelser, jur. När öfver en hos myndighet gjord ansökan eller öfver anförda besvär myndigheten infordrat förklaring och sådan afgetts, står det sökanden eller den, som besvärat sig, fritt att i "påminnelser" bemöta, hvad i förklaringen anförts. I mål, som genom underställning kommit under hofrätts pröfning, eger den sakfällde själf att i "påminnelser" utveckla sin talan. I mål, som genom revision inkomma till Högsta domstolen, användes denna beteckning för den skrift, hvari sökanden närmare utvecklar sin talan. Se vidare Anmärkning. I. Afz. Påmönstring. Se Hyresaftal, sp. 28. Pånyttfödelsen, teol Se Nya födelsen. På nådigste befallning, statsr. Se Nåd. På näsan, sjöv. Se Djupgående. På pari, hand. Se Kurs 2, sp. 323. Pårsatjåkko. Se Kebnekaise, sp. 1352. Pårte-tjåkko. Se Meteorologiska stationer, sp. 282 och fig. 2. Påsenot, Snörpevad (eng. purse-seine), ett amerikanskt fiskredskap, som begagnas äfven i Norge och i Sverige (i Bohuslän). Den utlägges från båt ute i vattnet och brukas för fiskarter, hvilka förekomma i stora stim, såsom makrill, sill m. fl. Vid fisket begagnas tre båtar, och vaden utlägges med tillhjälp af dessa rundt om stimmet samt hålles genom kaggar och flöten simmande i