- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
705-706

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Påsenot, Snörpevad - Påsk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vattnet. Den dras icke in som en vanlig not, utan de undre telnarna äro så inrättade, att de med särskilda draglinor kunna från den största båten dragas ihop, så att redskapet därigenom kommer att bilda liksom en säck, hvaruti fisken är innesluten och hvarifrån den inhåfvas i båtarna. R. L.* Påsk (hebr. pæ'saḥ, grek. pascha). 1. Judarnas påsk är sannolikt af så hög ålder, att den går tillbaka till förmosaisk tid. Då Mose och Aron begära af Farao, att deras förtryckta landsmän skulle få gå ut i öknen för att där fira en offerfest till Jahves ära (2 Mos. 5: 3; 7: 16, 8:26 ff., 10: 9), förutsätter berättelsen, att Israels barn sedan långt tillbaka varit vana att fira en sådan fest, och denna var sannolikt en påskfest. Då nu Israels uttåg och räddning skedde i sammanhang med denna gamla fest, fick den enligt den i 2 Mos. 12: 23 ff. infogade redaktionella anmärkningen ett nytt firningsämne och en ny förklaring (pæ'saḥ härledes här af pāsaḥ: gå skonande förbi). I Jahvistens lagsamling (2 Mos. 34: 25) betraktas påsken ännu som en fest, den där icke inordnats i de stora festernas cykel, och i Elohistens lagar (den s. k. Förbundsboken, 2 Mos. 20: 22--23: 33) förekommer den icke uttryckligen. Däremot omtalas här (2 Mos. 23: 14--16) det osyrade brödets fest, som skulle firas i 7 dagar i månaden abib (mars--april), och ätandet af osyradt bröd var enligt 2 Mos. 12: 34, 39 (Jahvist) äfven utmärkande för påskhögtiden. Då festerna dessutom firades ungefär samtidigt, slogos de af 5 Mos. 16 (jfr Hes. 45:21) tillsammans, hvartill här kom den nya bestämmelsen, att äfven påsken nu som alla de andra vallfartsfesterna skulle firas vid centralhelgedomen i Jerusalem (jfr 2 Kon. 23: 22 f.). Som inledning till det osyrade brödets fest bestämmes påsken också i den af Prästkodex upptagna lagen i 3 Mos. 23: 1--8, där den liksom de öfriga festerna dateras efter månadernas ordningsnummer. I den egentliga Prästkodex är påsk åter förvandlad till en fest i hemmet, som skall firas på aftonen 14 nisan efter den säkert gamla ritualen i 2 Mos. 12: 1--20, jfr vidare 4 Mos. 9: 6--14; 28: 16--25. Angående den senare judendomens påskfirande må här endast påpekas, att såväl antalet deltagare som platsen för påskmåltiden borde vara noga uppgjord på förhand (jfr Mark. 14: 12--17). Vid själfva måltiden hörde till ordningen, att en bägare vin och en skål med bröd och bittra örter gingo laget rundt (jfr Matt. 26: 23), hvarefter man sjöng ps. 113 och 114, under det att den andra vinbägaren tömdes. Därefter kom den egentliga påskmåltiden, hvarvid påskalammet åts jämte de osyrade bröden och den tredje bägaren dracks (jfr Matt. 26: 26). Det hela afslutades med den fjärde bägaren och afsjungandet af ps. 115--118. 2. Den kristna påsken. Påskhögtiden är den äldsta kristna högtiden, roten till kyrkoåret, och kan möjligen spåras redan i nya testamentet (1 Kor. 5: 7 ff.). Men likformighet vid uppkomsten af kyrklig sed har varit ganska ringa, och detta gäller också påskhögtiden. De judekristna församlingarna firade den judiska påsken och ha därvid på något sätt också firat åminnelsen af Jesu död och uppståndelse, men påsken var för dem det primära och grundläggande. De hedningkristna församlingarna ha, så vidt Paulus blef den bestämmande, icke känt sig bundna af det judiska passafirandet, de ha ej aktat på dagar, månader och år. Vid slutet af 2:a århundradet är emellertid det kristna påskfirandet allmänt utbredt inom hela kyrkan. De vid denna tid förda striderna just om påsken äro ett vittnesbörd därom. Stridens innehåll är ej fullt uppdagadt. I Mindre Asien höll man af pietet fast vid den judiska 14 nisan (däraf namnet kvartodecimaner) och höll då kristen påskmåltid till åminnelse af Jesu död. Möjligen firades då äfven Jesu uppståndelse, hvarvid man, med eller mot sin vilja, fick utseendet af att antaga, att Jesus dött och uppstått på samma dag. Romersk praxis höll före, att Jesus uppstod på tredje dagen. Uppståndelsedagen l. söndagen blef därför själfskrifven påskdag, oberoende af månadsdatum. Den romerske biskopen Viktor (189--194) exkommunicerade mindreasiaterna, därvid dock mötande motstånd på flera håll. Romersk praxis segrade emellertid. Möjligen kan utvecklingen konstrueras på följande sätt. Påsken egnades ursprungligen Jesu död, var en kristen passahögtid i sorg. Firandet af Jesu uppståndelse anslöt sig väl därtill, men på ett själfständigt sätt. Bägge festerna ha sammansmält till en enda stor glädjehögtid med tyngdpunkten på firandet af uppståndelsen enligt västerländsk praxis. Däraf härrör tillbakasättandet af långfredagen inom katolska kyrkan, där den ej är helgdag, men väl firas med stora ceremonier. Tiden för påskfirandet fixerades i antijudisk riktning vid Nicæamötet 325: första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen. Antik-hedniska inflytanden ha gjort sig gällande, då påsken därjämte blef ett firande af årets början, af våren, af världsskapelsen. -- I den evangeliska kyrkan har långfredagen blifvit den kanske största helgdagen. I svenska kyrkan firades länge tredje- och fjärdedag påsk som helgdagar. Tredjedagen kom att blott i städerna firas med gudstjänst. Äfven denna afskaffades 1741, men återkom redan 1743. Genom k. förordn. af 4 nov. 1772, som reducerade helgdagarnas antal, afskaffades också tredje- och fjärdedag påsk. 3. Tidpunkten för den kristna påskens infallande och sättet att bestämma den. Som ofvan är nämndt, fastställdes på mötet i Nicæa grundsatsen, att uppståndelsens fest skulle firas på en söndag, nämligen första söndagen efter påskfullmånen, samt, om denna inträffade på en söndag, på nästföljande söndag. Med påskfullmånen l. påskterminen (terminus paschalis) förstås då den fullmåne, som inträffar närmast efter vårdagjämningen. Då vid denna tid vårdagjämningen inföll 21 mars, tog man för bekvämlighets skull detta datum som oföränderligt vårdagjämningsdatum och fastställde som påskfullmåne den fullmåne, som inträffar 21 mars eller närmast efter detta datum. Emellertid visade det sig besvärligt att för hvarje år på astronomisk väg bestämma påskfullmånen, och därför upprättades tid efter annan påsktabeller, som omfattade ett större eller mindre antal år och hvilka erhöllos medelst mer eller mindre noggranna cykliska beräkningar. Den första kända påsktabellen uppgjordes af Hippolytos för åren 222--333 med tillhjälp af en 16-årig cykel. Sedermera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 20 22:59:03 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcb/0369.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free