Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pärlemorfjärilar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
717
Pärlemorfjärilar-Pärlmussla
718
delarna. Intet färgämne är inneslutet i pärlemorn,
utan dennas irisering beror på ljusets Interferens,
som framkallas däraf, att lagren ligga oregelbundet
öfver hvarandra, med brutna, sågtandade kanter
(se fig.). Färgen drager sig vanligen från
hvitt till grått, stundom till svart (grå-eller
grönsvart), och iriserin-gen visar solspektrums
alla färger. Pärlemormusslor fiskas mest i Röda
hafvet (särskildt i trakterna af Kosseir och
Djidde, hvarifrån araberna öfver Alexandria utföra
pärlemorprodukterna i marknaden under "egyptiska"
benämningar). Persiska viken, vid Ceylon, Sulu-öarna
(största sorten, gulaktig, hvarför den mindre lämpar
sig för bearbetning till vissa prydnadsföremål)
och Japan, i Mexikanska och Kaliforniska vikarna
samt vid kusterna af Australien. Skalen kunna
uppnå en storlek af ända till 30 cm. Pärlemorn
utgör en icke obetydlig handelsvara och nyttjas
till en mängd saker: knappar, knifskaft, dosor,
solfjädrar, kikare, portmonnäer o. d. samt till
lackarbeten och möbelinläggning (marketeri), ja,
har t. o. m. brukats till väggbeklädnad i amerikanska
lyxbostäder. Råvaran söndersågas under vatten med fina
sågar till form af skifvor, som svarfvas, slipas och
poleras. Pärlemor-arbetarna lida af det fina, i ögon
och lungor inträngande stoftet. - Man har sökt göra
efter pärlemorns utseende genom att bestryka gelatin
med pärlessens.
Pärlemorfjärilar, Argyfnnis, zool., ett
till underfamiljen Nymphalince hörande
dagfjärilsläkte. Hithörande arter äro hvarandra
mycket lika på vingarnas öfversida, som på rödgul
botten visar många i tvärrader ordnade svarta
fläckar. Bakvingarnas undersida är däremot mycket
växlande hos olika arter och visar fläckrader, som
bilda mörkare och ljusare tvärband. Hos en del arter
äro de ljusa fläckarna blanka, silfver- eller pärlemor
glänsande; lios andra har blott en eller annan fläck
en matt glans, och hos ännu andra äro de motsvarande
fläckarna blott gulhvita, gula eller brunröda. -
Larverna ha sex rader taggiga tornar på ryggen. De
flesta lefva på Viola-arter. De kantiga pupporna
ha tvärs öfver ryggen en djup insänkning och äro
ofta prydda med silfverfläckar. - I Sverige finnas
14 arter, af hvilka den största (ving-bredd 60-71
mm.) är silfverstreckade pärlemorfjärilen (A. pa’phia)
med undertill gröna bakvingar, öfvertvärade af 4
silfverstrim-
storfläckiga pärlemorfjärilen (Argynnis latonia),
undersidan.
mor. En vanlig art är storfläckiga pärlemorfjärilen
(A. lato’nia, vingbredd 37-50 mm.; se fig.), som
kännes igen på bakvingar-
nas stora, blanka, skarpt begränsade silfverfläckar
på mörkt rödbrun botten. Den vanligaste arten och
tillika en af de vanligaste af alla dagfjärilar är
A. sele’ne (vingbredd 33-41 mm.) med bakvingarna
undertill brokiga af rödbruna och gula band samt
svarta fläckar och blott matt antydd silf-verglans
på kantfläckarna och en fläck på vingens midt.
G. A-z.
Pärlessens [-essays]. Se Pärlor.
Pärlfil, mek. tekn. Se F i l, sp. 190.
Pärlfloden. Se Pearl river och Tschou-k i a n g.
Pärlglimmer, miner., detsamma som m a r g a r i t
(se d. o.).
Pärlgryn, ett slags korngryn, hvilka i särskilda kvarn
verk gjorts små, jämstora, helrunda och glättade.
Pärlhyacint, bot. SeMuscari.
Pärlhär, bot., lätt affallande, korta och tjocka,
vanligen mångcelliga, saftfyllda hår, som förekomma
hos Vitacece och många tropiska växter af andra
familjer. Deras betydelse är icke närmare känd.
G- L-m.
 |
| Gampärlhöna (Acryllium vulturinum). |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
