(Q. och Montreal) samt 9 biskopsstift; anglikanerna ha biskopar i Q. och Montreal. I fråga om folkundervisningen står Q. ännu efter de andra provinserna, men stora framsteg ha gjorts under de senare årtiondena, och omkr. 80 proc. af befolkningen öfver 5 år anses vara skrif- och läskunniga. Undervisningsväsendet står under kontroll af en superintendent och ett af regeringen utnämndt undervisningsråd, som är fördeladt på två lika stora sektioner (en katolsk och en protestantisk). Enär skolundervisningen omfattar äfven religion, kan den religiösa minoriteten i ett skoldistrikt förena sig om egna skolor och erhålla sin andel af undervisningsmedlen. De katolska skolorna kontrolleras af prästerskapet, hvars biskopar ex officio bilda hälften af den katolska sektionen i undervisningsrådet. I de större städerna (Q. och Montreal) äro skolorna tillräckliga och lärarna ordentligt aflönade, men på landsbygden äro såväl skolor som löner underhaltiga. De flesta skolor kontrolleras af rådet, men det finns flera oberoende primär- och sekundärskolor, vanligen under prästerskapets uppsikt, bl. a. de af katolska kyrkan understödda collèges classiques. 1913 funnos inalles 6,856 skolor af olika slag med 422,615 lärjungar, bl. a. det osekteriska Mc Gill college and university i Montreal (se d. o.), det katolska Lavaluniversitetet i staden Q. med filial i Montreal samt det lilla anglikanska university of Bishop's college i Lennoxville (1853) i förening med Bishop's college school. De båda förstnämnda högskolorna ha hvardera en landtbruksskola. Äfven finnas flera normalskolor, bäst den i S:te Anne de Bellevue i förening med Mc Gill-universitetets landtbruksskola därstädes. Regeringens utgifter för undervisningsväsendet stego 1913 till 1,095,950 doll. Af näringar är jordbruket här som i det öfriga Canada den förnämsta, men afkastningen är långt mindre än Ontarios. Medan Ontarios farmer 1901 hade ett beräknadt värde af 932,₅ mill. doll. och deras afkastning 197,₃ mill., var Q:s resp. 436 och 86,₄ mill. doll. De viktigaste jordbruksprodukterna (skörd 1913 i hl.) äro hafre (14,₂ mill.), korn (822,600), hvete (383,000), potatis (7,₅ mill.). Tills helt nyligen har den franske kanadensaren skött sitt jordbruk och sin ladugård endast för eget behof, men numera har hans synkrets vidgats, och han har börjat drifva såväl det ena som den andra för export; särskildt utföres mycket smör och ost (antalet mejerier uppgafs för 1910 vara 2,590). 1913 uppgafs Q. ha 762,000 nötkreatur, 603,000 får, 662,000 svin och 370,000 hästar; dess nötkreatur äro af en utmärkt ras, som på 1600-talet infördes från Frankrike. -- Odlad jord i de östra kommunerna kan köpas för 180--270 kr. per har (inberäknadt nödiga hus och stängsel), icke odlad jord afyttrar regeringen för kr. 1,₈₇--5,₆₀ per har. Det område, som var uppdeladt till försäljning, men ännu icke såldt, utgjorde 1909 2,₅₂ mill. har. -- Viktigast näst jordbruket äro de industrier (sågverk och trämassefabriker), som grunda sig på skogsprodukter, hvaraf afverkas för omkr. 20 mill. doll. om året. Ehuru de längst odlade trakterna till stor del beröfvats sin skog, så att regeringen måst inskrida mot sköflingen, återstår dock en mycket stor skogsareal. En för Q. typisk industri är tillverkning af sirap och socker af sockerlönnens saft. -- Fisket gaf 1912 en afkastning af nära 1,₉ mill. doll. Den viktigaste fångsten utgjordes af torsk, makrill, sill, hummer och lax. -- Ur mineralriket fick man 1912 produkter till ett värde af 11,₇ mill. doll., hufvudsakligen guld, järn och koppar. Icke ännu bearbetade äro stora lager järnmalm (4,000 kvkm.), fosfater (2,000 kvkm.), asbest, koppar och petroleum. -- I industriellt hänseende kommer Q. närmast Ontario med (1910) 6,584 företag med 158,207 arb. och ett tillverkningsvärde af omkr. 350 mill. doll. De viktigaste industristäderna äro Montreal (166,₃ mill. doll. i produktionsvärde), Maison-neuve (20,₈ mill.), Q. (17 mill.), Hull (7 mill.) och Lachine (6,₅ mill.). Ingen annan del af Dominion är så rik på vattenkraft, som lämnas i så godt som obegränsad utsträckning af fallen i Montmorency, S:t Maurice, S:te Anne, S:t Lawrence, Richelieu, Hamilton m. fl., ehuru endast en ringa del är tillgodogjord. -- Exportvärdet steg 1912 till omkr. 123 mill. doll. (hufvudsakligen säd, trävaror, mjöl, mejerialster och boskap) och införselvärdet till 164,₄ mill. doll. -- Den första järnvägen byggdes på 1830-talet. 1912 hade Q. 6,244 km. Liksom de andra provinserna i Dominion of Canada styres Q. af en lieutenant-governor, utnämnd af generalguvernören och af ett executive council (kabinett) af 10 pers., af hvilka 7 äro chefer för hvar sitt departement, som äro ansvariga inför representationen. Denna består af två kamrar, legislative council, 24 medlemmar, utsedda för lifstid, till namnet af generalguvernören, men i verkligheten af premiärministern, och legislative assembly, 81 medlemmar, valda för 5 år. Till Dominions senat sänder provinsen 24 och till dess house of commons 65 ombud. -- Statsinkomsterna beräknades för 1914 till 7,₄ mill. doll. och utgifterna till 7,₀₅ mill. doll. Hufvudstad är Quebec; den största staden är Montreal. Q. befolkades sedan början af 1600-talet af fransmän och var centralpunkten i deras kolonialvälde i Nord-Amerika. Det kallades då Nya Frankrike. Sedan det 1763 afträdts till England, fick det 1765 namnet Quebec, hvilket 1791 utbyttes mot Nedre Canada och 1841 mot Östra Canada (Canada East). 1867, då det ingick i Dominion of C., blef det åter provinsen Q. 2. Hufvudstad i nämnda provins och förr i hela Canada, ligger vid S:t Charles' förening med S:t Lawrence, vid innersta delen af flodens æstuarium, och vid pass 500 km. från dess utlopp i S:t Lawrencegolfen. 78,190 inv. (1911), till närmare 90 proc. katoliker af fransk härkomst. Det är beläget på norra ändan af en hög platå, som bildar vänstra stranden af S:t Lawrence och hvars högsta punkt är Cape Diamond (101 m. öfver flodytan), krönt af ett citadell, som jämte andra befästningar gör Q. till den starkaste fästningen på hela kontinenten. Q. består af öfre staden och nedre staden, mellan hvilka samfärdseln förmedlas genom krokiga gator, trappor och en hiss. I den förra, som företrädesvis är bebodd af de förmögnare klasserna, ligga de flesta offentliga byggnaderna och kyrkorna, promenaderna och parkerna. Den nedre staden är hufvudsakligen affärslifvets säte. Den äldre delen af öfre staden är omgifven af en massiv mur, hvars sydvästra del omsluter citadellet, men staden har