som blott kan tjänstgöra som beteckning på en bestämd, regelbunden inverkan af en enda orsak, men som af honom utsträcktes till sådana regelbundenheter, som äro resultatet af ett flertal obestämbara orsaker. Flera efterföljande statistiker ha påvisat, att de af Q. uppställda teorierna och beräkningarna ej stå sig inför en nykter kritik, att han ofta rört sig med föråldrade metoder, dragit förhastade slutsatser o. s. v. Ja, en svensk statistiker (Fahlbeck) har kanske rätt, då han säger, att "den statistiska vetenskapens arbete efter Q. till hälften har bestått uti att allenast kritisera eller utlägga de af honom uppställda typerna". På ett flertal punkter har man kunnat korrigera Q., och man talar icke längre om honom som grundläggare af en ny exakt vetenskap i fråga om det mänskliga samhällslifvet, om en på begreppet "l'homme moyen" grundad "social fysik", men man har ej kunnat beröfva honom den geniets gloria, som han ovedersägligen förvärfvat sig, och Q. kommer säkerligen att för alla tider räknas som en af de allra förnämste märkesmännen inom statistikens historia. Se Mailly, "Essai sur la vie et les ouvrages de Q." (1875), Lottin, "Q. statisticien et sociologue" (1912), och Halbwach, "La théorie de l'homme moyen" (s. å.). B. Crlsn. B--d. Quets [kä]. Se Konsumtionsbudget, sp. 890. Quetsalcoatl, en af gudomligheterna i det gamla Mexicos mytologi. Namnet betyder "befjädrad orm". Denna gud, hvars kult var mera human och kultiverad än Huitzilopochtlis och Tezcatlipocas, är med största sannolikhet upptagen af de invandrade aztekerna från toltekerna eller någon af de förut i Anahuac bofasta stammarna. Detta belyses tydligen af en mytologisk berättelse om en strid emellan Tezcatlipoca och Q., där denne senare steg för steg viker tillbaka för den förre, tills han tvingas att i en bräcklig farkost bege sig bort från sitt land. Han lofvade emellertid att vid lämpligt tillfälle återvända. I fruktan för denna återkomst och den hämnd han då skulle utkräfva dyrkade aztekerna honom. Q. är till sitt ursprung en af dessa kulturbringande primitiva gudar, hvarom sista tidens religionshistoriska forskning haft så mycket att förtälja E. Rld. Quetta [k*e'ta], hufvudstad i Brittiska Belutsjistan, den sydligaste af de gränsposter och strategiska järnvägssystem, som anlagts vid Indiens nordvästra gräns, har en stark garnison af alla vapenslag jämte krigsskola och är hufvudkvarteret för 4:e divisionen af indiska södra armén. 33,922 inv. (1911), inberäknadt garnisonen. Q. ligger på en öppen högslätt 1,680 m. ö. h., omgifvet af en krets af berg öfver 3,000 m. höga. I n. v. är utsikten öppen öfver Pishindalen till Kodjakpasset och Kandahar, mot s. leder en öppen dal till Bolanpasset och mot n. en slätt till Pishin, alla försedda med befästningar för att spärra vägen från Kodjakpasset. Järnvägar gå genom Bolanpasset och Kodjakpasset (sedan 1879, för att fortsättas till Kandahar, men har ej kommit längre än till Chaman) och från Pishin förbi Harnai till Sibi, hvarifrån den fortsättes till Shikarpur, där den står i förbindelse med det indiska järnvägsnätet. Jämte sin strategiska betydelse har Q. framstående vikt som handelsplats för Afganistan, Persien och en stor del af Central-Asien. -- Q. med område afträddes 1882--83 af kanen af Kelat till britterna. Se Belutsjistan. Wbg. Quetta-Pishin [k*e'ta pi'*in], distrikt i Brittiska Belutsjistan. 13,519 kvkm. 127,648 inv. (1911), hvaraf mer än 3/4 afganer. Distriktet är i allmänhet bergigt och ofruktbart i synnerhet i n., men flerstädes är marken rik och god, producerande hvete, ris, krapp, tobak och lucern. Det har många fruktträdgårdar, med vindrufvor, äpplen, päron, granatäpplen; meloner och europeiska grönsaker odlas äfven i stort. Dalen vattnas af Pishin Lora och flera bevattningsverk och borrbrunnar. Klimatet synes hälsosamt; nederbörden är omkr. 635 mm. för år. Jfr Belutsjistan. Queue [kö], fr. Se Kö. Quevedo Villegas [keve'då vilje'gas], Francisco de, spansk författare, f. 1580, d. 1645, vardt faderlös vid unga år, kom tidigt till universitetet i Alcalá de Henares, där han med brinnande ifver studerade snart sagdt alla vetenskaper, under det han med icke mindre lust deltog i det glada studentlifvet. Blifven licentiat i teologi, begaf han sig 1601 till hofvet i Valladolid, där hans snille öppnade honom tillträde till de förnämsta kretsar af adelsmän och lärde. 1606 följde han hofvet till Madrid. I Alcalá, i Valladolid, i Madrid hade han rikt tillfälle att studera det samtida spanska

F. de Quevedo Villegas. Efter målning af Velasquez. lifvet i alla former. Ehuru själf ingalunda något dygdemönster, var han dock för själfständig och uppriktig för att ej gripas af uselheten i det fördärfvade samhälle, som omgaf Filip III och hans gunstling Lerma, och det är också från denna tid, som de första af hans berömda "Drömmar" förskrifva sig. Från 1613 egnade han sig åt politiken i tjänst hos vicekonungen af Sicilien, sedermera Neapel, hertigen af Osuna, hvilken skänkte honom sitt oinskränkta förtroende och gaf honom en mängd viktiga politiska uppdrag, hvilka dock ej afhöllo honom från att fortsätta sin litterära verksamhet och särskildt gåfvo honom anledning att äfven försöka sig på politiskt författarskap. Efter en misslyckad transaktion måste han 1619 lämna Neapel och Osuna; men då hertigen följande år föll i onåd, blef äfven Q. arresterad och förvisad till ett sitt gods i La Mancha. Efter Filip III:s död lyckades han af den nye förste ministern, Olivarez, utverka tillåtelse att få återvända till Madrid 1623. Botad för politisk ärelystnad, egnade han sig nu uteslutande åt litterära sysselsättningar och lefde, afvisande erbjudna ämbeten, som privatman vid hofvet, där han vann stort inflytande och anseende samt blef ett slags orakel i litterära och politiska frågor. Emellertid blef Olivarez' regemente långt ifrån hvad man hade väntat; och då Q. var för uppriktig för att tiga, ådrog han sig omsider gunstlingens onåd,