ämnen (kamfer m. m.). -- Om pälsverk i heraldisk bemärkelse se Foderverk. Pälsätare, Mallofphaga, zool., familj af ordn. gnagarinsekter (se d. o.), stundom räknad som en särskild ordni ig. Gruppen omfattar små (l-2 mm.) vinglösa arter, som lefva på huden af däggdjur och fåglar och nära sig af håren och fjädrarna samt möjligen den affallande öfverhuden. De ha stort hufvud och små bitande mundelar, in-sänkta i en grop på undersidan, korta och fåle-dade antenner samt fri bröstring, medan de öfriga 2 lederna af mellankroppen ansluta sig till bakkroppen och skenbart bilda dess främsta leder. Benen äro korta och starka, de främre ofta framåt-riktade och alldeles dolda af det stora hufvudet. De aflånga äggen, som likna lössens, fästas vid basen af håren eller fjädrarna. Förvandlingen är högst ofullständig, i det ungarna blott till storleken skilja sig från de äldre. - Omkr. 1,300 arter äro kända, af hvilka de flesta lefva på fåglar (f j ä-derätare 1. fågellöss). Bland dem kunna nämnas släktena Philopterus, Docophorus och Me-nopon, af hvilket senare en art, M. pallidum (fig. 1), Fig. 1. Menopon pallidum, Fig. 2. Trichodectes canis, en hönslus. (10 ggr nät. hårätare på hundar. (20 storl.) ggr nät. storl.) är vanlig på tamhöns. Af de på däggdjur lefvande (hårätare) förekommer Trichodectes canis på hundar, vanligen på hufvudet och halsen. G. A-z. Pär (fr. pair, af lat. par, jämlike, eng. peer) var i Frankrike 1814-48, under restaurationen, "de hundra dagarna" och julimonarkien, i Portugal, från oktrojerandet af dom Pedros karta (1826) till det republikanska statsskickets införande (1911), och är ännu i England titel för en medlem af representationens ena del. Namnet och begreppet härstamma från den medeltida feodalismen, enligt hvars rättsuppfattning alla vasaller under samme länsherre ansågo sig som jämlikar (lat. pares). Yid domstolarna hade de att döma i hvarandras mål, enär ingen, som ej var deras jämlike, fick sitta till doms öfver dem. Konungens omedelbara vasaller, krön vasallerna, bildade i den fullt utbildade vasallstaten en högsta domstol (fr. cour des pairs). Dess medlemmar, i Frankrike kallade pairs de France, kommo efter hand att utgöras uteslutande af de mäktigaste bland kronvasallerna, hvilka så småningom lyckades få sina rättigheter och skyldigheter ärftliga efter primogenitur. Yid kapetingernas tillträde till franska tronen (987) funnos i Frankrike endast 6 pärer, hertigarna af Normandie, Burgund och Guienne samt grefvarna af Flandern, Toulouse och Champagne. Senare ökades deras antal med 7 andliga, ärkebiskoparna af Reims och Paris samt biskoparna af Laon, Långres, Beauvais, Noyon och Chålons, och 27 världsliga pärer, samtliga hertigar (dock voro icke alla hertigar pärer). Allteftersom konunga- makten konsoliderades, minskades pärernas makt och anseende. Dock fingo de genom Ludvig den XIV stadfäst sin sedvanerätt att vid viktiga tillfällen ha säte och stämma i parlamentet (Frankrikes högsta domstol). Genom den stora revolutionen slopades 1789 pärsinstitutionen, men återinfördes genom den "konstitutionella kartan" 1814, som skapade en pärskammare (chambre des pairs), hvars medlemmar utnämndes af konungen för lifstid i obegränsadt antal utom kungliga prinsar, som voro själfskrifna. Napoleon I införde 1815 en pärskammare med ärftliga ledamöter. Julirevolutionen 1830 afskaffade det ärftliga pärskapet, men 1831 fick konungen rätt att inom vissa kategorier af medborgare, dock ej ärkebiskopar och biskopar, utse pärer för lifstid. Februarirevolutionen 1848 upphäfde äfven denna pärskammare, och sedan dess är den försvunnen ur Frankrikes statsskick. - Om Englands pärer se P e e r a g e. (E- A-t.) Park. Se Bollspel, sp. 1016. Pä'rkämäkoski [-kåski]. Se Kalix älf. Pari (H a l f k o r p u s), en boktryckarstil, hvars typer innehålla i kägeln 21/2 kvartpetit 1. 5 punkter och äro bland de minsta brukliga (ex. pari), stående mellan diamant och nonparelj. Pärlaska, föråldrad benämning på hvit, icke särskildt renad pottaska. Pärlaus kronopark är belägen i Jokkmokks socken och tingslag af Norrbottens län samt tillhör Jokkmokks och Pärlälfvens revir af Luleå distrikt. Kronoparken är bildad af oafvittrad kronomark, som efter afvittring genom k. br. 24 okt. 1871 och 30 okt. 1874 förklarades för kronopark. Arealen var vid 1910 års slut 77,967 har. S-r. Pärlbandsförmörkelse (fr. éclipse perlée), astron. Med denna benämning har man betecknat en sällsynt mellanform mellan total och ringformig solförmörkelse (se Förmörkelser). Om vid en central solförmörkelse månens skenbara diameter är större än solens, blir förmörkelsen total; om den är mindre än solens, blir förmörkelsen ringformig. Stundom kunna emellertid månens och solens skenbara diametrar vara så nära lika stora, att just i det ögonblick månen kommer midt för solen väl de högsta partierna af de från den skenbara månkanten uppskjutande månbergen nå utöfver den skenbara solkanten, däremot icke de lägre partierna och dalarna. De icke förmörkade delarna af solen framstå då icke som en sammanhängande ring rundt månkanten, utan som en rad lysande punkter, skenbart förstorade genom irradiation och skilda åt genom mörka mellanrum, det hela erinrande om en krans af lysande pärlor af olika storlek. En dylik förmörkelse inträffade 17 april 1912, och pärlbands-fenomenet iakttogs och t. o. m. fotograferades då af många observatörer. B-d. Pärlbåtsnäcka, zool. Se N a u t i l u s. Pärlemor (fsv. perlomodher, ty. perlmutter, it. madreperla), ett hårdt, silfverglänsande, halft genomskinligt och i regnbågsfärger skiftande (irise-rande) ämne, som afsättes i ytterst tunna lager inuti pärlmusslan, så att det bildar insidan af dennas skal. Pärlemorn är alster af en af söndring från körtlar i kanterna af manteln. Den öfvervägande beståndsdelen i pärlemor är kolsyrad kalk; därjämte ingå 2,5 proc. af ett organiskt ämne, en hinn-väfnad, som binder ihop de mineraliska bestånds-