711 rektangulära träskifvor, af hvilka några tillvaratagits. Men hvad som framför allt väckt de besökandes häpnad är de kolossala stenstoder (af lava), som stått i rader på terrasser (grafkamrar) på slättlandet (monoliter af 7--8 m. höjd, numera alla omkullfallna samt mer eller mindre sönderslagna och förvittrade) och ännu stå på västra sidan af vulkanen Rana Roraka på sydkusten (se fig.) och äfven inuti kratern; de senare äro af betydligt större dimensioner än de förra. Dessa stenbilder betraktas med stor vördnad af befolkningen, som betecknar hvarje stod med ett särskildt namn. Ön togs 1888 i besittning af Chile för att tjäna som straffkoloni. Nu lära dock inga fångar finnas kvar. Se uppsats af H. Stolpe i ”Ymer” (1883). (J. F. N.) Påskören. Se Påskpenningar. På Slag, landtbr. Se Höbärgning.

Påslagning, sjöv., en taljas fästande vid ett tåg, en kätting eller en annan taljas löpare (det sistnämnda kallas att "slå talja på talja"), såsom vid förtöjningsarbeten, tyngders förflyttning, ansättning m. fl. tillfällen. Af fig. synas olika slags påslagningar, af hvilka b, c och d kallas "nackslag" (fordom "krängstek"), emedan trossen går rundt blockhakens nacke. Gäller arbetet en kätting eller ett groft tåg, kan blockhaken ej "slås på" direkt, utan man måste därvid betjäna sig af en stropp (e). Jfr. Ansätta 2. R. N.* Påssjoakka, lapp. Se Mytologi, sp. 174. Påssjuka (grek. parotitis), med., inflammation i parotis (spottkörteln), förekommer antingen som en lindrig, själfständig, ganska smittsam infektionssjukdom eller som en elakartad komplikation till svåra febrar, tyfus, scharlakansfeber o. a. Halsen svullnar upp under örat och käkvinkeln, hvarjämte ömhet, värk och lindrig feber inställa sig i den förra formen. Svullnaden fördelar sig efter en eller annan vecka och går sällan till varbildning i den förra formen, oftare i den senare. Till lindring af obehag vid den epidemiska påssjukan kan lokal värme och antireumatiska medel (aspirin e. d.) rekommenderas. Påstickning. 1. Jaktv. Då vid stöfvarjakt hundarna efter tappt åter finna det färska slaget och börja drifva, sägas de sticka på eller göra påstickning. Som haren krånglar mera än räfven, kännetecknas ett hardref vanligen af många tappter och påstickningar, under det räfdrefvet går mera jämnt. -- 2. Sjöv. Se Halfslag 2. 1. G. G. På tro och lofven. Se Del credere. Påvel byggemästare. Se Schütz, P. På väg, sjöv. Se Gång 3, sp. 812. Pähkinälinna. Se Nöteborg. Päijänne (i svenskt språkbruk äfven Päjäne), mellersta Finlands förnämsta sjö, belägen mellan 61° 11' och 62° 14' n. br. samt under 25° 27' ö. lgd från Greenw., är en långsträckt, tämligen öppen sjö, med i allmänhet höga, klippiga och skogbevuxna stränder. På djupkartan öfver P. ser man ett antal djupa rännor, som sträcka sig snedt öfver sjön i riktning NW--SO. De anses vara brottlinjer i berggrunden, och P:s bäcken tros ha vidare utbildats därigenom, att landisen bortförde stora massor söndersplittradt berg. Areal 1,111,5 kvkm. Från nordligaste spetsen, invid Jyväskylä stad, till sydligaste, vid Anianpelto sluss, är sjöns längd omkr. 119,5 km. Dess största bredd mellan Sysmä och Kuhmois sockenkyrkor, är omkr. 23 km. På sina ställen är den mycket smal, såsom vid Kärkistensalmi nära Korpilaks kyrka, där landsvägen på hvardera sidan om sjön förenas medelst färja öfver det 1,2 km. breda sundet, vid Pulkilansalmi och Keksalmi, där äfven landsvägen går fram, mellan Sysmä och Asikkala kyrkor. Sjöns form är mycket flikig, i det att vikar vanligtvis motsvaras af vikar och uddar af uddar, strandlinjen är 650 km., och sjöns yta ligger 78,2 m. ö. h.; dess djup går på sina ställen ända till 93 m.; medeldjupet är 17 m. Sjön är till hela sin längd trafikabel för fartyg af ända till 2,4 m. djupgående samt befares af många ång- och segelfartyg. Genom Vesijärvi kanal och sluss vid Anianpelto står sjön i förening med Vesijärvi sjö, hvars strand invid Lahtis köping beröres af Helsingfors--Riihimäki--Petersburg-järnvägen samt den genare vägen till hafvet, linjen Lathis--Lovisa. Från P:s nordligaste hörn går trafiken utmed farbara, om ock delvis strida båtleder, förbättrade genom kanaliserings- och strömrensningsarbeten, till de nordtavastländska sjöarna. För flottningsändamål finnas vid Haapakoski i P:s nordända sorterings- och knippningsverk. Stockflottarna bogseras öfver sjön med ångbåtar. -- P. utgör centralsjö i Kymmene vattensystem, hvilket därför äfven nämnes Päijänne vattensystem. Nederbördsområdets hela areal utgör 26,136,3 kvkm. och är näst Saimasystemet det sjörikaste i Finland. P:s vatten afbördas till hafvet genom Kymmene älf, som utflödar ur sjöns sydöstra del, bildande Kalkis forsar. A. G. F. (J. E. R.) Päivä, finsk myt., i finsk folkpoesi = ”sol” och ”solgud”; Päivölä = ”solhem”, ”himmel” (motsats mot Pohja, se d. o.). E. N. S. Päivärinta, Pietari, finsk folkskriftställare, f. 18 sept. 1827 uti Ylivieska, Österbotten, d. där 26 juli 1913. Föräldrarna, fattiga inhyseshjon, voro pietister, hvarför de uppfostrade sin son i sträng religiositet. Tidigt gift, köpte P. på skuld en hemmansdel i sin hemtrakt och uppbyggde där ett nybygge. 1868 blef han klockare i hemsocknen. Som landtdagsman 1882, 1885 och 1888 spelade han icke någon framstående roll. Först sent uppträdde han äfven som