gallikanska kyrkans friheter, hade han ådragit sig den påfliga kurians misshag. Men hufvudanklagelsen riktades dock mot Q:s förnämsta arbete, hans uppbyggliga utläggning af nya testamentet (Le nouveau testament en français avec des réflexions morales, första fullständiga upplagan 1687). De franske biskoparna, särskildt ärkebiskopen af Paris kardinal Noailles, rekommenderade i början varmt detta arbete, men från jesuiternas och af dem påverkade kyrkliga myndigheters sida blef det föremål för oaflåtliga angrepp. 1703 förmådde de spanske

konungen Filip V att utfärda häktningsorder mot Q., som emellertid lyckades fly ur det ärkebiskopliga palatset i Bruxelles, där han satts i fängsligt förvar, och bege sig till Holland, där han stannade till sin död. 1708 utverkade de af påfven Klemens XI ett dekret med förbud mot Q:s "Réflexions morales". Då detta emellertid på grund af formella betänkligheter ej vann officiellt erkännande i Frankrike, förnyades förkastelsedomen, trots Noailles' och andra franska kyrkomäns protester, på bedrifvande särskildt af Ludvig XIV:s biktfader Le Tellier, i den beryktade s. k. konstitutionen "Unigenitus" 1713, i hvilken 101 ur Q:s arbete lösryckta satser i de häftigaste ordalag fördömdes som "kätterska, farliga och för fromma öron anstötliga". H. W. T. (E. Bg.) Quesnoy [kän*a'], två städer i franska dep. Nord. 1. (Le Q.) i arrondissemanget Avesnes, 16 km. s. s. ö. om Valenciennes. 3,418 inv. (1901). Collège. Staden, som tillhörde det forna Hainaut, var befäst till 1867, då försvarsverken började raseras. De iståndsattes emellertid åter efter någon tid, men blott för att några år senare åter slopas. Q. eröfrades 1654 af fransmännen, 1712 af prins Eugen, 1749 af österrikarna, 1793 af de allierade och 1794 af fransmännen. -- 2. (Q.-sur-Deûle) i arrondissemanget Lille, vid Nordbanan. 2,569 inv. (1911; i hela kommunen 5,121). 1. J. F. N. L. W:son M. 2. J. F. N. Quesnoy, du [dykän*a']. Se Duquesnoy. Questel [kästä'l], Charles Auguste, fransk arkitekt, f. 1807 i Paris, d. 1888, studerade i École des beaux-arts 1823--28 och segrade 1835 i täflan om byggandet af den romanska kyrkan S:t Paul i Nîmes, som han sedan utförde. Bland hans öfriga byggnadsverk märkas bibliotek, museum och prefektur i Grenoble. Han aftecknade och uppmätte amfiteatrarna i Arles och Pont du Gard, blef arkitekt för slotten i Versailles och Trianon samt professor vid École des beaux-arts. (G--g N.) Quetelet [kätlä'], Lambert Adolphe Jacques, belgisk statistiker, astronom, fysiker och matematiker, f. 22 febr. 1796 i Gent, d. 17 febr. 1874 i Bruxelles, var först lärare i matematik vid olika läroanstalter i Gent och Bruxelles, blef 1828 direktor för det under hans ledning upprättade observatoriet i Bruxelles, 1841 president för Belgiens statistiska centralkommission och chef för dess administrativa statistik. Sedan 1834 var han ständig sekreterare i belgiska Vetenskapsakademien. Som matematiker och astronom förvärfvade Q. ett aktadt namn genom ett flertal mindre skrifter och sammanfattande arbeten samt genom att utge flera facktidskrifter. 1825 uppsatte han tidskriften "Correspondence mathématique et physique" och utgaf Astronomie élémentaire (1826) samt Astronomie populaire (1827). Dessutom skref han mycket uppmärksammade matematiska afhandlingar om koniska sektioner och

deras fokalkurvor och kaustikor. Äfven inom meteorologien, särskildt fenologien, publicerade Q. värdefulla uppsatser, och det är på hans initiativ, som en hel rad af internationella undersökningar kommit till stånd rörande exempelvis jordmagnetism, norrsken, flyttfåglarnas ankomsttid, växternas blomningstid, temperaturen och nederbörden. Dessa studier inom naturvetenskaperna förde snart Q. till liknande studier rörande människan själf. Det är som befolknings- och kriminalstatistiker, som han vunnit sin största berömmelse. I egenskap af chef för den belgiska administrativa statistiken och som den ledande personligheten vid en rad af statistiska kongresser var han som få andra i tillfälle att verka för statistikens utveckling. Äfven på detta område utvecklade han en flitig författarverksamhet. Bland det stora antalet af hans större och mindre arbeten må nämnas: Sur l'homme et le développement de ses facultés (1835), Sur la théorie des probabilités appliquées aux sciences morales et politiques (1846), Du système social et des lois qui le régissent (1848), Sur la statistique morale et les principes qui doivent en former la base (1848), Physique sociale (1869) och L'anthropométrie ou mesure des différentes facultés de l'homme (1871). Han sökte i dessa skrifter visa, att för människan och hennes handlingar vissa lagar gälla, han har sökt klargöra, att icke blott antropometriska data, såsom längd och vikt, inom en människogrupp äro i viss mån konstanta, utan att också sociala och moraliska företeelser, antalet äktenskap, födelser, förbrytelser o. s. v. återkomma med sådan regelbundenhet, att man under förutsättningar af tillräckligt stort material och rätta statistiska metoder med tillhjälp af sannolikhetskalkylen kan på förhand bestämma deras storlek. Sådana lagar, som Q. funnit råda inom naturvetenskaperna, trodde han sig kunna återfinna hos människan själf. De vid hans statistiska beräkningar framkommande regelbundna värdena voro enligt hans mening uttryck för lagar, som behärskade massorna och individerna. Hans l'homme moyen" såväl som "le penchant au crime", "la tendence au mariage" äro icke blott typer statistiska mått i vanlig bemärkelse, utan fullt dominerande lagar. Den hufvudsakligaste anmärkningen man kan göra mot Q. är just denna hans egendomliga och felaktiga användning af begreppet lag,