arresterades och inspärrades i ett kloster i Leon 1639, där han kvarhölls, tills Olivarez störtades, 1643. Ruinerad och med bruten hälsa drog sig den gamle mannen följande år tillbaka till sitt förutnämnda gods, där han afled. -- Q. är ett af de allra främsta namnen i den spanska litteraturen. Hans produktivitet var otroligt stor och mångsidig. Han har skrifvit tallösa dikter i alla tonarter och former, profana och religiösa, skämtsamma och allvarliga, nationella romanser och redondiller, italienska ottave rime och sonetter (endast af denna sistnämnda art bortåt 500!), pindariska sånger och horatianska epistlar etc., vidare några stycken för teatern, en mängd längre och kortare satirer på prosa, en roman i den pikareska arten samt en massa politiska, religiösa och moralfilosofiska afhandlingar och uppsatser, utom öfversättningar af klassiska och teologiska verk. Sitt största rykte vann han som satiriker, och inom denna art står han icke blott oupphunnen i Spanien, utan intar äfven i världslitteraturen ett af de främsta rummen. Ryktbarast äro hans prosasatirer och framför alla hans sex fantastiska Sueños (Drömmar), i hvilka han på det blodigaste sätt och blixtrande kvickt gisslar sin samtid, alla kön och alla stånd -- utom tiggarna. De ursprungliga titlarna på dessa Drömmar äro El sueño del juicio final (Yttersta domen; förf. omkr. 1607), där han låtsar sig vara vittne till de dödes uppståndelse, då alla skröpligheter träda i dagen, El alguacil endemoniado (Den besatte alguacilen; omkr. 1607), där en djäfvul ömkligen beklagar sig öfver att ha fått en så usel bostad, El sueño del infierno (Helvetet; 1608), El mundo por de dentro y por de fuera (Världen inuti och utanpå; omkr. 1612), El sueño de la muerte (Döden; 1622) och El infierno enmendado (Det reformerade helvetet; 1627). Af liknande art är den underhållande satiren La Fortuna con seso (Lyckan förståndig; 1635), där Juppiter i sitt gudahof, missnöjd med Fortunas blinda utdelande af sina håfvor, besluter att en timmes tid låta människorna vederfaras efter deras gärningar, hvaraf dock uppstår en så befängd förvirring, att Allfadern i hast åter ger lyckans gudinna full handlingsfrihet. Q. skref äfven några litterära satirer mot det maniererade i tidens smak, t. ex. La culta latiniparla (Det högfina latiniserandet; 1629), särskildt riktad mot kvinnorna (tidens "précieuses"). Starkt syskontycke med prosasatirerna -- ungefär samma innehåll, men i en annan ram -- röjer den kvicka pikareskromanen Historia de la vida del Buscón, llamado Don Pablo etc., vanligen kallad Historia del Gran Tacaño (tr. först 1626, författad förmodligen redan 1607), en värdig efterföljare till Lazarillo de Tormes och Guzmán de Alfarache, men öfverträffande dem båda i bitande, intet skonande satir, som dock stundom slår öfver till förvriden karikatyr. Vid sidan af Q:s satiriska verk ega hans öfriga skrifter en jämförelsevis underordnad betydelse, ehuru flera af hans poesier blifvit satta i jämbredd med det bästa af samma art i den spanska litteraturen och ehuru några af hans öfriga prosaarbeten äro skrifna med stor talang, t. ex. den politiska afhandlingen Política de Dios, gobierno de Cristo, tiranía de Satanás (tr. 1626). Q:s största förtjänster äro hans rika uppfinningsförmåga, hans skarpa blick för det löjliga och förvända i människonaturen, hans blixtrande kvickhet, som dock lätt kan få en bismak af hån, samt hans mästerliga, kraftigt originella stil. Hans stil är dock ej alltigenom ren, stundom t. o. m., som i en del af poesierna och i de filosofiska afhandlingarna, ytterligt maniererad: han bekämpade den uppstyltade, af metaforer svällande, latiniserande kultismen ("gongorismen"), men skattade själf åt en annan, ehuru besläktad missriktning, den s. k. konceptismen, som i sin sträfvan efter fina, frappanta tankar i en originellt subtil form skulle bli ännu mer ödesdiger för den spanska litteraturen. De verk, som framför allt gjort hans namn stort, lida dock lyckligtvis obetydligt af detta lyte. Jfr bl. a. E. Mérimée, "Essai sur la vie et les oeuvres de F. de Q." (1886), och C. Soler, "Q. Estudio psicológico" (1899). -- Bland upplagor af Q:s samlade arbeten må nämnas den i Rivadeneiras "Biblioteca de autores españoles" (bd 23, 48 och 69), där prosaverken förtjänstfullt utgetts af A. Fernández-Guerra och de poetiska arbetena dåligt af F. Janer. En nyare förträfflig uppl., förberedd af den nämnde Fernández-Guerra, började 1897 utges af M. Menéndez y Pelayo (I--III, 1897--1907), men synes tills vidare vara afbruten genom utgifvarens död (1912). Å. W:son M. Queyras [kera'], spärrfäste i Frankrike, dep. Hautes-Alpes, i Guildalen ofvanför Mont Dauphin. I början af 1900-talet blef den gamla befästningen förstärkt med batteriet Buches, som byggts på bergskammen v. om den till Col d'Agnello och Col noir förande vägen. L. W:son M. Quezaltenango [kesaltena'*gå], hufvudstad i ett departement med samma namn i republiken Guatemala, omkr. 45 km. v. om sjön Atitlan, vid landsvägen mellan staden Guatemala och mexikanska staten Chiapas. 28,940 inv. (1910). Linne-, bomulls- och ylleväfverier. (J. F. N.) Ouibansa [kibö's*], negerrike. Se Ambriz. Quibdo [kibdå'], stad i Colombia, dep. Cáuca, vid den segelbara Rio Atrato. Omkr. 7,000 inv. Staden är nästan h. o. h. byggd på pålar. I närheten stenkols- och kopparfyndigheter. J. F. N. Qui bene distinguit, bene docet, lat., den, som särskiljer väl, undervisar väl. Quiberon [kibrå'], en 14 km. lång, 2--3 km. bred halfö på kusten af franska dep. Morbihan (Bretagne), öfversvämmas vid springflod till större delen af hafvet och är därför endast till en mindre del odlad. Nära södra spetsen ligger köpingen Q., genom järnväg förenad med Auray på Lorient-- Vannes-banan. Halfön är historiskt bekant genom den landstigning, som en trupp franska emigranter, anförd af d'Hervilly och Puysaye, gjorde där 27 juni 1795 under skydd af en engelsk eskader. En hop chouaner förenade sig med emigranterna, men general Hoche angrep dem och instängde dem på halfön, där de nedskötos på befallning af välfärdsutskottet. Under restaurationen uppfördes en präktig grafvård af hvit marmor öfver de fallne. Halfön skyddas numera af det gamla fort Penthièvre, reduiten Saint-Julien, Fort Neuf och batteriet Kernavest. Se Lanne, "Le mystère de Q." (1904). Quibor [kibå'r], stad i Venezuela, staten Lara. Omkr. 8,000 inv. Betydlig getafvel. J. F. N. Tryckt den 5/5 15 22 b. 25