Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pärlemorfjärilar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Persiska viken. Särskildt under romartiden antog
lyxen med pärlor allt större dimensioner, och
för de finaste och största sorterna betalades
oerhördt höga summor. – De förnämsta pärlfiskena
ega fortfarande rum vid Ceylons nordvästkust och
i Persiska viken. På Ceylon är pärlfisket brittiska
regeringens monopol. Den omkr. 30 km. långa pärlbanken
är belägen i Manaarviken, 20 km. från den öde kusten,
och är indelad i 7 områden, bland hvilka några
skattas hvarje år, medan de öfriga lämnas orörda,
för att musslorna må växa och afla af sig. Det har
periodvis inträffat, att man fått ingenting under
5–11 år, antagligen till följd af att hafsströmmar
afsatt en gyttja, som dödat musslorna. Fisket, som
regelbundet inspekteras och kontrolleras af brittiska
statstjänstemän, försiggår under 4 à 6 veckors tid,
i mars–april. Sedan flottiljen, bestående af 60–70
båtar (med en öfveruppsyningsman och 10 dykare i
hvarje båt) startat vid midnattstid, börjar vanligen
fisket vid soluppgången och fortgår i regel till
vid 12-tiden på dagen. De infödde dykarna sänka
sig nakna till bottnen med tillhjälp af dyksten
och f. ö. försedda med en vid midjan fäst nätkorg,
en knif för lösgörande af musslorna och en järnpik
till värn mot hajarna. Dykaren stannar i vattnet
högst 80 sekunder (endast i sällsynta undantagsfall 6
minuter) och företar 40–50 sådana dykningar dagligen,
men han får snart sin hälsa bruten däraf. Ganska få
bli ett byte för hajarna, hvilka väl bortskrämmas af
bullret och plaskandet från alla båtarna, att icke
räkna de ombord medföljande hajbesvärjarnas sånger. De
uppfiskade musslorna säljas genast på auktion i lotter
om 1,000 st., nedstickas i sanden, för att djuren må
torka och ruttna, samt öppnas därefter med lätthet,
utan att pärlorna skadas. Pärlorna rundas och kunna
poleras i pärlstoft, klassificeras efter storlek och
förses emellanåt med hål tvärsigenom. – Ännu större
är pärlfisket i Persiska viken, framför allt vid
Bahrein-öarna. Det drifves i juli–sept. Dykarna
nedstiga endast 12–15 gånger om dagen och lära ej
taga skada däraf. De persiska pärlornas färg har en
dragning i gult (de hvitaste pärlorna sändas till
Bagdad). Det i Röda hafvet alltsedan Ptolemaiernas
tid idkade pärlfisket är numera mindre betydande. –
Mycket fina pärlor erhållas i Ostindiska arkipelagen,
i synnerhet vid Borneos kust. I Central-Amerika
idkades af de forne mexikanske konungarna pärlfiske
på västkusten, af spanjorerna kring Antillerna. På
1500-talet minskades tillgången plötsligt, och 1683
sinade den ut, men 1888 gjorde man ånyo särdeles
rika pärlfynd i Mexikanska viken. På senare åren
har pärlfiske drifvits med framgång vid Australiens
kuster, särskildt vid västkusten. Centralpunkterna för
detta näringsfång äro de båda hamnstäderna Broome och
Port Hedland. Det australiska pärlfisket, som ligger i
händerna på ett relativt fåtal kapitalstarka personer
(engelska juvelerarfirmor), bedrifves numera efter
fullt rationella metoder och med modern teknik. De
för ändamålet särskildt konstruerade båtarna kallas
"luggers". 1909 exporterades från Väst-Australien
pärlor och pärlemorskal till ett värde af
omkr. 4,950,000 kr. – Den andra stora hufvudarten,
sötvattenspärlorna, är en produkt af Margaritana
margaritifera (se Flodpärlmusselsläktet) och lämnar
äfven ett
mycket betydande tillskott till pärlmarknaden. Dessa
pärlor skilja sig genom sin mjölkhvita färg
och mattare, i violett öfvergående glans högst
väsentligt från de orientaliska, äro m. a. o. mindre
fina och dyrbara. De erhållas förnämligast från
floder och andra vattendrag i Sverige (särskildt
bekant är Lagans och Norrlands pärlfiske), Norge,
Finland och Nord-Ryssland, Wales och Skottland samt
Nord-Amerika. Flodpärlfisket i Sachsen, Bajern och
Böhmen är äfven mycket ansenligt och af staten
utmärkt organiseradt. Historiskt ryktbara äro
den med brittiska pärlor rikt smyckade bröstplåt,
som Julius Cæsar förärade Venus genitrix, och den
walesiska pärla från Karl II:s tid, som än i dag
säges pryda brittiska konungakronan. Hela europeiska
pärlmarknadens centrum är Paris, som äfven har de
förnämsta monteringsateljéerna. Nu för tiden infattas
pärlor företrädesvis i platina. Pärlimporten till
Sverige har stigit ganska afsevärdt under det
sista årtiondet. – Kineserna odla flodpärlmusslor,
i hvilka de införa små lerkulor, pärlemorgrand och
buddha-bilder af bly, som efter några år uttagas
ur musslan, öfverdragna med pärlämne. En alldeles
särskild specialitet är "japanska pärlor", urspr.
indiska, på den platta undersidan med en tillsats af
pärlmassa, som utgöres af sammanfilade småpärlor;
de äro vida billigare än de indiska. – Konsten
att tillverka oäkta pärlor uppfanns i Paris på
1680-talet. Man använder därtill små tunna, ihåliga
glaskulor, som fyllas med smält vax eller gummi
arabicum, sedan de först invändigt öfverdragits
med pärlessens (fr. essence d’orient, af orient,
pärlglans). Pärlessens beredes af silfverbeläggningen
på löjans fjäll, hvilken består af guanin och kalk
i form af mikroskopisk-kristalliniska skollor. Mer
invecklade tillverkningssätt för oäkta pärlor
finnas äfven. Det är ofta ytterst svårt att skilja
konstgjorda pärlor från äkta. – Sönderstötta pärlor,
nyttjade som stoppande medel, voro förr officinella,
äfven i Sverige, och finnas ännu på gamla apotek. –
Om glaspärlor se d. o.
Pärlsago, bot. tekn. Se Sago.
Pärlslända, zool. Se Bladluslejon.
Pärlsot, veter. Se Bakteriologi, sp.
726.
Pärlstaf, bygnk., detsamma som astragal (se d. o.).
Pärlstickare kallades under medeltiden i Sverige de
handtverkare, som utförde pärlbroderier (för dukar,
antependier, mässhakar o. s. v.).
Pärlstil, boktr. Se Pärl.
Pärlsvulst, med. Se Kolesteatom.
Pärlugglan, zool. Se Ugglesläktet.
Pärlväxt, bot. Se Cannaceæ.
Pärlälfven. Se Lule älf, sp. 1351.
Pärlälfvens revir af Luleå öfverjägmästardistrikt
omfattar i Jokkmokks socken af Norrbottens
län Pärlälfvens flodområde samt Lilla Lule älfs
flodområde norr om Vajkijaur. Reviret är indeladt i
3 bevakningstrakter. Det omfattade vid 1910 års slut
230,769 har allmänna skogar, hvaraf 4 kronoparker om
tillhopa 79,173 har.
S-r.
Pärlöarna. 1. (Sp. Archipelago de las Perlas) Ögrupp
vid inloppet till Panamaviken, hörande till republiken
Panama och omfattande 39 större öar (bl. a. San Miguel
l. del Key och San José), 63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
