Q. var led. af Vitt. hist. o. ant. akad. och af Fysiogr. sällsk. i Lund. H. A.* Quatre mains, mus. Se À quatre mains. Quatremère [katr*mär], Étienne Marc, en af sin tids lärdaste orientalister och kännare af arabiska, persiska, turkiska, syriska och koptiska litteraturerna, f. 1782 i Paris, d. där 1857, blef professor i grekiska språket vid fakulteten i Rouen 1809, medlem af Franska institutet 1815, professor i hebreiska och syriska vid Collège de France 1819 och därjämte professor i persiska vid École des langues orientales vivantes 1833. Q:s förnämsta arbeten äro Recherches historiques et critiques sur la langue et la littérature de l'Égypte (1808), Mémoires géographiques et historiques sur l'Égypte (2 bd, 1811), Histoire des sultans mamlouks de l'Égypte par . . . Makrizi (öfv., med högst värdefulla noter; 2 bd, 1837--41), Histoire des mongols en Perse, par Rachid-ed-din (utg. på persiska i "Collection orientale", bd I, 1836), Chrestomatie en turc oriental (1842), Prolégomènes d'Ebn-Khaldoun (utg. på arabiska 1858) och Mélanges d'histoire et de philologie orientales (utg. af Barthélemy-S:t-Hilaire, 1861). H. A.* Quatremère de Quincy [katr*mär d* käsi'], Antoine Chrysostome, fransk konstförfattare, f. 1755 i Paris, d. 1849, studerade under fem år antik konst i Italien, blef 1791 medlem af lagstiftande församlingen, 1792 dömd till döden, räddade sig genom flykten, blef 1797 medlem af de femhundrades råd, proskriberad s. å., återkallad efter 18 brumaire (1799), invaldes 1804 i Académie des inscriptions, blef 1815 intendent öfver konster och minnesmärken, 1816 sekreterare i Konstakademien och 1818 professor i fornkunskap. Han författade böcker och uppsatser, lärda, men i en utsväfvande stil, bland dem Dictionnaire de l'architecture (3 dlr, 1795--1825), Le Jupiter olympien ou l'art de la sculpture antique (1814, hans mest betydande arbete), Histoire de la vie et des ouvrages des plus célèbres architectes (2 dlr, 1830, omfattar 1000--1700-talen) samt monografier öfver Rafael (1824), Michelangelo (1829) och Canova (1834). -- 1796 hade Q. igångsatt en protest mot fransmännens konstrof i Italien och mot öfverflyttningen till Paris af de bästa antika och moderna konstverken från Rom och andra städer. Protesten, undertecknad af 50 franska konstnärer, inlämnades till regeringen, men ledde till intet resultat. G--g N. Quattrino [kvattrinå]. Se Bajocco. Quattro-cento [kva'ttrå tje'ntå], it., fyra hundra, kallas af italienarna 1400-talet, särskildt då det är fråga om den konstnärliga och litterära produktionen i Italien under denna den s. k. ungrenässansens period. Jfr Cinque-cento. Quattuor (Quatuor), lat., fyra ; kvartett. -- Quattuor species (lat.; "fyra slag"), mat., kallas inom elementar-aritmetiken de fyra enklaste räknesätten l. räkneoperationerna: addition, subtraktion, multiplikation och division. Under medeltiden var antalet af dessa räknesätt betydligt större. Man hade då vanligen 8 eller 9 sådana, nämligen numeration (läran om tals beteckning och utnämning), addition, subtraktion, fördubbling, halfvering, multiplikation, division, kvadrat- och kubikrotutdragning samt stundom progression (läran om aritmetiska och geometriska progressioner). Redan under 1500-talet började räknesätten "fördubbling" och "halfvering" att utelämnas såsom varande specialfall af multiplikation och division; däremot behölls numeration som särskildt "species" ända in på 1700-talet. Quattuor doctores, lat. Se Glossatorer. Quebec [fr. uttal kebe'kk, eng. k*ibe'k]. 1. (Fordom Nedre l. Östra Canada) Provins i Dominion of Canada, ligger mellan 59° 7' (Anse Sablon vid Belle Isle-sundet) och 79° 40' v. lgd (sjön Temiscaming) samt mellan 45° 0' 2" och 62° 30' n. br. (kap Wolstenholme på Labradors nordkust) och gränsar i s. till Förenta staterna (New York, Vermont, New Hampshire och Maine), New Brunswick och Chaleur-viken, i ö. till S:t Lawrencegolfen och Newfoundlands andel af Labrador, i n. till Ungavaviken och Hudsons sund samt i v. till Hudsons vik och prov. Ontario samt har, efter utvidgningen 1912 med distriktet Ungava (d. v. s. halfön Labrador utom den till Newfoundland hörande kuststräckan), omkr. 878,000 kvkm., en areal af 1,830,700 kvkm., hvaraf 41,360 kvkm. vatten. Provinsen består till sin naturbeskaffenhet af tre delar: den s. k. Laurentiska platån (se Amerika, sp. 788), till hvilken hela Labrador (se d. o.) hör, en under istiden tämligen jämt eroderad s. k. pene-plain med en oräknelig mängd sjöar, S:t Lawrencedalen, det förnämsta jordbruksområdet, samt s. om denna Notre Dame-bergen (Sutton mountain, 945 m.) och Gaspéhalfön, hvars högsta del utgöres af Shickshockbergen (M:t Bayfield, 1,211 m.). Till prov. höra Anticosti samt Magdalene-öarna i S:t Lawrencegolfen. Södra delen af prov. tillhör S:t Lawrenceflodens bäcken, det öfriga är deladt mellan Hudsons viks, Hudsons sunds och Atlantiska hafvets nederbördsområden (se Hudsonsvik och Labrador). Af provinsens äldre område anses öfver 300,000 kvkm. vara bevuxna med skog, i n. öfvervägande furu och gran, längre söderut lönn och andra löfträd; gran, lind (Tilia americana) och poppelarter afverkas intensivt för tillverkning af pappersmassa. Klimatet karakteriseras genom varma somrar och kalla vintrar. Staden Q. har ett årsmedium af 3,₆° (vintern 11°, sommaren 17,₅°); dock blir vintertemperaturen mildare högre uppför S:t Lawrence, och äfven sommarvärmen stiger där några grader, hvaremot Labrador, hvars norra del ligger på samma breddgrad som Svealand, har synnerligen stränga vintrar. Befolkningen utgjorde 1911 (således före områdesfördubblingen) 2,003,232 pers. (984 kvinnor mot 1,000 män). Omkr. 75 proc. äro fransktalande, härstammande dels från fransmän, som funnos där före den brittiska eröfringen, dels från invandrade skotska, engelska och irländska kolonister. Den engelsktalande befolkningen finnes hufvudsakligen i städerna, särskildt Montreal. Indianerna, mest tillhörande algonkin-, iroquois-, huron-, abenakis- och micmacstammarna, uppgå till omkr. 11,000, spridda i olika delar af provinsen på "reservationer", som de mer eller mindre flitigt odla. I Labrador finns äfven ett eller annat tusen eskimåer. 1911 voro 86 proc. katoliker (fransmän, irländare och indianer), återstoden utgöres af anglikaner, presbyterianer, metodister, baptister o s. v. Katolikerna äro delade på två ärkestift